Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
TEKNISK TIDSKRIFT
25 JUNI 1932
yrkade på, att då handläggningen av broärenden
skulle bliva en så viktig del av den nya styrelsens
uppgift, inrättandet av en särskild, helt fristående
broavdelning inom styrelsen skulle föreslås. Med den
motivering, som i förslaget angivits för bro- och
utredningsavdelningen, skulle, sedan broarna fått sin
särskilda avdelning, ganska litet återstå för
utredningsavdelningen att göra, och denna borde följaktligen
kunna uppdelas på styrelsens övriga vägavdelningar.
Hr SÖDERGREN yrkade, att i stället för uppdelningen
av vägärendena på en byggnadsavdelning och en
underhållsavdelning skulle föreslås deras uppdelning på
en länsvägavdelning och en byggnadsavdelning.
Avdelningen för länsvägar skulle sysselsätta sig med
övervakandet av den lokala vägorganisationen, och som chef
hade talaren tänkt sig någon av de nuvarande
vägin-spektörerna, medan byggnadsavdelningen skulle befatta
sig huvudsakligen med riksvägarna, ödebygdsvägarna,
vissa tillfartsvägar till järnväg samt städernas vägar.
Den i förslaget skisserade anordningen med
väg-institutet som en från centralstyrelsen fristående
institution ogillades av flera talare, vilka i stället yrkade,
att institutet skulle föreslås vara direkt underordnat
styrelsen.
Hr DAHLBERG påpekade, att i förslaget ingenting
nämnts om den revision av gällande väglag, som
igångsatts genom år 1929 särskilt tillkallade sakkunnige.
Talaren ansåg, att det uttryckligen borde sägas ifrån,
att en omorganisation av den centrala ledningen för
vägväsendet med nödvändighet måste förutsätta även
en omorganisation av den lokala vägförvaltningen,
vilken för närvarande måste anses hava för stor
bestämmanderätt, speciellt över vägmedlens användning.
Hr BERGELMER ansåg, att väginstitutet borde helt
frigöras från ledningen för vägväsendet och i stället
anslutas exempelvis till ingenjörsvetenskapsakademien
eller statens provningsanstalt. Beträffande stycket
"järnvägsärenden" hade talaren en del formella
ändringar, vilka han i manuskript överlämnade för
eventuell inarbetning.
Beträffande vägingenjörens tjänsteställning ansåg
hr Bergelmer det icke vara otänkbart med en sådan
instruktion för länsstyrelserna, att den beviljar
väg-ingenjören föredragningsrätt vid behandling av
väg-ärenden. Han ville därför yrka på, att i förslaget en
sådan eventuell ändring av instruktionen skulle föreslås.
Hr BILDE underströk nödvändigheten av att
avdelningen föresloge en sådan ändring av den lokala
vägorganisationen, att vägingenjören erhölle en starkare
ställning än hittills. Talaren ifrågasatte, om det
överhuvud taget vore lämpligt, att länsstyrelsen skulle sitta
som högsta instans i vägfrågor inom länet och erinrade
om sitt tidigare förslag om inrättandet av särskilda
"länsvägbyråer", bestående av landshövdingen,
ordförande, och vägingenjören, föredragande, samt
representanter för vägstyrelserna. Han ansåg denna fråga
så viktig, att, därest hans förslag icke antoges, han
skulle nödgas reservera sig mot förslaget i denna punkt.
Sedan avdelningen enat sig om några mindre,
formella ändringar, begärdes proposition.
Ordföranden sade sig beträffande väginstitutet hava
antecknat två yrkanden, det ena, att väginstitutet skulle
föreslås bibehållet som en självständig, helt
statsunderstödd institution med egen direktion, det andra, att
väginstitutet skulle föreslås bibehållet som en självständig,
helt statsunderstödd institution, ansluten till styrelsen,
men med egen direktion. Avdelningen beslöt i
enlighet med det senare yrkandet.
Beträffande den i förslaget nämnda bro- och
utredningsavdelningen beslöt avdelningen, att denna skulle
kallas broavdelningen och endast föreslås handlägga
broärenden. Därest det funnes lämpligt, skulle förslaget
även nämna betydelsen av en särskild
utredningsavdelning.
Stycket "vattenärenden" beslöt avdelningen godtaga
i befintligt skick.
Den av hr Bergelmer påyrkade kompletteringen av
stycket "järnvägsärenden" beslöts och likaså den av
honom föreslagna omformuleringen av stycket
angående vägingenjörens föredragningsrätt.
I enlighet med hr Dahlbergs yrkande skulle på
förslagets sid. 16 inryckas ett stycke med omnämnande
av 1929 års utredning för ändring av väglagen och ett
framhållande av nödvändigheten av jämväl den lokala
vägförvaltningens omorganisation.
Hr Bergelmers förslag om väginstitutets anslutning
till ingenjörsvetenskapsakademien eller statens
provningsanstalt avslogs och likaså hr Biides yrkande, att
avdelningen skulle föreslå inrättandet av
"länsvägbyråer".
Avdelningen uppdrog åt sin styrelse att i yttrandet
inarbeta ovannämnda beslutade ändringar, varefter
yttrandet skulle insändas till föreningens styrelse för
expedition.
Fur.
LITTERATUR
Berechnung des Eisenbetons gegen Verdrehung
(Torsion) und Abscheren, av dr.-ing. E. Rausch, Verlag
Julius ’Springer, Berlin 1929. Pris häftad, 51 sidor
med 59 fig., RM 5: -. I första avdelningen av denna
bok har uppställts allmängiltiga formler för beräkning
av armeringen i en betongkonstruktion med
godtyckligt tvärsnitt, åverkad av enbart torsion. Därefter
behandlas samma problem för betongkonstruktioner
åver-kade av både torsionsmoment och avskärningskraft. En
i arbetet framlagd analys av försök utförda av Bach
och Graf visar att god överensstämmelse råder mellan
försöksresultat och förf. teorier. Praktiska
beräkningsexempel belysa den teoretiska framställningen. I
senare delen av boken behandlas beräkningen av
skjuv-armeringen i konsoler med stor konstruktionshöjd.
Boken innehåller den första mera omfattande
framställningen av beräkningen av en armerad
betongkonstruktion för torsion, ett problem, som föga beaktats i
hittillsvarande arbeten rörande beräkning av armerad
betong, varför den bör kunna intressera varje
betongkonstruktör.
Å, E.
Vattenkraftbyggnaderna i Sverige under år 1931,
av civilingenjör ERIK UPMARK. I Svenska
vattenkraftföreningens publikationer nr 248 (1932: 4) lämnas
sedvanlig redogörelse för vattenkraftbyggnaderna och de
viktigare sjöregleringsföretagen under föregående år.
Av redogörelsen framgår att enskilda anläggningar
resp. utvidgningar om sammanlagt ca 38 000 kW
fullbordats under året, varjämte vid årsskiftet enskilda
utbyggnader om totalt 102 000 kW voro under
utförande, varav Krångede (66000 kW), Laholm (11500
kW) och Åtorp (8700 kW).
I statens kraftverk har turbinbyte fortsatts vid
Älvkarleby och Trollhättan. Ett tredje aggregat (5 900
kW) har insatts i Motala. Nybyggnaderna vid Sillre
(6 300 kW) och Vargön (20 000 kW) hava fortgått.
Den vid 1931 års slut utbyggda vattenkraften i
Sverige utgjorde 1327000 kW (~ omkr. 1800000
hästkrafter).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
