Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 21 jan. 1933 - Tekniska föreningar - Tekniska förbundet i Borås, av O. W. - Sammanträden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
80 kr. Det högre priset vid de små enheterna gör, att
man med fog frågar sig, om inte ägarna till de små
kraftkällorna i vårt land gjorde klokare att försöka få
ett mindre naturkraftvärde förräntat, än att genom
överdrivna försäljningspriser för naturkraften förhindra
dess utnyttjande.
Efter ingenjör Samsioes föredrag gjordes en utflykt
till Borås stads helautomatiserade kraftstation vid
Häggårda, som demonstrerades under ledning av
överingenjör Ph. Spade.
Stationen, som är belägen fågelvägen 13 km från
Borås, kontrolleras helt och hållet från manöverbordet
i elektricitetsverket i staden. Vid besöket gavs sålunda
order till Borås att stoppa. Avlastningen skedde
successivt, och sedan lasten helt frånkopplats och
aggregatets hastighet sjunkit till ett visst värde, drogos
bromsarna till och full stopp nåddes på ett par minuter.
Härefter redogjorde överingenjör Spade för en del
detaljer, varefter order gavs om igångkörning. Även
denna försiggick utan mankemang, aggregatet
igångsattes, fasades in och belastades, allt kontrollerat från
manöverbordet i staden.
Efter återkomsten till staden intogs gemensam
lunch, varefter en del av deltagarna passade på att
bese Borås wäfveri aktiebolags ångcentral.
Förhandlingarna fortsattes kl. 18, då professor Sten
Velander föreläste om "Sydsveriges framtida
kraftförsörjning".
Inledningsvis framhöll talaren, att kraftförsörjningen
liksom varje annan verksamhetsgren måste anpassa
sin produktion efter behoven, vilka ändras och växla
med utvecklingen, samt att oavbrutet söka förbättra
och förbilliga energiframställningen och
energidistributionen. Även om kraftförsörjningen i vissa
avseenden har det lättare än mången annan verksamhet
härvidlag, saknar den dock icke vissa egenartade
produktions- och distributionsförhållanden, som skapa
problem vid försäljning och prissättning, från vilka
annan produktion är förskonad.
Den stegrade kraftförbrukningen tvingar att taga
ställning till frågorna, hur det kommande kraftbehovet
skall täckas, vilka kraftresurser som ytterligare finnas
att tillgripa, huru länge den lokala vattenkraften räcker
samt huruvida den skall kompletteras med värmekraft
eller med fjärröverförd vattenkraft. Det senare är av
speciell betydelse för Sydsverige.
Enligt elektrifieringskommitténs år 1923 framlagda
slutresultat skulle redan år 1940 en energibrist å 125
millioner kWh komma att föreligga för Sydsverige.
Om man ser detta i belysning av det faktum att av
naturenergien i de som utbyggnadsvärdiga beräknade
vattenfallen närmare 500 millioner kWh i genomsnitt
per år rinna förbi outnyttjade, så är det tydligt, att det
vore högeligen önskligt om något kunde göras för
magasineringen härav. Den närmast till hands liggande
utvägen – Vänernmagasinet om 700 millioner kWh –
skulle i normala fall vara tillräckligt att rymma de i
Sydsveriges åar överflödande energimängderna. Under
våtår fylles emellertid magasinet enbart av egna
tillflöden; någon extra lagringsplats finnes sålunda icke.
Enligt undersökningar som talaren tidigare
verkställt, låg emellertid förhållandena så till, att
Norrlandsvattendragen i stort sett hava torrår, när
Sydsverige har våtår och tvärtom. Det funnes sålunda
stora möjligheter för arrangerande av en samköming
mellan Sydsverige och Norrland i och för bättre
utnyttjande av naturvattenkraften.
Talaren redogjorde därefter för en del drifttekniska
data beträffande den föreslagna samkörningen, och
slutade med en önskan att kraftutbytet skulle ordnas
i samförståndets tecken och utan trångsynta lokalsynpunkter,
då stora värden kunde utvinnas till allas gagn.
Överingenjör Engblom framförde härefter åhörarnas
tack till de båda föredragshållarna och framhöll, att
för lite var, som i den dagliga gärningen, en eller annan
gång hade anledning syssla med dessa problem,
föredragen säkerligen skulle bliva rikt flödande kraftkälla
att ösa ur.
Ordet förklarades därpå fritt, och en kort diskussion
uppstod, i vilken deltogo civilingenjör Oscar Lindén,
lektor Sven Möller, civilingenjör Samsioe, professor
Velander och överingenjör Ekwall.
Vattenkraftdagen avslutades med gemensam supé,
vari deltogo ett 80-tal personer.
Under samkvämet efter supén framförde överingenjör
Engblom Tekniska förbundets tack till Svenska
vattenkraftföreningen för dess medverkan, till
föredragshållarna för deras osparda möda och slutligen till alla
gäster från när och fjärran, som glatt arrangörerna
genom att hörsamma kallelsen. O. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
