- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen /
40

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 4 febr. 1933 - Reklamanslaget, av Gunnar H. Rune - Ekonomisk översikt, av F. Oberger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jämför exempelvis förhållandena inom
verkstadsindustrien och den kemisk-tekniska industrien.

Den övervägande delen av verkstadsindustriens
fabrikat äro av en sådan natur, att de endast kunna
säljas genom personligt försäljningsarbete.
Reklamens uppgift blir här närmast att skapa en första
kontakt med kunderna att tala om för tänkbara
kunder, att företaget tillverkar exempelvis motorer
av en viss specificerad typ. Att detta är en mycket
viktig mission visar bäst det faktum, att denna
speciella form av industriell reklam ökat både
kvantitativt och kvalitativt. Ett fabriksmärke kan
aldrig vara nog "inarbetat". Marknaden undergår
nämligen ständiga förändringar. Konsumentgrupper
gå bort. Nya årgångar komma till. Inköpschefer,
som varit trogna kunder i decennier, ersättas av
yngre män. Man kan inte förutsätta, att dessa
nytillkomna skola känna till marknadens olika fabrikat
och fördelarna hos dessa. De måste bearbetas –
bl. a. genom reklam. De senare åren ha erbjudit
många exempel på huru företag, som underlåtit att
vidtaga dessa försäljningsskapande åtgärder, en
vacker dag sett sig undanträngda av någon konkurrent.

Inom den typiska verkstadsindustrien kan således
reklamens egentliga uppgift sägas vara att skapa
kontakt med kunderna. Reklamanslagen äro därför
relativt obetydliga jämförda med omsättningen.

Inom vissa företag i den kemisk-tekniska
industrien äro förutsättningarna diametralt motsatta.
Här utför reklamen nästan allt försäljningsarbete. I
många fall har reklamen gjort t. e. vissa tvålmärken
så efterfrågade, att fabrikanten endast behöver
expediera order till återförsäljare, som i sin tur endast
behöva expediera dem till kunden, som kommer in
i affären och begär ifrågavarande märke – "tvålarna
sälja sig själva". Reklamen har här reducerat det
personliga försäljningsarbetet (resandenas och
återförsäljarnas arbete) till ett minimum. Härav följer
att reklamkostnaderna äro relativt höga.

Reklamanslagets storlek beror sålunda på hur
stort förarbete reklamen utför i varje särskilt fall.
I genomsnitt utgör anslaget för reklam c:a 1–3 %
av omsättningen i kronor räknat, sålunda betydligt
mindre än man i allmänhet tänker sig. Frågan på
vilken omsättning reklamanslaget skall fastställas är
av synnerligen stor betydelse. De flesta företag
beräkna reklamanslaget i procent av föregående års
omsättningssiffror. Under år som dessa då
omsättningen fluktuerar kraftigt, kan detta förfarande
knappast anses tillfredsställande. Reklamanslaget är
ju avsett att skapa försäljning under nästa år. Om
nu speciella förhållanden göra att nästa års
försäljningssiffror komma att bliva helt andra än de
senast uppnådda, måste man givetvis taga hänsyn
härtill. Det är lika oekonomiskt att ha för högt som
för lågt reklamanslag. Vid fastställandet av
reklambudgeten bör man därför med ledning av alla
tillgängliga fäkta söka bedöma omsättningen för nästa
år, och sedan på basis härav bestämma anslagets storlek.

En felaktig synpunkt vid fastställandet av
reklamanslaget är att enbart tänka på de direkta
resultaten, de resultat, som falla inom budgetåret.
Reklamen är en långtidsinvestering. Det krävs många
år av energiskt arbete för att göra ett varumärke
känt. Reklamvärdet hos våra mest kända
varumärken har skapats under en lång tidsrymd. Alla de
summor, som anslagits åt reklamändamål, ha
ackumulerats och skapat en fond, som i många fall kan
redovisas som en tillgång i form av "goodwill".

Vad disponeringen av reklamanslaget beträffar är
det speciellt en synpunkt, som bör framhållas.
Många reklamköpare sprida sin reklam över en
alltför stor marknad. Följden blir att ingen del av
denna blir så kraftigt bearbetad som de rådande
förhållandena i allmänhet nödvändiggöra. I många
fall torde vederbörande företag vinna på att
koncentrera sina reklamåtgärder; att arbeta mera
intensivt och mindre extensivt. Flera av våra ledande
företag ha just erövrat sin dominerande ställning i
marknaden genom att långsamt men säkert lägga
under sig det ena distriktet efter det andra.

EKONOMISK ÖVERSIKT.


Den ekonomiska diskussionen i vårt land har den
sista månaden koncentrerats kring det av den
socialdemokratiska regeringen framlagda budgetförslaget.
Detsamma bär det ekonomiska krislägets starkt
markerade prägel men i utomordentligt hög grad har ock dess
upphovsmäns politiska eller kanske snarare
socialekonomiska färgning smittat av sig på detsamma. Härtill
kommer en synnerligen stor portion optimism som
ingrediens och förutsättning för förslaget.

Det ekonomiska krisläget visar sig i budgeten i
sammansmältande skatteunderlag och ordinarie
statsinkomster och svällande utgiftsposter för sociala ändamål.
Varje regering, vilken politiska färg den än haft, hade
ställts inför de utomordentliga svårigheter, det måste
bjuda att täcka de ofrånkomligt växande utgifterna från
en starkt sjunkande nationalinkomst. Ett djupare grepp
i denna för statens och kommunernas behov är tydligen
ofrånkomligt, och detta måste tekniskt ske genom en
höjning av beskattningen. För svaret på frågan, huru
djupt detta ingrepp måste göras eller lämpligen bör
göras, blir tydligen den politiska inställningen
avgörande, medan däremot svaret på frågan, huru djupt det
maximalt kan göras utan att skada hela vårt näringsliv
och som nettoresultat ge en sänkt total försörjning,
torde vara i och för sig bestämt genom redan
förefintliga faktorer utanför vår viljepåverkan.

Utanför den politiska diskussionen torde numera stå,
att det är en samhällets plikt att tillse, så långt dess
ekonomiska resurser förslå, att ingen dess
medlem lider en för dennes hälsa och värde för
samhället menlig brist på livets nödtorft. Om denna
gränsdragning kan man för visso hysa olika
uppfattningar. Även om man får tillskriva socialdemokratiska
rörelsen en god del av förtjänsten av att man mera
allmänt inser denna plikt, så är det lika fullt klart, att
den vida övervägande delen av samhällets medlemmar
långt ifrån anser det som en staten åvilande plikt, att
denna i enlighet med budgetförslaget skall sörja för
att de högst avlönade arbetargrupperna ävensom
arbetslösa tillförsäkras sina löneprivilegier.
Avtalsenliga "nödhjälpslöner" vill säkerligen den stora
massan av skattepliktiga lågt avlönade tjänstemän,
ämbetsmän, affärsanställda o. dyl. icke vara med om att
genom största sparsamhet betala i form av höga
skatter. Den omständigheten, att den socialdemokratiska
regeringen i strid med våra budgetära principer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:29:14 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free