Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 6
JUNI 1932
TEKNISK TIDSKRIFT
R£ D AK TO/?-’ V/AL O FlNttl
INNEHÅLL: Om isbildning i rinnande vatten och dess inverkan på kraftverksanläggningar, av driftchefen August
Berggren. - Gatuviadukt över bangården vid Sjölunda, av civilingenjör O. D. Zetterholm. - Teoretisk
trafikräkning, av ingenjör G. A. Nylén. - Notiser. - Litteratur.
OM ISBILDNING I RINNANDE VATTEN OCH DESS
INVERKAN PÅ KRAFTVERKSANLÄGGNINGAR.
Av driftchefen AUGUST BERGGREN.
Denna uppsats har samma överskrift, som en av
mig införd i Teknisk tidskrift, 1917,
Elektroteknik, häfte 1. Avsikten med detta inlägg är att
beskriva de förändringar, som på senare tider gjorts,
särskilt anordningen för uppvärmning av isgrindar i
Trollhätte kraftverk och motsvarande anordning i den
senare tillkomna kraftstationen i Lilla Edet.
Möjligheterna för analys av olika faktorers inverkan vid
isbeläggning diskuteras dessutom. Till nämnda äldre
uppsats hänvisas och medtagas här beträffande
tekniska anordningar endast uppgifter om ändringar
eller tillägg med anledning av nya erfarenheter.
Isbildningen.
Till att börja med må påpekas beträffande själva
isbildningen på botten i vattendrag med rinnande
(eller i allmänhet i rörelse statt) vatten, att denna
enligt vetenskapsmännens nuvarande åsikt icke
beror på att vattnet är genomsläppligt för långa
värmevågor, något som förr av en del forskare ansågs
vara fallet och till vilka refererats i nämnda uppsats.
Att is fäster sig på botten av vattendrag och
föremål i vatten skulle snarare helt enkelt bero på
vattnets stora rörlighet, som gör att även på stora djup
i rinnande vatten förekomma i mängd de små
is-nålar och iskristaller, som påbörja isbildningen och
som besitta stor förmåga att häfta vid fasta föremål.
Enligt vad som angives av docent DEVIK i en
uppsats i Kosmos, band 9, 1931, förekommer
underkylning av ett tunt vattenskikt på ytan, så att
underkylda band kunna virvla in i vattenmassan,
även om f. ö. vattnet i sin helhet endast med några
tusendels grader kan vara under 0°C temperatur vid
isbildning. Om man vid tillfällen för sörpning med
eri undervattenslampa lyser nere i vattnet, ser man
dessa små ispartiklar sväva omkring i vattnet som
snöflingor i luft vid snöfall. Medelst direkta
mätningar av temperaturen i vattenmassan på olika
djup i Göta älv har konstaterats, att temperaturen
är praktiskt sett densamma i hela vattenmassan i
vertikalled.
För bedömande av väntade eller erhållna
isförhållanden i vattendrag kan det vara av intresse att
i korta drag behandla värmetransporten till och
från en vattenmassa i ett vattendrag. Då de
förhållanden, som här avhandlas, gälla för en
vattentemperatur av 0°C tages ingen hänsyn till den
värmemängd, som avgives eller upptages på grund
av förändring i vattenmassans temperatur.
Från vattenytan avgives värme
till luften
genom strömning (luftströmning - convection),
genom strålning till kallare delar av jordytan,
till kallare moln och ut till rymden,
genom avdunstning,
till marken
genom direkt avgivande av värme till de kallare
stränderna.
Till vattenytan föres värme
från luften
genom strömning,
genom strålning från solen, moln och varmare
delar av jordytan,
från marken
genom direkt mottagande av värme från
stränderna, när de äro varmare,
från botten
genom ledning dit från jordens inre, som är
varmare.
Det torde få anses rätt svårt erhålla fullt exakta
värden på storleken av de olika värmetransporterna,
och hänvisas beträffande den detaljen till
speciallitteratur, t. e. till nämnda uppsats av Devik och t. e.
till Recording Nocturnal Radiation och Recording
Solar Radiation, av docent A. ÅNGSTRÖM, Stockholm,
1929 resp. 1928.
För värmetransport genom strömning från en
vattenyta av 0°C anger Devik formeln
s2 = 0,5 \Jv + 0,3 t gram-cal. per cm2 och timme
där v = vindhastigheten i m/sek.,
t - temp.-diff. till luft i °C.
För -v = O 2 5 10 m/sek,
erhålles s2 = 0,27 0,76 1,15 1,60
för t = 1°C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
