Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spänningskoncentrationer, och efter flera modellförsök funno vi, att en
betydlig förbättring erhölls, om spåret gjordes
halvrunt i stil med fig. 14, men det visade sig också,
att vid den skarpa kant, som bildas mellan detta
halvrunda spår och den yttre manteln på
innerringen, stora spänningskoncentrationer kvarstodo.
Genom vissa systematiska experiment funno vi till
sist, att listen bör hava den form, som fig. 15 visar,
dvs. det halvrunda spåret skall medelst en bestämd
radie övergå till den cylindriska manteln. Storleken
av denna radie är beroende på den bredd, som blir
kvar som effektiv listbredd.
Medelst ett lämpligt avvägande av dimensionerna
här är det möjligt att få en fullständigt jämnt
fördelad belastning inom listens område. Dessa försök
komma likaledes att närmare beröras av docent
Odqvist i efterföljande uppsats.
Efter att vi sålunda fått ett begrepp om huru
listens form skulle utbildas, kunde vi tämligen exakt
bestämma storleken av de maximala skjuvspänningar som uppträda i listen, men sedan gällde det att få besked om, vilka skjuvspänningar under de
rådande belastningsförhållandena som materialet i
våra detaljer kunde uthärda, och här kunde vi ej
erhålla ett direkt besked från stålleverantörerna. Vi
utförde då följande försök för att utröna detta.
Vi tillverkade kroppar av olika form och
dimensioner med yttersta noggrannhet och tryckte dessa
mot varandra medelst en specialanordning, varest
trycket exakt kunde uppmätas. Med hjälp av ett
planglas och enfärgat ljus kunde vi exakt
konstatera den belastning, vid vilken den första
uppträdande permanenta deformationen i kontaktytan
uppträdde. Vi hade sålunda här ett mått på den skjuvspänning, materialet statiskt kunde uthärda, innan en permanent sättning ägt rum. Storleken av denna
spänning kunde vi beräkna tack vare de försök, som
utfördes i vår fotoelastiska apparat. Därefter
tillverkades vissa serier av lager med spänningar
beräknade och avvägda med ledning av nyssnämnda
försök. Dessa kördes i prov under flera tusen timmar vid varje försök, och vi kunde sålunda på detta sätt
erhålla en uppgift å de maximala spänningar, som
listen utan vidare kunde uthärda. Om listen
dimensioneras på ett korrekt sätt enligt erhållna regler
och om ett för belastningen lämpligt material
användes, är det ingen som helst svårighet att erhålla
en stödlist med fullt betryggande bärförmåga.
När blocket utfört ett varv, har det hela tiden
haft varierande vinklar relativt innerringen. Om
medbringarekammen utföres enligt fig. 16, ernås att blocket vid tippningen samtidigt glider fram och åter på bärlisten. Ehuru denna glidning är ytterst
minimal, så medför den dock, att tack vare det stora
tryck, som här råder, korrosion uppträder på listen.
Det har dock varit möjligt att avhjälpa även detta,
vilket i princip skett på ett sätt som visas i fig. 17.
Medbringarekammen har lagts tämligen långt akterut
och har fått en sådan form, att dess anliggningsyta
mot blocket mycket nära smyger sig till en cirkel
med tippunkten till centrum. Tippunktens exakta
läge inom listen ha vi dessutom närmare undersökt.
Om medbringarekammen erhåller en form enligt
fig. 17, kan blockets tippning relativt ringen ske,
utan att blocket samtidigt glider fram och åter på
innerringen, och faran för korrosion är därmed
avvärjd.
Som vi tidigare framhållit, är vårt lager i första
hand att betrakta såsom ett rent radiallager och gör
sålunda icke anspråk på att kunna upptaga stora
axiallaster. Detta är ju heller icke fallet med ett
cylindriskt rullager eller t. e. den form av radialblocklager
med cylindrisk glidyta, som vi tidigare sett. Den
Sfäriska utformning, vi givit åt vår glidyta, har
tillkommit i första hand för att lagret skulle få en
riktig självreglering, och genom att denna förlagts just
till glidytan få vi sålunda självregleringen i oljefilmen, dvs. lagret inställer sig praktiskt taget fullkomligt motståndslöst, till skillnad mot vad fallet är där s. k. självreglering anordnats å en torr yta.
Tack vare denna sfäriska anordning får lagret
samtidigt en viss förmåga att upptaga axiallast, och i
varje fall så mycket som i de flesta fall erfordras
för att lagret skall kunna tjänstgöra som ett
styrlager.
Ett sätt är att utbilda blocket och innerringen
enligt fig. 18, dvs. den så kallade axialkammen har
utförts med raka begränsningsytor, som ligga
vinkelrätt mot axeln. Axialtrycket från innerringen
lägger sig nu vid axialspåret på blocket i en riktning
parallellt med axeln och finner sin reaktion vid
blockets yttre yta närmast lagrets ändplan. Är
 |
|
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
