Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gruvägarens syn på frågan om möjligheterna att tillhandahålla
kol med låg askhalt. Medelst synnerligen instruktiva
kurvor för olika kolkvaliteter visas hur mycket kol med
låg askhalt som kan erhållas av det till
anrikningsverket kommande råa kolet. ’Sålunda gäller för nötkol i
Ruhrdistriktet att inkommande kol med ca 22 % aska
kan anrikas, så att askprocenten blir 7 %, 5,5 % resp.
4 %, varvid utbytena bli 75,8 %, 72,8 % resp. 63 %. Ur
det ofyndiga kan dock vid efterbehandling utvinnas
ytterligare en del kol med 44-26,5 % aska, vilken
kvalitet användes för ångalstring vid gruvorna. Utgående
från syndikatpriset pr ton kol med 7 % aska måste för
att omkostnaderna vid anrikningen skola täckas priset
pr ton av de askfattigare kvaliteterna ökas mera än vad
som motsvarar det ökade värmevärdet.
Av följande tabell framgå jämförelsetalen:
Askhalt i %
j Värmevärde \ Syndika- j ! 1 tets pris < ; kcal/kg % RM pr ton j
Prisökning
RM j % \
l 7300 JOO 2i,oo - -
5.5 7420 101,7 21,72 0,72 3,6
4 7540 103,8 23.H6 2,96 14.1
Dir. Schönfeld hänvisar till denna tabell och gör det
uttalandet, att det rent nationalekonomiskt sett icke är
fördelaktigt att framställa allt för hårda fordringar på
låg askhalt. Med den eldningsteknik, som under de
gångna åren utbildats är det möjligt att med lika god
ekonomi och med lika god effekt generera ånga av kol
med måttlig askhalt som med extremt låg askhalt. Det
ligger en god portion sunt förnuft i följande appell till
kolköparna:
"So sehr Verbesserung der Giite heute iiberall zu
betonen ist, so sehr muss man darauf hinweisen, dass
die Kohle von den Bergleuten nicht hergestellt, sondera
iiur gefördert wird und dass die Aufbereitung iiber
ge-wisse von der Natur gegebene Grenzen nicht hinaus
känn."
Ett av de mest uppmärksammade föredragen hölls av
prof. ROSIN över ämnet: "Slaggbeläggningar på
eld-ytan". Detta problem är vid ånganläggningar
jämn-gammalt med tillkomsten av högeffektpannor, i
synnerhet pulvereldade sådana, men också pannor med
hög-effektsroster, dvs. där förbränningsluften införes under
tryck. Alltefter beläggningarnas hållfasthet skiljer
Rosin mellan:
1) anhopade slaggpartiklar,
2) sintrade slaggpartiklar,
3) slaggsmälta.
De första kunna lätt nog bortblåsas, under det att de
hopsintrade slaggpartiklarna bilda beläggningar, som
oftast äro så spröda, att de vid temperaturväxlingar
springa sönder, men någon gång så hårt hopsintrade,
att man blott med sandbläster kan avlägsna dem.
Slaggsmältorna kunna avlägsnas endast med största våld.
Slaggbeläggningarna medföra förträngning av
gasvägarna omkring pannans tuber, varigenom draget så
småningom försämras och till sist åstadkomma de en
avsevärd minskning av pannans ångavgivning.
De faktorer, som inverka på uppkomsten av sådana
slaggbeläggningar äro:
1) askans fysikaliska och kemiska egenskaper,
2) lågans egenskaper (oxiderande eller reducerande
låga m. m.),
3) eldytans egenskaper (renhetsgrad, geometriska
form och placering i gasströmmen).
Det är oriktigt att påstå, att det enda medlet att
undgå sådana slaggbeläggningar, som på grund av sitt
utseende benämnas svalbon, är att sänka belastningen. I
stället böra sådana anordningar vidtagas, att
eldstadsgasernas temperatur sänkes, så att den, vid deras inträde
i rörknippet kominer att vid högsta belastning ligga
under lägsta mjukningspunkten för något av de ämnen,
som bilda beläggningen. Detta kan ske genom:
1) riktig sekundärluftinförsel,
2) inbyggnad av strålningsyta i eldstadsrummet,
3) att vid pulver eldning öka pulverfinheten.
