Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 SEPT. 1932
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
111
bunden makadam, cementmakadam osv., av vilka
jag alltså tillsvidare håller före att det är den
förstnämnda som har existensberättigande och möjlighet
till ytterligare fullkomnande, medan den sistnämnda
synes mig sakna rationalitet, - bilda liksom en
övergång till de kraftigare beläggningarna enligt betong-
principen, eventuellt Essenasfaltprincipen, och de
torde få svårt att hävda sig gent emot dessa
beläggningar, som i tunna lager också konkurrera - och
möjligen komma att mer och mer konkurrera - med
de genom ytbehandling framställda tunna mattorna
på makadambeläggningar av förstnämnda slag.
PROBLEMET MAGASINSDAMMARS GRUNDLÄGGNING.
Av professor dr-ing. KARL VON TERZAGHI, Wien.
Professor Karl v. Terzaghi vid tekniska
högskolan i Wien är f. n. den ledande
auktoriteten på det jordmekaniska området. De
försöksmetoder för bestämmande av en
jordarts mekaniska egenskaper, som
Terzaghi och hans assistenter utbildat,
användas vid åtskilliga vetenskapliga
institutioner. I "Forschungen und Fortschritte"
nr 25, 1932 har Terzaghi publicerat en
artikel, "Probleme der
Staudamm-Fun-dierung", vilken här återgives i
översättning.
En magasinsdamm kan förfela sin uppgift att
magasinera vattnet antingen därigenom, att vattnet
läcker ut genom dammens naturliga undergrund,
eller därigenom att den instörtar. Problemet vid
en magasinsdamms grundläggning består i att
förhindra sådana misslyckanden och räknas till
grundläggningens svåraste uppgifter.
Den teoretiska grundvalen för bedömandet av
den vid genomsläpplig grund uppstående läckningsförlusten blev först för omkring 15 år, sedan
framställd genom de Forchheimerska undersökningarna
över grundvattenrörelse efter ekvipotentiallinjer.
Dessa undersökningar grunda sig dock på
förutsättningen av en likformig beskaffenhet hos den
genomströmmade grunden, under det att i naturen
magasinsdammar nästan undantagslöst vila på en grund
med växlande beskaffenhet. Till följd härav
förgingo åtskilliga år innan det lyckades att genom
utveckling av metoderna för markundersökning
uppgöra "genomsläpplighetsprofiler", som innehålla
en grafisk framställning av genomsläpplighetsförhållandena hos det blivande läckningsområdet och
bilda grundvalen för bestämmandet av en medelgenomsläpplighetssiffra. De första profilerna av
detta slag uppgjordes av författaren för Granville
Dam och för Chicopee Dam i Massachusetts, U. S. A..
och på allra sista tiden för en 50 m hög damm i
Nordafrika. Hithörande undersökningar krossa den
illusionen, att vi någonsin skola bli i stånd att
förutsäga läckvattenmängderna med liknande
noggrannhet som spänningarna i en brokonstruktions delar.
De möjliggöra likväl i de flesta fall angivandet av
ett övre gränsvärde för vattenförlusten, så att
senare överraskningar äro uteslutna.
Dammbrott uppstår antingen genom drag- eller
skjuvspänningar i murverket eller genom underspolning av fundamentet. Även dessa riskmoment
ha först sedan några år fallit inom ramen för ett
vetenskapligt åskådningssätt. De äldre metoderna
för beräkning av spänningarna utgå nämligen från
den förutsättningen, att murkroppen vilar på en stel
undergrund. Om nu elasticitetsmodulen för grunden
är väsentligt mindre än murverkets, såsom t, e. är
fallet vid många märgelarter, uppstå i murverket
sekundärspänningar, med vilka man icke har
räknat, och murverket brister. Så kan man t. e.
hänföra den relativa vanligheten av dammbrott inom
Atlasområdet (Nord-Afrika) huvudsakligen till, att
de flesta spärrdammarna inom detta område måste
uppföras på tertiära berglager med låg elasticitetsmodul. För att möta brottfaran är det i första
hand nödvändigt att erhålla en klar föreställning om
de formförändringar undergrunden utsättes för
genom inverkan av byggnadsverkets tyngd. När man
känner dessa formförändringar, är man i regel också
i tillfälle att skydda konstruktionen mot
överansträngningar genom att anordna fogar eller genom
att göra konstruktionen statiskt bestämd.
Hithörande undersökningar äro fotade på å ena sidan
Boussinesqs teori över tryckfördelningen i en
elastisk, oändlig halvrymd och å andra sidan på under
loppet av de senaste åren publicerade metoderna
för experimentell bestämning av
hållfasthetsegenskaperna hos lerrika jordslag och bergarter. Det
första arbetet i stor stil av detta slag utfördes av
Vattenbyggnadsbyrån i Stockholm under
författarens medverkan för den nordryska
vattenkraftanläggningen Svir III. Det rör sig där om en massiv
betongmur med en höjd av ca 16 m och en längd
av omkring 300 m, vilande på styv, horisontellt
lagrad devonlera. Undersökningarna hava visat, att
man måste räkna med sättningsdifferenser på
åtskilliga decimeter. En liknande undersökning
utfördes nyligen för en magasinsdamm i Nordafrika,
vilkens tätklack vilar på eocen märgel.
Den mest oberäkneliga och lömskaste faran som
hotar magasinsdammar är sammanbrott till följd av
underspolning av fundamentet genom underjordisk
erosion, kallat "grundbrott". Såsom jag visat,
uppstår den angripande kraften genom
strömningstrycket hos läckvattnet. Dammars teoretiska
säkerhetsgrad gentemot "grundbrott" är vid de i
praktiken vanliga dimensionerna minst 4- till 5-faldig.
I naturen föreligger dock alltid den möjligheten, att
de vid fyllningen av dammbassängen uppstående
underjordiska vattenådrorna, med utgångspunkt från
stället, där de utmynna, genom tillbakaskridande
erosion alstra underjordiska gångar, som följa en
skiktyta eller en kontaktyta mellan mark och
murverk, varvid strömlinjerna tränga sig tillsammans
vid uppströmsänden av gångarna. Ju mer dessa
gångar närma sig dammbassängen, desto mer växer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
