Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 MARS 1932
VÄG- OCH V ÄTTEN BYGGNADSKONST
39
utlåtande i frågan om Väg- och vatteribyggnaåsstyr elsens
omorganisation.
Utlåtandet, som skulle tillställas de av k. mit
tillsatta utredningsmännen för denna fråga, borde
innehålla en sammanfattning av de av teknologföreningen
tidigare framförda synpunkterna och dessutom
eventuella nya önskemål.
Ärendet hade tidigare behandlats inom styrelsen, som
därvid ansett det lämpligt tillsätta en kommitté, och för
att denna kommitté skulle få del av medlemmarnas
önskemål hade ärendet upptagits på dagens
föredragningslista i förrn av ett orienterande föredrag av
civilingenjör Alex Södergren, utgörande inledning till
diskussion. Sedan kommitténs förslag utarbetats skulle
avdelningen ännu en gång vid april- eller
maj-sammanträdet bliva i tillfälle att ytterligare diskutera frågan.
Ordföranden överlämnade därpå ordet till
civilingenjör A. SÖDERGREN, som i ett kort anförande redogjorde
för statsmakternas åtgärder i frågan och
teknologföreningens tidigare intagna ståndpunkt samt därtill fogade
några egna reflektioner.
De frågor rörande vilka utredningsmännen särskilt
önskade höra föreningens åsikter och önskemål voro:
1) Har vid tillämpning av den nuvarande lokala
vägorganisationen avsedd lättnad vunnits i vägärendenas
handläggning?
2) Ha vid den nuvarande lokala organisationen
väg-ingenjörernas arbetsuppgifter befunnits på lämpligt sätt
avgränsade i förhållande till den centrala
vägorganisationen?
3) Bör i Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen någon
tjänsteman anställas med uppgift att övervaka att
enhetlig behandling vinnes i ärenden angående tillstånd till
linjetrafik och därmed sammanhängande spörsmål eller
är annan anordning att föredraga?
4) Bör vägingenjören vara länsstyrelsens eller den
centrala vägorganisationens tjänsteman?
5) Bör Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bibehållas i
sin nuvarande form eller som tidigare ifrågasatts
uppdelas i en central väginspektion och en central
järnvägs-inspektion?
6) Bör Väginstitutet underordnas den centrala
vägorganisationen?
Hr SÖDEROREN ansåg för egen del beträffande den
första frågan, att det ännu vore för tidigt att yttra sig om
den nuvarande organisationens för- och nackdelar. Han
ville dock framhålla, att en stor del av den
pappersexercis, som för närvarande belastar Vägingenjörerna,
var onödig och borde minskas på så sätt, att
vägingenjören direkt får bli föredragande inför länsstyrelsen.
Beträffande vägingenjörens arbetsuppgifter ansåg hr
Södergren att vägingenjören i fortsättningen bör befrias
från arbetsledareskap åt vägstyrelser, vilka i egen regi
utföra vissa arbeten. Vägingenjören har enligt talarens
åsikt ändå tillräckligt stora arbetsuppgifter, vilka bland
annat böra bestå i ett studium och övervakande av
vägunderhållet. Arbetsledareuppgifterna borde snarare
skötas av s. k. "behörighetsförklarade ingenjörer".
Beträffande fråga 3) ansåg hr Södergren, att en
kom-munikationstekniskt och maskintekniskt utbildad
tjänsteman borde finnas i centralorganisationen och att
denne då även borde vara förman för statens
bilbesiktningsmän.
Som han tidigare framhållit, ansåg talaren, att
vägingenjören bör vara länsstyrelsens tjänsteman och tog
alltså härvid avstånd från den av teknologföreningen
tidigare framhållna synpunkten att vägingenjören skulle
sortera under centralorganisationen.
Beträffande Väginstitutet ansåg talaren det
nödvändigt att detta sorterar under centralorganisationen.
Beträffande Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansåg
hr Södergren denna nödvändig och att den i framtiden
borde givas större möjlighet att kontrollera vägarna.
