Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 MARS 1932
MEKANIK
31
sticka. Men ett kol tändes av sig’ själv vid en
avsevärt lägre temperatur än bensin. I nedanstående
tabell äro enligt TAUSS och SCHULTE sammanförda en
del uppgifter angående självtändningstemperaturer
för en del representativa bränslen.
Mol. vikt
Bränslekvalitet
1
Temperatur
Mol. vikt
Bränslekvalitet
Temp.
16 ! Metan CH4....l 650-750 - - -
00 , Etan C2He..J520-630 - -
426 Acetylen
C2H2 ............! 420 78 Bensol CeHö | 730 j
86 Hexan(iben- Naftalin !
sin) CeHu....! 487 128 CioH8 700
f Lättbensin.... 500-530 !
i i Tungbensin 470-500 178 Antrocen 605
L n l! Petroleum.... 380-440 - Stenkolstjär- i
i^nri2n\i ,. «* r*r\r\
olja 600
! Gasolja ........ 340-350 ! - - -
j Paraffin........ 388-415 j - - -
- ! Brunkoltjär- j
olja ............ 370 _____
- Antracit........ > 440 | - Fenol 715
! - | Stenkol ........ 300-400! - - -
- ! Brunkol och
j i torv ............ 250-280 j - - -
Man finner härav, att en viss lagbundenhet
förefinnes mellan självtändningstemperatur för ett ämne
och dettas kemiska konstitution.
Då tandningen är en oxidationsprocess, så ligger
självtändningstemperaturen lägre, ju mindre
beständigt ifrågavarande ämne är. En kemisk förening är
beständigare, ju mindre molekylstorleken är och ju
mera systematiskt atomerna äro grupperade i
molekylen. Vidare bär ett syrehaltigt organiskt ämne
alltid en osymmetrisk prägel. Av denna anledning
är det icke förvånansvärt, att stenkol, brunkol och
torv i tabellen uppvisa de allra lägsta
självtänd-ningstemperaturerna.
Men självtändningstemperaturen för ett ämne är
icke en absolut konstant.1 Den är tvärtom beroende
av en hel del faktorer, av vilka den viktigaste är
katalysverkan.
Förbränningstekniskt sett är varje ämne
katalytiskt verkande, så snart detta uppnått en viss
temperatur. Sålunda är platina katalytiskt verksam vid
förhållandevis låga temperaturer, under det att
eldfast tegel erhåller denna egenskap först i glödande
tillstånd.
Förutom temperaturen är det katalytiskt verkande
ämnets yta av betydelse; en porös kropp med rå yta
är starkare katalytiskt verkande än en kompakt
kropp med jämn yta.
Den starkaste katalytiska verkan presteras dock av
de fina kolpartiklarna i en lysande låga.
Vid båda tändningsf orm erna äro katalysatorer
verksamma. Vid dieselmotorer verkar sålunda
katalytiskt i cylinderväggen ingående metall, på
densamma utfälld oljekoks i glödande tillstånd m. m.
i Till denna frågas utredning hava ROSIN och FEHLING
lämnat ett värdefullt bidrag och dessa forskare hava visat,
att på grund av \axlande yttre förhållanden vid praktisk
förbränning av stenkol, det är viktigare att för ett visst
bränsle känna tandningen som en funktion av tiden under
olika driftförhållanden (såsom varierande
strömningshastig-heter, olika lufttemperaturer m. m.). Dessa synpunkter hava
framförts i avhandlingen: "Die Zundung fester Brennstoffe
auf dem Rost". Ärchiv fur Wärmewirtschaft, häfte 4, 1931.
Ali tandning är en initialreaktion, dvs. oberoende
av mängden av det ämne, som framkallar tandningen.
Det lättast tändande ämnet inleder reaktionen och
från ett sådant reaktionscentrum fortplantar sig
sedan tandningen till andra delar av den brännbara
substansen. Tandning har alltid något plötsligt över
sig, och detta betyder, att strax förut förefunnits en
spänning, som plötsligt utlöses.
Bränslet börjar undergå en viss oxidation vid en
temperatur, som ligger långt under den, vid vilken
tandningen observeras. Denna oxidation, som, om
man tager bilden av en höjdhoppare i aktion,
representerar anloppet, avslutas därigenom, att den
bildade oxiden blir obeständig och explosionsartat
sönderfaller (med samma bild som förut = uppsprånget).
Därvid aktiveras sönderdelningsprodukterna samt
luftsyret, och tandningen övergår i förbränning.
Tandningens och förbränningens förlopp äro
således icke så enkla, som man till äventyrs föreställt
sig. Tre faser kunna efter varandra särskiljas:
1) den osynliga "anlopps"reaktionen,
2) den tydliga tandningen, och
3) det molekylära sönderfallandet genom hela
massan eller förbränningen.
Den tidsbestämda följden av dessa tre förlopp ger
oss förklaringen till många brännbara ämnens
egendomliga egenskaper. Stenkol hava således en
självtändningstemperatur som ligger betydligt lägre än
den temperatur, vid vilken ett stenkol börjar
av-gasas och förkoksas. Mellan självtändning av
upplagrat kol och tandning av kol i eldstad finnes
ingen annan skiljaktighet än den, som betingas av
den omständigheten att i senare fallet
tandnings-hastigheten är mycket större än i förra fallet. I en
eldstad genomlöper ett stycke kol alla
temperaturstadier fram till förbränningstemperaturen. Det
lämnar sin fuktighet, avgasas och förkoksas allt mer
Sjaivantåndningstemperaturen
for-. Initialtåndare
vy//
W
H g L Hy
Avgasning
5chwe/nir?g"
Torkning
ö m löd Joo ~wö Höö Joo ’TO o o
Temperatur
Fig. 4.
och mer för att i sista skedet avgiva gaser med
mycket hög självtändningstemperatur. Men under en
viss upphettningsperiod (schwelningsperioden)
avgiver ett kol sådana produkter, som genom sin
molekylära byggnad äro lätt oxidabla. Det är dessa
produkter. som därför utgöra ett kols initialtändare och
icke de under den därpå följande avgasningsperioden
bildade gaserna. Fig. 4 angiver schwelnings- och
avgasningsperioderna som en funktion av
temperaturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
