Teknisk Tidskrift / 1932. Mekanik / 6 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 11. Vid dubbelrotationslager utan blockhållare
kunna blocken intaga felaktiga stödpunkter.

sist inträffar det, att de block som äro på nedgående
få en så låg hastighet av axeln, att blocken falla
ifrån medbringarekammen. De intaga då en
fullständigt felaktig stödpunkt enligt fig. 11, och passera
den belastade zonen, understödda på framkanten i
stället för på akterkanten. Sålunda arbetande ännu
sämre, än om de vore centralt understödda. Genom
att hålla glappet i lagret lågt kan visserligen ernås,
att denna kritiska fallhastighet blir låg, men den är
i alla fall så hög, att lagrets goda arbetssätt riskeras.

Det gäller då att finna en sådan konstruktion, att
blockens fall vid låg hastighet förhindras. I fig. 12
se vi huru blockens kritiska fallhastighet
fullständigt borttagits. Detta har ernåtts på ett enkelt sätt
genom att vi omkring innerringen lagt en plåthållare, bestående av en hel ring, på två diametrala ställen försedd med ett par käftar, som gripa
omkring en anvisning i blocken. På så sätt äro två
och två diametralt liggande block hopkopplade med
hjälp av hållaren och härigenom har uppnåtts, att
blockens vikt elliminerats. Om blocket på vänster
sida är på nedgående och sålunda skulle vilja falla,
är detta förhindrat av vikten hos blocket på
motsatta sidan. Därigenom är fallhastigheten borta, men blocken skifta likväl fortfarande stödpunkter
fullkomligt osvikligt tack vare den släpning, som alltid
förefinnes mellan blocket och ytterringen.

Hållarens uppgift är för det första att förhindra
blockets fall, men den har dessutom löst en annan
uppgift, som illustreras i fig. 12. Vi se här att i
blocken finnas radiella spår, som giva plats åt
hållarna, och antalet hållare blir alltså hälften så stort
som antalet block. Genom att spåret i blocken fått en
laxstjärtformig utbildning och de yttersta hållarna givits en konisk form, hindra hållarna blocken att
utfalla i händelse blocksatsen svänges utanför
ytterringen. Utan denna anordning skulle det inträffa,
att blocken fölle ut så snart innerringen bleve vriden
ur ytterringens plan.



Fig. 12. Nomy-lager med blockhållare.

Man får ej förväxla denna hållare med de hållare,
som förekomma i kul- eller rullager, och därvid
tänka sig, att hållaren är utsatt för påkänningar,
som kunna förstöra densamma. Blocken medbringas
ju av utstående kammar, vilka äro direkt utbildade
i innerringen, och sålunda förefinnas på hållaren inga
andra påkänningar än självspänningen och den
belastning, som kan uppstå på grund av blockens vikt.
Alla dessa påkänningar äro minimala, och från ren
påkänningssynpunkt kunde blockhållarna vara
papperstunna.

Ett annat problem är det som har med blockens
understödslist att göra. I fig. 13 är denna
åskådliggjord, och där visas en form. Vi se i innerringen
ett urfräst spår, tack vare vilket blocket kan utföra
sin tippningsrörelse, och detta spår är fräst med en
vanlig skivfräs, varigenom tämligen skarpa hörn
erhållas vid spårets botten. Visserligen äro vi icke
tvingade till att utföra denna understödslist knivformigt smal, men då lagret är avsett för att taga
stora belastningar, blir i alla fall den specifika
belastningen på listen relativt stor.

För att få en fullständig klarhet om de
spänningsfördelningar, som här äro rådande, anskaffade vi en



Fig. 13. Oriktig utformning av bärlisten.



Fig. 14. Förbättrad utformning av bärlisten.



Fig. 15. Riktig utformning av bärlisten.

fotoelastisk apparat, som tillät oss att direkt se,
hur spänningarna uppträdde och hur stora de voro.
Genom att tillverka modeller i celluloid och
undersöka dessa i apparaten kunde problemet effektivt
angripas. En lång rad av försök ha gjorts, och
under dessa försök hava vi även funnit att den
spänningsfördelning, som uppträder mellan tvenne
kontaktytor, egentligen följer vissa nya lagar, om vilka
man ej förut hade kännedom. Vid spårets
bottenhörn uppträda vidare stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>