Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
TEKNISK TIDSKRIFT
24 SEPT. 1932
bliva det som den till synes har möjlighet att bliva.
Om vanskligheterna helt kunna övervinnas, får man
emellertid en beläggning som för modern trafik
besitter den äldre makadamens fördelar utan att äga
dess olägenheter och som på grund av sin
"elasticitet" tillåter små rörelser av undergrunden, antingen
dessa rörelser tillskrivas de normala av frosten
förorsakade höjningarna och sänkningarna eller om
lindergrunden i sig själv icke är fullt fast. Jag skall
slutligen tillfoga att en gjutmassa av
asfaltemulsions-bruk äger fördelen av en större lättflutenhet med
därav följande bättre nedträngningsförmåga i
framställningsögonblicket och det är måhända icke
uteslutet att en beläggning framställd härav på grund
av sin prisbillighet kan konkurrera med varmt
framställd asfaltmakadam, om den använda emulsionen
har sådana egenskaper att den utfällda asfalten icke
kan återemulgera och har tillräcklig
vidhäftningsförmåga och om massan är tillräckligt vattentät;
tills dato hava beläggningar av detta slag icke
utförts utan ytbehandling. Vad utförandet angår,
skiljer sig makadam bunden med
asfaltemulsions-bruk från varmt framställd asfaltmakadam
därigenom att vältningen av makadamlagret icke bör
vara avslutad innan emulsionsbruket utgjutes, utan
väsentligen bör utföras ett dygn senare, när
emulsionen har fallit ut och avgivit en del av sitt vatten.
Detta bör helt säkert betraktas som en vansklighet
hos metoden.
10. Cementmakadam.
Cementmakadam skiljer sig från vanlig makadam
därigenom att hålrummen i det genom vältning så vitt
möjligt färdigkomprimerade stenlagret är utfyllt med
cementbruk i stället för med grus.
Tillvägagångssättet medgiver knappast användande av cementbruk
med en efter styrkehänsyn avpassad konsistens, och
det är också svårt att få alla mellanrummen mellan
stenarna helt utfyllda med cementbruk och att uppnå
god adhesion mellan bruket och stenen. Dessa
svårigheter göra sig helt säkert i ännu högre grad
gällande än vid asfaltmakadam, men dertill kommer att
cementmakadam är en styv beläggning som vida
sämre tål de påkänningar som härröra från
tempera-turförändringar i undergrunden eller i beläggningen.
De i Danmark hittills utförda
cementmakadambelägg-ningarna hava icke varit vällyckade, och detsamma
gäller - i många fall - utländska beläggningar av
samma slag. Mångenstädes har man kunnat bevara
beläggningen genom att förse den med ett tunt
bitu-minöst ytlager, men härigenom synes det mig att
beläggningen i sin hittillsvarande utförelseform fått sin
dom, så mycket mera som den fördel cementmakadam
skulle äga i sin ljusa färg försvinner samtidigt med att
beläggningen ytbehandlas. I övrigt synes det mig att
man kan säga, att cementmakadam saknar ett av de
karaktärsdrag som gör en beläggning till en
makadamkonstruktion, nämligen den att trafiken skall
kunna komprimera beläggningen. Jag vill därför
snarare säga att cementmakadam är en sorts
betong, "vältbetong", som jag också hört en
betongingenjör benämna den - på ett visst sätt alltså en
dålig betong, men dock ägande en egenskap som är
en fördel hos betong för vägändamål, nämligen att
stenmaterialet är lagrat så tätt som möjligt. Att
helt uppgiva beläggningen såsom hopplös, bör därför
kanske icke ske (jämför "Der Strassenbau" nr 10
och 11 1932: Die Zementschotterstrasse, Mitteilungen
des Strassenbau-Instituts der Technischen
Hoch-schule zu Darmstadt).
11. Trasskalkmakadam.
Det synes överhuvudtaget som om man icke helt
kan uppge tanken på att det är möjligt att finna ett
bruk som lämpar sig för utfyllning av hålrummen i en
makadambeläggning, och på senare tid har man i
stället för cementbruk försökt med trasskalkbruk -
alltså ett liknande bruk som nyttjades i de gamla
romarvägarna, men därvid i en konstruktion som var
så tjock och så djupt grundlagd att inre rörelser
härrörande från undergrunden voro uteslutna.
Trasskalkbruk lär emellertid framför cementbruk äga
fördelen av en långsammare bindning och en större
elasticitet. Den närmar sig i dessa avseenden mera
de "äkta" makadambeläggningarna än
cementmakadam gör. Den är dock så svag att beläggningen i
varje fall icke i början kan undvara en bituminös
ytbehandling. Om det visar sig nödvändigt att
upprepa denna, synes det icke vara mycket hopp om
att beläggningen skall kunna hävda sig.
Jag har i det föregående försökt visa att
makadamkonstruktionen, så som den blev fullkomnad genom
ett århundrades erfarenheter, ännu icke har spelat ut
sin roll, varken i form av vanlig vattenbunden
makadam eller i de efter den moderna trafiken avpassade
utförelseformerna. Vattenbunden makadam kommer
alltjämt att hava betydelse såsom fundament för
bättre beläggningar av annat slag, och
makadam, vari grusbindemedlet helt eller delvis har
ersatts med andra material, kommer att med
framgång kunna bilda självständiga beläggningar
eller tjäna som bottenlager för tunna slitlager av
beläggningar efter betong- eller Essenasfaltprincipen.
De i det föregående nämnda beläggningarna synas
kunna sammanfattas i tre huvudgrupper: 1)
vattenbunden makadam, 2) ytbehandlad makadam och 3)
bituminös makadam. Till grupp 1) räknar jag: vanlig
gammaldags makadam, ytgrusad makadam och
makadam behandlad med dammbindande medel. De två
sistnämnda torde hava varit övergångsformer som
nu mistat sin betydelse. Till grupp 2) räknar jag
gammaldags, ytbehandlad makadam samt
tjärmaka-dam, emulsionsmakadam, tjärbetong,
tjärbetongbun-den makadam och liknande, i det jag anser att alla
dessa beläggningar i verkligheten äro konstruktioner,
varmed det åsyftas att på ett ändamålsenligt sätt
åvägabringa en god och varaktig, tunn
beläggningsmatta. Det är nämligen beläggningar av detta slag
som det är fråga om att använda för huvudparten av
vägarna på landet, och det är därför av den
största betydelse att det just för beläggningar av
denna typ efterhand utformas de ändamålsenligaste
typerna. Jag vill i detta avseende anmärka att jag
tror att ytbehandlad makadam, och väl också i någon
mån halvindränkning, må betraktas som
övergångsformer; de representera knappast, tekniskt sett, den
mest rationella metoden för framställning av tunna
beläggningar. Sannolikt kommer utvecklingen i
detta avseende att gå i riktning mot
användningen av stenmaterial som före utläggningen på
fabriksmässigt sätt överdrages med en hinna av
bindemedlet. Beläggningarna i grupp 3): gjutasfalt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
