Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 APRIL 1932
MEKANIK
47
modellen tillräckligt höga för att verka. Dessutom
måste övre tuben avskärmas, så att värmetillförseln
i denna blev mycket obetydlig.
På detta sätt blev pannan till sitt verkningssätt
tämligen lik en vanlig vattenrörpanna, i vilken de
övre tuberna ligga i låg temperatur. Utan
avskärmning av den övre tuben blev strömningen i denna
vid 35 till 40° lutning mycket obestämd och hastighetsresultanten ungefär noll.
Det framgick tydligt, att vatten avskiljdes ur
emulsionen i den övre vattenkammaren och
strömmade ned genom den övre tuben. Detta vatten
innehöll blott mycket små ångbubblor.
Det visade sig även, att en lutning av 3 till 4°
var fullt tillräcklig för att leda cirkulationen i rätt
riktning, innan ångbildningen började. Strömningen
verkade lugnast vid de små lutningarna, särskilt vad
de övre tuberna beträffar. Vid 4 till 5° lutning på
den översta tuben var cirkulationen i denna alltid
positiv även med avskärmning.
Hur strömningsmotståndet inverkar på
cirkulationens riktning framgår av en artikel i Power av
den 23 sept. 1930 rörande Interborough Station.
Eldstaden i några pannor hade försetts med
kylrör, vilka på ugnens sidor i liggande ställning
inpressades i vertikala ändkamrar. Rören hade 102 mm
utvändig diameter och lågo i 15° lutning till
horisontalplanet. En del tuber sönderbrändes mycket snart,
och en ingående undersökning visade, att detta
berodde på att negativ strömning och "ångstockning"
(steam congestion) uppträtt i de tuber som skadats.
Olika förändringar gjordes gång efter annan utan
att lämna önskat resultat. Till sist igensattes 3/4 av
inloppet i de positivt genomströmmade tuberna, och
därigenom blevo svårigheterna avhjälpta.
Ovanstående slutsatser belysa detta förlopp på ett
mycket klart sätt. Genom att en del tuber delvis
igensattes ökades det totala strömningsmotståndet i
tubsatsen så mycket, att He + Hs blev större än A
i fig. 1. Följaktligen blev strömningen positiv. Som
motstånden nu anordnades blev dock givetvis
vattenfördelningen oriktigt avpassad. Den ovannämnda
"ångstockningen" torde i viss mån motsvaras av den
obestämda strömning, som vid det beskrivna
försöket observerades i övre tuben, när denna hade stor
lutning och beeldades. Vid detta tillfälle uppträdde
tydligen i tuben en kraft, som hindrade cirkulationen
och samtidigt tillfördes blott så mycket vatten som
behövdes för avdunstningen.
En genomräkning med hjälp av de uppgifter, som
kunna erhållas ur den anförda uppsatsen i Power,
tyder på att innan tuberna igensattes negativ
cirkulation var att förvänta i någon tub vid 25, 50, 75
och 90 % ånghalt i emulsionen. Dessa siffror avse
endast genomsnittsvärden för hela tubsektionen men
säga ingenting om vad som var att förvänta i varje
enskilt rör.
Det är ett anmärkningsvärt faktum, att stående
kylrör i eldstäder tjänstgöra på ett mycket
tillfredsställande sätt, oaktat vertikala avståndet mellan
ändarna av dessa rör är det största möjliga. Detta
kan förklaras därav, att ångan i ett stående rör icke
kan skiljas från vattnet och gå en särskild väg,
emedan i så fall vattnet av sin egen tyngd skulle
rinna tillbaka i ångrummet och blandning ånyo
försiggå, I ett liggande rör strävar vattnet och den
tyngre emulsionen av sig själva att samlas vid
tubens undersida, medan ångan och den lättare
emulsionen hålla sig så högt som möjligt. För att denna
avskiljning av vatten från ånga skall kunna äga
rum, fordras dock givetvis en viss storlek på den
inre rördiametern. Förloppet blir detsamma som i
ång- och vattensamlaren på en ångpanna. Är rörets
lutning samtidigt så stor, att He + Hs < A, måste
som förut visats vattenströmningen bli negativ,
under det att ångan går sin normala väg uppåt.
Man skulle alltså säkrast förebygga negativ
cirkulation eller tillfällig nollströmning genom att
anbringa tuben så nära som möjligt i horisontalt eller
vertikalt läge. Mellan dessa båda lägen kan tänkas
en lutning, där risken för negativ strömning är som
störst. När försökspannan i fig. 2 uppställdes så, att
alla sex rören stodo lodrätt, blev cirkulationen i dem
alla ungefär lika snabb och positiv.
Att en ringa rörlutning ej förorsakar olägenheter
med avseende på rörens översida tyckes framgå av
de erfarenheter man gjort med kylroster under
kol-pulvereldningar. Rören i dessa roster avvika
vanligen blott få grader från vågrätt läge, men några
svårigheter omnämnas nästan aldrig, oaktat de övre
sidorna av rören, där åtminstone vid små cirkulationshastigheter mest ånga kan väntas vara samlad,
äro utsatta för direkt bestrålning. Skadas sådana
rör brukar detta vanligen bero på påvisbara
konstruktionsfel.
I pannor med stående rör brukar ibland
förekomma, att en del av rörlängden är böjd, så att den
kommer att intaga ett mer eller mindre horisontalt
läge. I den liggande delen av ett dylikt rör kan
enligt föregående en mer eller mindre kompakt
vattenkärna befinna sig och till allra största delen
utfylla rörarean särskilt vid små cirkulationshastigheter. Denna vattenfyllning utgör då en hindrande
motvikt till cirkulationens driftkraft, om avvikelsen
från horisontalt läge är relativt stor. Emulsionen
i de vertikala rördelarna förtunnas härvid och
vattnets hastighet minskas överallt, vilket innebär ökad
risk för tubskador. I ett dylikt fall liksom alltid,
när cirkulationen är otillräcklig i förhållande till
ångbildningen kunna pulsationer bli följden.
Det är sedan länge bekant, att dylika böjda rör
ofta giva anledning till cirkulationssvårigheter.
(Jämför t. e. "Erfahrungen mit Höchstdruckanlagen"
von Dr-Ing. MARGUERRE MANNHEIM, Sonderdruck
aus den Mitteilungen Nr 32 der Vereinigung der
Grosskesselbesitzer E. V. Se vidare "Archiv fur
Wärmewirtschaft und Dampfkesselwesen, juni 1928,
sid. 196, samt E. PFLEIDERER, V. D. L, 12 december
1931, sid. l 499.)
Enligt en ofta uttalad förmodan skulle den
ursprungliga orsaken till den negativa strömningen
vara för trånga stigrör. Detta motsäges emellertid
av det förut beskrivna försöket. Stigröret var
detsamma vid alla lutningar, men det oaktat växlade
cirkulationsriktningen med lutningsvinkeln.
Även de försök som gjordes vid Interborough
Station tala emot detta antagande. De vid eldstadens
sidor lagda rörsektionerna avdelades i småsektioner,
varvid den högst liggande av dessa endast omfattade
två rör. Ett stigrör av samma diameter som kylrörens var anordnat för endast dessa båda rör, men
oaktat denna osedvanligt rikliga cirkulationsförbind-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
