Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
TEKNISK TIDSKRIFT
15 OKT. 1932
Fig. 13. Ankringsfaser enligt Chapman.
Fig. 14. Ankringsteori, fas l, enligt Chapman.
Fig. 15. Ankringsteori, fas 2, enligt Chapman.
Fig. 16. Chapmans ankarkonstruktion.
viss standardisering ernåtts av de vanliga
ankarformerna.
Redan Chapman på sin tid framhöll i nyssnämnda
avhandling, att ankare kunna och böra göras
likformiga. Genom att välja en lämplig dimension, som
bas kunna sedan alla övriga mått uttryckas i denna.
Ankarets vikt blir då proportionell mot kuben på
denna bas.
Genom att analysera de olika faserna vid ankring,
fig. 13, erhöll Chapman vissa grundläggande
principer för konstruktion av ankare, vilka han även
ansåg verifierade av erfarenheten och som synas
bärkraftiga än i dag.
Chapmans första regel var, att flyets vinkel mot
bottnen skall vara så stor, att vid fartygets
dragning i ankartåget skall summan av å flyet verkande
vertikala trycket nedåt och dess horisontala
grip-kraft vara ett maximum, se fig. 14.
Härigenom bestämmes denna flyets vinkel mot
botten till 1121 /2°.
När flyet gräver sig ned i botten, vrider sig
ankaret kring stocken. För att under denna period
bibehålla samma infallsvinkel .mot botten måste flyets
yta och i viss mån armen hava formen av en kroklinje.
Chapman fann, att denna representerades av den
lo-garitmiska spiralen, fig. 15.
Enligt Chapmans erfarenhet erhålles bästa
proportionen mellan armens och läggens längder, om
tangenten i flyets spets bildar en vinkel av 45° mot
läggen. Enär spiralen är svår att geometriskt
upprita använde sig Chapman av en cirkelbåge för att
konstruera flyet och armen, se fig. 16.
Slutligen ansåg Chapman det felaktigt att göra
stockens längd beroende av läggens, ty äro armarna
längre än vanligt, blir stocken för kort, och ankaret
får svårt att kantra. Han gjorde i stället stocken
l3/4 gånger avståndet mellan pyntarna.
Några tyska handböcker angiva en del
dimensioner för nutida stockankare. Utgångspunkten är
härvid läggens största bredd vid kronan, här nedan
kallad a. Ankarets vikt blir då proportionellt mot
a3, eller enligt samma källa:
Q _ .
a - 22,7 y Q, där a är uttryckt i mm och Q i kg.
Chapman använde däremot flyets största bredd /
som norm och angiver:
3 _ .
/ = 58 \J QM, där / är uttryckt i mm och Qu är
ankarets vikt utan stock.
Tabell II visar några huvuddimensioner hos
CHAPMANS ankare, HERLINS båtankare och ankare enligt
JOHOW. Dimensionerna äro här samtliga uttryckta i
_
\J Q, där Q är ankarets vikt i kg med stock.
Tabell IL
Dimension
Chapmans ankare, smide
Herlins båt-ankare, smide
Skillnad från Chapman
Ankare enligt Johow, gjutet
Skillcaa från Chapman
Läggens största bredd längd ............
.17,1 335
17,6
336
-h 3% -f- 0
22,7 259
+ 32% -23%
Pyntarnas avstånd....
214
212
- 1%
173
- 19%
höjd ........
84,5
74
-12%
62,3
- 26%
Flyets längd ................
57
61,5
+ 8%
51,2
- 18%
" bredd ............
53
29
- 46%
48,5
- 10%
Stockens längd ........
376
326
-13%
259
-31%
Det nutida ankaret enligt Johow är således grövre
dimensionerat, men har mindre längddimensioner
samt mindre area å flyna. Skillnaden torde hava
betingats av förändrade tillverkningsmetoder från
handsmide till maskinsmide och stålgjutning.
Patentankarnas konstruktion förete stora
skilj-aktigheter sinsemellan, varför en generell formel ej
finnes för deras dimensionering. Några
grundprinciper kunna dock angivas.
En del klassificeringssällskap föreskriva, att
läggen skall väga 33-40 % av totala vikten.
Avståndet mellan flyna är av betydelse. Ju
närmare armarna äro varandra, desto större är risken
att kättingen skall fångas av flyna. Vidare kan
gripkraften minskas, om de av flyna upplöjda
jordcy-lindrarna förenas till en. Är återigen avståndet för
stort, får ankaret en tendens att kantra upp, när
fartyget svajar.
Hjälpflyna böra läggas så långt ut på armarna,
som av hållfasthetsskäl kan tillåtas, för att så styra
flyna, när de skära ned i botten, att båda gripa
samtidigt. Vidare skola hjälpflyna vara breda och
sko-velformade för att hålla kvar och packa till den av
flyna upplöjda bottenmassan.
Ovannämnda dimensioner äro från uppgifter i
tillgängliga handböcker och kataloger uträknade för ett
2-tons HALL-ankare och sammanställda i
vidstående tabell III, uttryckta i ^ Q, där Q är
ankarvikten i kg.
Den rörliga föreningen mellan läggen och kronan
är ett problem, som sysselsatt många uppfinnare.
Förutom fordringar på styrka och säkerhet måste
konstruktionen vara lättrörlig, lätt att rengöra samt
ej visa benägenhet att rosta fast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
