Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
TEKNISK TIDSKRIFT
27 FEBR. 1932
makadambiten vara minst 2,5 gånger större än det
största sandkornet. Med andra ord, i diagrammen
bör det för de betongblandningar, som ge gott
resultat, finnas en markerad grop vid gränslinjen mellan
sand och makadam.
Förklaringsgrunden är ganska enkel. Man behöver
bara ett ögonblick betrakta fig. 7 för att förstå, att
om sanden innehåller stor mängd grova korn, komma
därigenom makaciambitarna att bli uppgillrade av
dessa med påföljd att en betydligt större mängd fint
Fig. 7. Uppgillring av makadambitar genom små och
stora sandkorn.
material behövs för att fylla hålrummen mellan
makadambitarna än eljest. I annat fall uppstå s. k.
råttbon i betongen. Denna uppgillring spelar
givetvis större roll, om makadamen är fin än om den är
grov. Det är klart, att om jag lägger in ärtstora
stenar i en stentipp, har detta mycket ringa
procentuell inverkan på dess porvolym, då ett dylikt
tillskott av ärtstora stenar får en helt annan procentuell
inverkan på porvolymen hos en makadamhög.
Vi se således, att om den omtalade gropen i
diagrammet icke finnes mellan makadamen och sanden,
så erfordras en större mängd fint material än eljest
för att erhålla god betong. Proven bekräfta också
detta. Sandsorterna 26, 27 och 28, som ha samma
sammansättning som 19 i det grova registret, giva
sålunda god betong tack vare att halten av fint
material är större.
Samma förhållande kunna vi se genom jämförelse
mellan sandsorterna 5, 15, 14 och 20. Betongen i
proven 15 och 20 är sämre än i proven 5 och 14,
trots att prov 20 har större halt av fint material än
dessa båda. Den större halten av fint i prov 20
räcker uppenbarligen icke till att kompensera den
i detta prov förefintliga större mängden grovt.
Att proven 16 och 21 giva synnerligen dåligt
resultat beror givetvis både på brist på fint
material och på överskott på grovt.
Å andra sidan vill jag inte underlåta att påpeka,
att dessa senare sandsorter giva gott cementbruk
till skillnad från proven 5 och 18. Detta synes de
göra just på grund av sin halt av grovt material,
som kommer till sin rätt och upphjälper situationen
och så att säga tjänstgör i stället för makadam, om
ingen sådan tillsättes. I detta fall finnes ju inga
makadambitar som kunna uppgillras och den
skadliga inverkan av det grova materialet försvinner.
Sandsorterna 5 och 18 lida däremot brist på grovt
material och giva därför inget gott cementbruk.
Allting är emellertid relativt, och genom en ökning
av finsandtillsatsen kan även sandsorter med den
storleksfördelning i det grova registret, som
sandsorterna 5 och 18 visa, giva gott cementbruk, vilket
sandsorterna 23, 24 och 25 visa. Man kryper ner på
skalan och och i dessa sandsorter verkar det fina
materialet och cementen som bruksmassa för utfyl-
lande av hålrummen mellan de millimeterstora korn,
av vilka sandens huvudmassa består och vilka här
så att säga verkar makadambitar i förhållande till
den ytterst finkorniga bruksmassan. Om man tänker
sig se på denna bruksmassa i ett mikroskop kommer
den att té sig som de föregående
bruksblandningarna sedda med blotta ögat.
Beträffande betongens hållfasthet finna vi följande.
De å fig. 6 angivna hållfasthetsvärdena hava
erhållits genom provning av 20 cm kuber vid 28 dygns
ålder och äro reducerade till ett "normalcement"
med 500 kg/cm2 hållfasthet vid normenlig provning
och vid 28 dygns ålder. För sandsorterna med
ringa mängd grovt material tilltager hållfastheten
till en början med ökad halt av finsand. Maximum
nås strax innan mättning och vattentäthet inträffar,
sand 22, vid ytterligare ökning av halten av finsand
bibehåller betongen sin täthet, men hållfastheten
avtager något. Anmärkningsvärd är emellertid den
relativt höga hållfastheten i betong med sand 21 som
är otät, jämfört med sand 25, som ger tät betong.
Vi kunna härav draga den slutsatsen, att betong
med goda egenskaper med avseende på såväl
vattentäthet som hållfasthet erhållas, då halten av fint
material är den minsta möjliga för erhållande av
vattentäthet. Ökning av halten av fint material
över denna gräns minskar hållfastheten, men
fördärvar ej tätheten åtminstone så länge halten av fint
hålles inom rimliga gränser.
Till jämförelse har jag å bilden även medtagit den
s. k. "idealsanden". Denna ansluter sig som synes
i det grövre registret tämligen bra till de sandsorter,
som giva god betong, i det finare registret torde den
dock vara för fattig.
Vi ha av Perakprovningen lärt, att en grop i
diagrammet i övergången mellan sand och
stenmaterial är av stor betydelse för betongens godhet.
Vi skola nu finna, att en grop inom sandmaterialet
likaledes synes vara välgörande.
Den sand, som var avsedd att komma till
användning vid Lanforsen, hade den gradering, som
fram-.går av fig. 8. Som synes innehöll denna sand
oblandad för liten halt av fint material. I sitt naturliga
tillstånd var sanden även förorenad av humus,
vilken förorening emellertid kunde avlägsnas genom
sandens tvättning i en särskild för ändamålet
an-anordnad sandtvätt. Sedan sanden blivit tvättad
steg hållfastheten för betong med 375 kg cement pr
m3 vid 28 dygns ålder från 250 kg/cm2 till 327
Hållfasthet 28 d. 250 (327 vid tvättning)
Vattentåthet otät (15 m)
0,074 -(0,037)
(0,037) -(0,019)
(0,019) - (0,009)
(0,009)- (0,005)
Grovsand
Finsand
Blandad sand
Fig. 8. Sandsorter använda i Lanforsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
