Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK TIDSKRIFT
20 AUG. 1932
till Kungl. Maj:t, varvid Marinförvaltningen bl. a.
sade sig anse, att ett dieselelektriskt maskineri ej
blott vore möjligt att utföra på ett tekniskt fullt
tillfredsställande sätt, utan även innebure så stora
fördelar för ett isbrytarefartyg, att man såvitt möjligt
borde införa det å den nya isbrytaren.
1930 års riksdag beviljade såsom förut nämnts
för isbrytarens byggande den av de sakkunniga
beräknade summan utan att vad dess
framdrivningsmaskineri beträffar vilja fatta någon definitiv
ståndpunkt. Frågan ansågs böra bliva föremål för
ytterligare utredning. Dylik utredning skulle enligt
Kungl. Maj:ts uppdrag verkställas av
Marinförvaltningen i samråd med . Kommerskollegium, varefter
ämbetsverket skulle till Handelsdepartementet
överlämna av ritningar och specifikationer åtföljt
definitivt förslag till fartyget.
I den sålunda begärda, den 28 november 1930
avgivna utredningen anslöt sig Marinförvaltningen till
isbrytaresakkunniges mening, att valet av
framdrivningsmaskineri borde stå mellan oljeeldat
kolvång-maskineri och dieselelektriskt maskineri.
Maskki-styrkan föreslogs att fastställas till vid normal gång
ca 7 500, vid forcering 9 000 indikerade
ångmaskin-hästkrafter eller därmed jämförlig maskinstyrka
medelst annat driftmaskineri, uppdelat i båda fallen
på tre lika stora propellermaskiner. Med hänsyn till
dieselmotorernas från ångmaskinernas avvikande
arbetssätt ansågs denna bestämmelse böra för
dieselelektrisk överföring medföra krav på, att en normal,
sammanlagd effekt av 9 000 ehk skulle av de
för fartygets framdrivning avsedda dieselmotorerna
kunna överföras till de elektriska generatorerna, för
att en lika stor propelleraxeleffekt i båda fallen
skulle erhållas. Som i det följande skall visas, kan
det dieselelektriska maskineriet, även om hänsyn ej
tages till dess överbelastningsförmåga, utveckla sin
fulla effekt icke blott vid de tillfällen, då ett
ång-maskineri verkligen kan giva motsvarande effekt,
dvs. vid gång i öppet vatten, utan även vid
isbrytning eller gång i isfyllt vatten. I verkligheten torde
denna formulering därför giva en för isbrytarefartyg
utnyttjbar högre maskineffekt än ångmaskineriet
skulle kunnat prestera.
Av Marinförvaltningen lämnades i dess utredning
en kortare översikt av den elektriska fartygsdriftens
utveckling, särskilt vad beträffar den
dieselelektriska, varvid bl. a. omnämndes det 1927 byggda
amerikanska kustbevakningsfartyget "Northland" med
ett deplacement av 2 050 ton och ett maskineri av
l 000 ahk. Fartyget är avsett for operationer i de
arktiska farvattnen, Alaskas nordvästra kustområde,
där det arbetat sig fram i mycket (enligt uppgift till
20 fot) tjock is, utan att maskineriet lämnat något
övrigt att önska beträffande driftsäkerhet.
De fördelar, som det dieselelektriska maskineriet
erbjuder framför ångmaskineriet, kunna i korthet
sägas vara följande:
1) Då med hänsyn till maskinenheternas storlek
och hastighet dessa kunna konstrueras för likström,
erbjuder tillämpningen av Leonardsystemet
möjlighet till reglering av propellrarnas varvtal och om
kastning av deras rörelseriktning med enklast
tänkbara medel, nästan utan effektförluster och med
användande av konstant varvtal och oförändrad
rörelseriktning hos dieselmotorerna. Manöverför-
mågan hos ett Leonardmaskineri är särdeles stor;
omkastning av motorns rörelseriktning och ändring
av dess hastighet sker uteslutande genom
motsvarande reglering av Leonardgeneratorns
magnet-ström. Magnetströmmen kan regleras direkt genom
ett motstånd eller indirekt, såsom brukligt vid stora
anläggningar, medelst en liten extra
magnetiserings-omformare, varvid den primära regleringen sker i
magnetkretsen hos dess generator. Man kan allt
efter behov göra kraftöverföringen mer eller mindre
’"mjuk". Därmed menas, att arbetsmotorns
hastighet i större eller mindre grad automatiskt sjunker
vid ökat vridmoment. Detta sker helt enkelt
därigenom, att man förser Leonardgeneratorn med en
medverkande kompoundlindning, som vid ökad
strömstyrka föranleder en viss spänningssänkning,
och verkan av denna lindning är naturligtvis
beroende av dess storlek. Som bekant finnes i
allmänhet en viss tröghet i det magnetiska fältets
förändringar; en följd därav är, att en mycket snabb
inställning av den primära regulatorn icke
ögonblickligen åtföljes av motsvarande hastighetsförändring
hos arbetsmotorn, utan en viss tidsfördröjning
inträder. Detta bidrager givetvis att mildra den
uppträdande strömstöten och att skona det primära
maskineriet även vid oförsiktig manövrering. Denna
egenskap hos Leonardsystemet gör, att då det
användes för framdrivande av fartyg, man med fördel
kan lägga manövern direkt i befälhavarens hand,
och för ett isbrytarefartyg, som kanske mer än något
annat har behov av ständigt och snabbt ändrade
manövrar, är detta av särdeles stor betydelse.
2) I avseende på det vridande momentets storlek
erbjuder det dieselelektriska systemet en given
fördel. En ångmaskins vridmoment är beroende av
tillgängligt panntryck, cylinderdimensioner och
fyllningsgrad och kan därför ej stegras utöver det, som
motsvarar fullastmomentet. Vid direktkopplade
propellrar blir därför maskinernas effekt proportionell
mot propellermomentet. Ökas därför
fartygsmotståndet vid framdrivning i issörja eller vid bogsering
i jämförelse med förhållandena i fritt vatten, minskas
med det fallande propellervarvtalet även
ångmaskinernas effekt i motsvarande mån, dvs. just då den
högsta maskineffekt skulle behöva utnyttjas, kan
den ej längre erhållas, utan maskinernas belastning
nedgår, vilket ger sig till känna genom den lätthet,
med vilken man vid isbrytning eller bogsering kan
"hålla ånga". Stoppar fartygets fart helt upp vid
forcering av en isvall, medan propellrarna röra sig i
fritt vatten, kan man räkna med att högst 60 %
av maximaleffekten tillgodogöres, vid arbete i issörja
ännu mindre. Ett förslag att å isbrytaren vid lägre
hastighet automatiskt öka det ifrågasatta
ång-maskineriets vridande moment genom att vid visst
varvtal insläppa högtrycksånga i
mellantrycksrecei-vern och därigenom öka trycket i mellan- och
låg-tryckscylmdrarna hade visserligen under
utredningens gång framställts. Anordningen skulle
emellertid medföra en betydande ökning av dessa cylindrars
och andra maskindelars dimensioner och därmed
maskinanläggningens vikt och förutsatte en ganska
komplicerad reglering till förhindrande av att
pannanläggningens ångproduktionsförmåga
överansträngdes. Då dessutom momentet ej skulle kunna
stegras med mer än 50 % (vid ungefär hälften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
