Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bränslesort och inrättar sina ångpannors eldstadsanordningar därefter. Därtill kommer att antalet moderna
ånganläggningar i Sverige hittills är litet, och att
anspråken på hög effekt hos förhandenvarande omoderna
anläggningar därför icke äro så stora, att en
bränslekvalitetsfråga ur synpunkten hög effekt i allmänhet kan
sägas föreligga. Alltefter tillkomsten av moderna
ånganläggningar aktualiseras dock problemet rationellt
bränsleurval. I vissa fall har detta problem dock redan
förelegat. WINNING relaterar sålunda ett fall,[1] då ångalstringsförmågan, visserligen endast under en
övergående period måste stegras avsevärt och då detta endast
kunde ernås medelst användning av förvärmd
förbränningsluft. Den behövliga effektökningen kunde dock
icke vinnas med mindre än att vissa hänsyn togs till
bränslets kvalitet icke minst i fråga om dess aska, så
att icke slaggsvårigheter skulle uppstå under
förbränningen.
I ett land som Sverige med förhållandevis höga
arbetslöner är industrien av ekonomiska skäl nödsakad
att vid kolköp taga med i räkningen kostnaderna för
transport och ev. omlastningar, då dessa i många fall
komma att utgöra en ganska stor procent av
bränslepriset, fritt kolgården. Av denna anledning har man
vanligtvis lagt huvudvikten vid att köpa ett bränsle
med högt värmevärde. Om man därvid erhåller
svårigheter vid bränsleanvändningen, så är det en
driftsledningens sak att övervinna dessa. Ty det till synes
egendomliga förhållandet har vanligtvis förelegat, att
dessa kol föranlett svårigheter vid förbränningen
särskilt på grund av askans benägenhet att sintra och
verka förstörande å roster och murverk även vid
måttliga belastningar. Att det har lyckats att undgå
dessa svårigheter har till stor del berott på att - som
ovan sagts - effektanspråket vanligtvis varit lågt. I
vissa fall har man kunnat vara så generös, att man
hellre hållit flera pannor i gång med låg belastning för
att kunna använda prisbilliga högvärdiga kol, för att
på sådant sätt kunna undgå de angivna svårigheterna.
Vi stå sålunda ej främmande för askproblemet, och det
är därför föredragen å nämnda konferens är av största
intresse även för oss, så mycket mer som flera
föredragshållare icke blott berörde driftserfarenheterna
utan också anvisade vägar för bemästrandet av många
asksvårigheter. De rekommenderade också fortsatta
undersökningar och försök för att kunna fullständigt
behärska även en forcerad drift med sådana bränslen,
vars aska förut berett driftsingenjörerna svårigheter.
Vid ovannämnda konferens höllos huvudföredragen
av ZUR NEDDEN och SCHULTE, i det den förre behandlade
ämnet "Askproblemet i ekonomisk belysning" och den
senare ämnet "Aska vid ånggenerering". Karaktären
av huvudföredrag hava de, därför att i dessa
problemställningen angavs för den vidare diskussionen av den
föreliggande frågans ekonomiska och tekniska problem.
Sålunda påpekade zur Nedden, att kol med hög askhalt
vanligtvis lämnar en slaggprodukt, som innehåller
mycket oförbränt, dvs. värmefrigörandet pr m2 rostyta
minskas, och att vid förbränning av askrika kol
beläggningar på eldytan uppkomma, som nedsätta
värmeöverföringen. Härigenom bliva kapitalkostnaderna större
än vanligt för en ånganläggning, där askrika kol skola
förbrännas, på grund av att en större eldyta resp.
rostyta måste disponeras vid en viss ångalstring.
Svårigheten att ordna en följsam drift, dvs. att kunna anpassa
ångproduktionen efter ett stigande eller fallande
ångbehov nödvändiggör i många fall att ångkraftverk måste
disponera en större reserveldyta än vanligt för att
kunna möta spetsbelastningar. Vidare påpekades,
hurusom vid kontinuerlig drift många och omständiga slaggningar verka störande på ångproduktionen. Vid ånganläggningar under drift alla dygnets 24 tim, spelar
bränslets pris större roll än vid anläggningar med t. e.