Rosin har utarbetat en metod för att i laboratoriet
bedöma askans farlighetsgrad.
I de allra flesta fall kunna slaggbeläggningar å "en
pannas eldyta icke undgås, och därför gäller det att
hålla eldytan ren. Under drift göres detta medelst
blåsapparater och vid synnerligen svåra beläggningar efter
kalläggande av pannan medelst renhuggning av tuberna.
Meddelande angående sätt och anordningar för
tillvaratagande av flygkoks och för gasernas renande från
flygaska lämnades av dr-ing. RAMMLEB, varvid framhölls
att ett vidlyftigt forskningsarbete återstår att utföra
för att på tillfredsställande sätt kunna behärska
problemet. I anslutning till de aktioner, som i vissa fall av
lokala myndigheter inletts mot industrier, som icke
kunnat lösa sitt flygaskeproblem gör Rammler följande
uttalande:
"Von den Behörden ist, während die Industrie an
diesen Frågen arbeitet, Takt und Verständnis zu
er-hoffen. Leitsatz sollte sein, dass
Flugaschenabschei-dung nur da gefördert wird, wo wirklich ernste Schäden
nachzuweisen sind. Da die Entstaubungskosten mit
wachsendem Entstaubungsgrad unverhältnismässig
stärker als proportional anwachsen, durfen starre
Grenzen nicht gesetzt werden. Mehr als 75 vH
Entstaubungsgrad sollte man auch ini schlimmsten Fall nicht f ordern;
im iibrigen sollte der Entstaubungsgrad nach der Dichte
der Bevölkerung, der Art des Pflanzenwuchses usw.
abgestuft werden."
över ämnet "Askans avlägsnande ur ängpanneliuset"
talade dipl. ing. VOIGT och i anslutning därtill lämnade
dr-ing. SCHÖNE meddelanden ang. driftserfarenheterna
i ångkraftverket vid Ilse Grube beträffande
bortspol-ning av aska medelst tryckvatten.
Den intresserade finner i dessa båda föredrag många
goda upplysningar ang. vatten- och kraftbehov,
underhållskostnader m. m.
De höga temperaturerna i eldstaden och den
intensiva driften vid moderna pannanläggningår, i synnerhet
de pulvereldade, ha drivit fram nya utvecklingslinjer för
den grövre keramiken, varom dr STEINHOFF i sitt
föredrag "Aska. och eldfast murverk" lämnade intressanta
meddelanden. Hittills samlade erfarenheter, ännu icke
lösta problem och riktlinjer för fortsatta strävanden att
förbättra det eldfasta teglets kvalitet för att öka
livslängden av eldstadsinfodringen diskuterades. Härvid
uttalades bl. a. att de närmaste arbetena gå ut på att
minska under driften uppkomna silikatsmältors
inträngande i stenarnas porer, t. e. genom att åstadkomma
ett skyddsskikt mellan den friska stenen och den
korro-deran de slaggen.
I sitt föredrag över ämnet .’Laboratoriemetoder för
fastställande av askans forna-Ilande under driften"
lämnade dipl.-ing. REERTNK meddelanden ang. de Bunteska
metodernas utvecklande och de erfarenheter man
hittills gjort. På detta område återstår ännu mycket att
göra och föredragshållaren erkände att än så länge giva
laboratorieförsöken endast en föga bärkraftig grund att
bygga på och man kan endast med stor försiktighet göra
uttalanden till ledning för konstruktion av
eldstadsväggarna och val av material för desamma.
Enligt dipl.-ing. SCHULTES kan man indela bränslen
i två grupper alltefter deras förhållande i fyren:
1) sådana bränslen som bilda slagg,
2) sådana bränslen som bilda flygaska.
I sitt föredrag med titel "AskJialtiga bränslen vid
förbränning å rost och i form av pulver" behandlade
Schultes hur man skall bemästra asksvårigheterna,
vilka medel man kan använda sig av och vilka vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
