Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 3
MARS 1932
TEKNISK TIDSKRIFT
MEKANIK
H.F. NORDSTRÖM
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
INNEHÅLL: Tandning, förbränning och explosion. - Dimensionering av ångturbiner med hjälp av varaktighetsdiagram, av ingenjör Göran F. Heikel. - Verktygssvarvar, av ingenjör Einar Kullberg. - Föreningsmeddelanden.
TANDNING, FÖRBRÄNNING OCH EXPLOSION.
Vid Svenska teknologföreningens
avdelnings för Mekanik sammanträde den 29
sept. 1931 höll professor Aufhäuser,
Hamburg, föredrag över ämnet: "Ziindung,
Ver-brennung und Explosion". På framställd
begäran om referat av föredraget skall jag
tillåta mig att i det följande lämna några
meddelanden om föredragets huvudsakliga
innehåll. Härvid följer jag den utveckling
av ämnet, som återfinnes i Aufhäusers
senaste bok1 och l av honom i facktidskrifter
publicerade avhandlingar.2
Förbränningstekniken i våra dagar utvecklas på två
linjer: förbränning i eldstad och förbränning i
motorer. Det förra förbrännings sättet är det äldsta,
men det senaste årtiondets arbeten över förbränning i
motorer ha mer än något fördjupat våra kunskaper
om förbränningen.
Huru olika bränslena och förbränningens former
än äro och vilka åsikter om bränslena och dessas
förbränning man än har, så är dock en sak oantastlig:
förbränningens slutprodukter äro alltid desamma,
nämligen kolsyra och vattenånga. Man kan därför
tala om att bränslena, dvs. kolföreningarna, under
förbränningen befinna sig bildlikt talat i "kemisk
rörelse" fram mot kolsyra och vattenånga. I
överensstämmelse härmed är denna kemiska rörelse =
kemiska reaktionshastigheten som varje annan rörelse
av dynamisk natur. Förbränningen blir därför ett
hastighetsproblem, och det är också
förbrännings-hastighetens ökande, som utgör det viktigaste
momentet i förbränningen.
Om uppfattningen om den kemiska rörelsen
godtages, följer därav att förbränningens väsen är
enhetligt, och att inga differenser förefinnas mellan de
olika formerna för förbränningen. Dessa äro
närmast en följd av att den kemiska rörelsen står i ett
visst förhållande till den mekaniska rörelsen hos
bränsle och luft.
Den vanliga indelningen av bränslena i fasta,
flytande och gasformiga bränslen säger allt för litet.
Uttrycksfullare men också enklare är en systemati-
1 AUFHÄUSER: "Brennstoff und Verbrennung", Band I/II,
Berlin, 1926/1928.
2 AUFHÄUSER : "Kohlenstoff und Koks", Gliickauf, häfte 51,
1924. AUFHÄUSER: "Einheitlichkeit der Verbrennung -
Re-lativität der Formen", Auto-Technik, häfte 11 och 12, 1926.
AUFHÄUSER: "Die org-anische Chemie in der Verbrennung
und Motorentechnik", Brennstoffchemie, sid. 340-341, 1931.
sering på kemisk grundval. En sådan systematik
bygger på sammansättningen av kombinationer av
de tre elementen: kol, väte och syre och
åskådliggöres av fig. 1.
Härav framgår att två olika slag av kolföreningar
finnas, nämligen:
1) kolväteföreningar (fasta, flytande och
gasformiga).
2) kol-väte-syreföreningar, som alla i form av
tekniska bränslen äro fasta (undantag: sprit).
Av dessa föreningar bildas sekundärt bränslen
innehållande elementärt kol (koksprodukter och
under förbränningen utskiljt kol) och de båda
vattengasbeståndsdelarna koloxid och väte.
I den kemiska systematiken intaga
vattengasbeståndsdelarna en särskild plats. De äro nämligen de
enklaste bränslen, som finnas. De äro omedelbart
mogna för förbränning, en egenskap, som alla andra
CO
Ko 1
v ö i- e n
Ve d och s / e n k o l
C
Fig. 1.
bränslen måste förvärva genom att kemiskt
omvandlas till förbränningsmognad.
Denna omvandling tager den största delen av
bränslets förbränningstid i anspråk. Därför är
olika förbränningshastighet ett felaktigt begrepp.
Det finnes nämligen endast olika omvandlingshastigheter.
Rent kol i glödande tillstånd kan efter aktivering
omedelbart omvandlas till vattengas. Kolföreningarnas molekyler måste däremot först söndersprängas
och därefter omvandlas till vattengas. (Fig. 2.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