8-timmars drift, då vid dessa senare de fasta omkostnaderna
ingå i tonpriset å ånga med större procent.
Askproblemet är ett mångsidigt ekonomiskt problem, till vilket
man i varje fall tvingas att taga ställning och vid vilkets lösande endast ett fackmannamässigt tekniskt
bedömande och kalkylerande kan komma i fråga.
Schultes föredrag utformade sig till en inventering av
redan gjorda tekniska erfarenheter vid anläggningar,
som av en eller annan anledning måste förbränna
askrika kol, men samtidigt till en överblick över de
problem, som närmast pocka på sin lösning.
Föredragshållaren besitter den största erfarenheten på området i
Tyskland, då han som chef för "Verein zu Überwachung
der Kraftwirtschaft der Ruhrzechen zu Essen"
oupphörligen kommer i kontakt med askproblemet vid
gruvornas ångkraftanläggningar, där vanligtvis sådant
askrikt bränsle förbrännes, som icke går att avyttra i
allmänna marknaden. Schulte omnämnde bl. a. hurusom
man medelst införande av finfördelat vatten eller ånga
under kedjerostens mest ansträngda zon har kunnat i
någon mån bemästra de svårigheter, som en på grund
av forcering starkt upphettad bränslebädd framkallar i
form av slaggangrepp å roster, i synnerhet vid
förbränning av magra eller äldre kol. Anmärkningsvärt är
också omnämnandet att å högeffektroster med bläster
bakande kol gärna förbrännas, då i annat fall flygkoks
och flygaska i rökgaserna kunna uppträda i sådant
övermått att av rent hygieniska skäl i anskaffning och
drift dyrbara apparater måste användas för rökgasernas
renande.
Av största intresse äro de uttalanden, som gjordes
om ännu olösta problem. Rostmaterialets oxidation på
grund av överhettning och dess vidare förstörande på
grund av slaggangrepp är ett sådant problem, och de
försök med förkromade och aluminiumlegerade
stålroststavar, som äro i gång, synas lova mycket. Ingående
försök äro nödvändiga för att utröna den högsta tillåtna
temperaturen å förbränningsluften, för att icke
rostmaterialet skall skadas vid förbränning av olika kolsorter.
Slaggangreppet å eldstadsinfodringen är likaledes ett
problem, som nödvändiggör ingående forskningar och
försök.
Problemställningen sammanfattas i följande
uttalande:
"In der Lösung des Ascheproblems im Kesselbetrieb
stecken wir also auf manchen Teilgebieten noch in den
ersten Anfängen, auf andern sind wir noch sehr wenig
fortgeschritten, so dass der Forschung ein weites
Betätigungsfeld offen liegt. Nur auf wenigen Gebieten ist
die Zusammenarbeit von Geologen, Chemikern, Ingenieuren und Wirtschaftlern so dringend erforderlich, wie gerade auf diesem."
Ur ett föredrag av dipl.-ing. SENFTER angående "Ask-
och slaggfrågor inom järnstorindustrien" är att
anteckna, att man numera som en följd av överallt
förekommande höga rostbelastningar måste gå in för ett
rationellt kolurval vad beträffar askans förhållande i
generatorn, så att t. e. generatorer med mekaniskt
vridbar rost icke eldas med kol med lättfluten aska. Genom
att blanda kol av olika kvaliteter och genom att införa
vatten eller vattenånga i förgasningsluften har man
möjlighet att bemästra ev. uppträdande
slaggsvårigheter.
I ett intressant föredrag av Reichsbahnoberrat ROSENTHAL över ämnet "Askproblemet å lokomotiv" lämnas uttömmande meddelanden om vad som göres vid
järnvägarna i Tyskland för att kunna uppehålla hög
effekt och hög ekonomi vid ånggenerering å lokomotiv
och i vad mån det använda bränslets innehåll av aska
inverkar härpå.
Dir. SCHÖNFELD meddelar i sitt föredrag över ämnet
"Kolets befriande från aska genom anrikning",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