’Sedan ordföranden framfört avdelningens tack till hr
Södergren för hans orientering förklarades ordet fritt
för diskussion.
Denna inleddes av hr FÉLLENIUS, som uppehöll sig vid
den kontroll som Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hittills utövat över vissa vattenbyggnader.
Talaren ansåg det vara nyttigt och nödvändigt med
en sådan kontroll från statens sida och undrade hur
denna skulle ordnas om Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen skulle försvinna. Han ansåg det därför lämpligt att
i styrelsen i framtiden bibehålla en
vattenbyggnadsteknisk byrå.
I hr Pellenius åsikt instämde hr STENBERG, som
framhöll att Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beträffande
hamnar, farleder och fiskehamnar har en hel del ären*
den att behandla.
Näste talare var hr .PLOMAN, som framhöll, att en
stark central myndighet för vägväsendet måste anses
vara nödvändig.
Beträffande vägingenjören ansåg han, att denne bör
vara länsstyrelsens tjänsteman med föredragningsrätt,
men samtidigt vara direkt underordnad Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen.
Talaren framhöll, att linjetrafiken tagit ett enormt
uppsving under senare år och att det måste anses
nödvändigt, att det i Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
finnes en man som kontrollerar busslinjer o. dyl., så att
enhetlighet vid hithörande frågors behandling vinnes.
Hr Ploman ville till slut framhålla, att det vore
synnerligen önskvärt att omorganiserandet av vägväsendet
någon gång toge slut, så att vederbörande tjänstemän
kunde få det lugn och den arbetsro som är nödvändig.
Denna sistnämnda synpunkt underströks av hr BILDE,
som i övrigt ansåg att de frågor föreningen fått att
besvara voro synnerligen svårbesvarade, vilket även hr
Södergren nämnt.
Hr Biide frågade sig hur man skall kunna yttra sig
om Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens nödvändighet,
när frågan om riksvägarnas direkta kontroll av styrelsen
ännu icke är avgjord. Han ansåg i likhet med föregående
talare, att vägingenjören bör sortera under länsstyrelsen
och där måste få föredragningsrätt.
Beträffande den ifrågasatta uppdelningen av
styrelsen ansåg hr Biide, att styrelsens huvuduppgift bör vara
vägarna men att den gärna kan inrymma avdelningar
med två byråchefer, den ena för ärenden rörande
järnvägarna och den andra för hamnärenden.
I den följande diskussionen yttrade sig hrr VON
MATERN, HELLSTRÖM och RIBBING. Den sistnämnde
påminde beträffande den vattenbyggnadstekniska byrån,
att inom Svenska vattenkraftföreningen pågått en
utredning rörande nödvändigheten av en inspektion för större
vattenbyggnader inom landet och framhöll att, därest
en sådan visade sig nödvändig, denna även skulle kunna
inrymmas i Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Beträffande de s. k. "behörighetsförklarade
ingenjörerna" ville hr RIBBING framhålla, att dessa komma att
bilda en nyttig och nödvändig kår, som i samband med
omorganisationen även bör organiseras och få sina
arbetsuppgifter ordnade.
Sedan diskussionen avslutats, föreslog ordföranden,
att avdelningen skulle hänskjuta frågan till styrelsen för
vidare behandling genom en kommitté eller på annat sätt.
Man övergick därpå till huvudpunkten på dagens
program, nämligen ett föredrag av civilingenjör NILS
JAKOBSON om "Nyare ron inom sjöregleringstekniken".
Hr Jakobson hade i egenskap av Ahlsellstipendiat
företagit en studieresa till Tyskland för att studera
hithörande frågor och redogjorde i sitt intresseväckande
anförande för sina rön under denna resa och under sitt
arbete för några större regleringsföretag inom landet.
Föredraget kommer senare att publiceras i Teknisk tidskrift.
Sedan ordföranden framfört avdelningens tack till
ingenjör Jakobson för hans livligt applåderade föredrag
förklarades den allvarligare delen av sammanträdet avslutad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
