Teknisk Tidskrift / 1932. Kemi / 61 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1932 - Erik Hägglund: Nya resultat och framsteg inom cellulosatekniken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 18.

Förutom Morteruds och Brobecks cirkulationssystem
har på senaste tiden även cirkulationsanordningar
enligt Schauffelberger installerats.
Konstruktionerna härför äro såsom tidigare anförts
genomförda av Nordiska armaturfabrikerna.

Av fig. 18 framgår, huru man därvid förfar.
Koksyran avsuges genom tvenne silar, belägna i
kokarens övre cylindriska del, passerar pumpen och
förvärmaren och pressas dels in i botten och dels i
mindre grad in i toppen av kokaren. Strömningen
i kokaren blir i föreliggande fall annorlunda än vid
Brobecks system, nämligen praktiskt taget den
motsatta. Vid Brobecks cirkulationsanordning
strömmar som bekant luten väsentligen uppifrån och ned,
vid Schauffelbergers nedifrån och upp. Detta
kommer också till uttryck i den cirkulerande
syramängden. Vid Brobeckmetoden inträder mot slutet av
koket en väsentlig minskning av cirkulationshastigheten
på grund av den omständigheten, att den
kokta massan packar ihop sig i botten på kokaren
och sålunda utövar ett ökat motstånd i strömkretsen.
Därav begagnar man sig också för att avgöra,
om koket börjar bli färdigt.

Vid Schauffelbergers system är den cirkulerande
mängden slutligen oberoende av kokets gång, vilket
nog kan innebära en viss fördel. Den cirkulerande
syrakvantiteten uppgår till ca 12 m³ i min. och däröver.

Detta system har nyligen införts vid Iggesunds
sulfitfabrik. Därifrån föreligga en del driftsresultat.
Utbytet uppgives hava ökats med icke mindre än ca
10 %. Om detta är sant, så tyder det på ett mycket
otillfredsställande resultat vid tidigare använt

Cirkulationskokning	Klorkalkförbrukning %
nr	Över	Under	Torkmaskin
3	31,4	32,0	32,0
4	39,2	40,7	40,7
5	45,3	44,0	43,7
6	45,3	44,0	43,7
7	30,6	27,7	33,5
8	28,2	28,8	26,9
9	35,0	32,0	32,0

kokningssätt. Vad kvaliteten beträffar så är den, som
man kan vänta, mycket jämn. Detta framgår av
i bifogade tabell angivna siffror.

Jag har redan framhållit betydelsen av hög
bisulfitionskoncentration i koksyran i och för
sulfonering av veden i ett tidigt stadium av koket.
Detta ernås till en viss grad genom stegring av
kalkhalten. Alltför långt kan man dock ej gå på den vägen,
då risken för inkrustation och utfällningar av
kalciummonosulfit slutligen inträder. En annan väg är
emellertid öppen, och den är höjningen av den totala
svavelsyrlighetskoncentrationen i koksyran. Om
man ökar SO₂-koncentrationen från ca 4,2 % till
8 % i koksyran, ernås en stegring i utbytet av
defibrerbar massa från ca 52 % till 60 %. Kokning
med så starka koksyror medför givetvis ett
väsentligt högre tryck i kokaren, ett tryck, som
överskrider det, som är tillåtet i de kokare, som allmänt
användas. Man kan emellertid i viss mån kringgå
dessa svårigheter genom att förkoka eller
impregnera veden med en så stark koksyra och färdigkoka
med en SO₂-fattigare. Detta ernås givetvis enklast
genom att i ett tidigt stadium av koket gasa över
SO₂-överskottet utöver den mängd, som motsvarar
maximitryckbelastningen av kokaren. Ett sådant
system är det nyligen i Amerika införda
Barker-systemet, varvid vid förkokningen användas
bisulfitlösningar innehållande till 10 % SO₂.

Inom soda- och sulfatcellulosafabrikationen har
under de senaste åren givetvis en hel del förbättringar
i olika delar av driften gjorts. Man kan dock
knappast påstå att de nya anordningar, som träffats,
varit av epokgörande betydelse av exempelvis den
art, som det s. k. S.-S., dvs. Sandberg-Sundblad-systemet
för snart ett par decennier blev. Likväl
förtjänar en del förbättringar att nämnas.

Det är tydligt att det största intresset varit knutet
till alkaliregenerationen, dvs. driften i tvätteri,
sodahus och mixeri. Det är ej heller att undra på, ty
alkaliåtervinningen är av dominerande betydelse för
natroncellulosakokningens ekonomi.

Vad tvätteriet beträffar, så är att anteckna, att
man i nyanlagda amerikanska sodacellulosafabriker,
vilka som bekant förarbeta aspvirke, frångått
diffusörsystemet och i stället infört roterande
vakuumfiltra, som arbeta snabbare och med bråkdelen av den
alkaliförlust, som man har vid diffusionsmetoden.
Inom sulfatfabrikationen har man också försökt
använda filtra men t. v. föreligga ej större erfarenheter.
Så mycket vet man dock, att den långfibriga
barrvedmassan icke kan tvättas på roterande filter med så
gott resultat som den kortfibriga aspcellulosan. De
tal som föreligga över alkaliförlusterna äro betydligt
lägre än dem, som mätts upp vid diffusörtvättningen.
Framtiden får utvisa, om diffusörerna hava spelat ut
sin roll i sulfatfabrikationen.

En väsentlig förbättring vid driften i tvätteriet
utgör Sandbergs uttömningsanordning för diffusörer,
som möjliggör ett snabbt arbete. Diffusörernas silar
äro koniska och icke plana. Könens spets är
ansluten med en ledning till massakaret. Under fyllning
och tvättning är denna stängd med en konisk tapp.
som kan lyftas upp. Sker detta, inströmmar i samma
ögonblick högtrycksvatten från tappen, under det att
den samtidigt roterar, vilket underlättar massans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>