- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen /
39

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 4 febr. 1933 - Tekniska frågor vid årets riksdag, av E. H—r. - Reklamanslaget, av Gunnar H. Rune

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och att i samband därmed en ny sjökaptensklass
inrättas vid navigationsskolan i Stockholm.
Anslaget till standardiseringsverksamheten föreslås
sänkt från 30 000 till 17 000 kr. Anslagen till
kommerskollegii reseunderstöd äro i år liksom i fjol
strukna. Statens provningsanstalt har fått rådet att
förbättra sin ekonomi genom att åtaga sig nya
arbetsuppgifter och i vissa fall höja taxorna.

Vad slutligen angår utgifterna för kapitalökning
upptages under rubriken "fonden för förlag till
statsverket" ett anslag av 75 mill. kr. till arbeten för
arbetslöshetens bekämpande, varom särskild
proposition är att vänta. Här skola därför endast
omnämnas de viktigaste anslagen för statens
affärsverksamhet. Till en ny telefonstationsbyggnad i
Stockholm begäres 2 mill. kr., till telefonstationsbyggnad
i Örnsköldsvik 200 000 kr. och till fortsatt
utveckling av statens telefon- och telegrafväsende
11,5 mill. kr. Kommunikationsministern har vidare
tillstyrkt de av järnvägsstyrelsen begärda anslagen
(se vidare Teknisk tidskrift 1932, sid. 389), nämligen
100 000 till gångbroar och gångtunnlar, 1,2 mill. kr.
till förstärkning av spåröverbyggnader, 150 000 kr.
till skenfria vägkorsningar, 80 000 kr. för om- och
tillbyggnad av turiststationen vid Riksgränsen,
500 000 kr. till växel- och signalsäkerhetsanläggningar,
100 000 kr. till telefonledningar och kabelarbeten,
50 000 kr. till anordningar för förbättrad
driftsekonomi vid lokomotivstationer, 425 000 kr. till
utvidgning och modernisering av centralverkstaden
i Örebro, 260 000 kr. till förstärkning av
spåröverbyggnaden å banan Södertälje södra-Eskilstuna
samt 240 000 kr. till förbättringsarbeten å banan
Härnösand–Sollefteå. Till avslutande av
elektrifieringsarbetena å Malmölinjerna begäres ett anslag
av 9 mill. kr. och till Ångelinjernas elektrifiering
19 mill. kr. Vidare har kommunikationsministern
begärt 11 mill. kr. till Västkustbanans elektrifiering,
ehuru detta anslag ej var upptaget i järnvägsstyrelsens
riksdagspetita. De fortsatta arbetena på
Inlandsbanan samt statsbanan Malung–Vansbro äro
avsedda att ingå bland beredskapsarbetena. För
vattenfallsstyrelsens räkning (se vidare Teknisk
tidskrift 1932, sid. 438) begäres till kraftstationen vid
Vargön 1,65 mill. kr., till Malfors 2,5 mill. kr., till
Motala ströms veckoreglering 200 000 kr., till
kraftstationen vid Sillre 175 000 kr. och till
distributionsanläggningar 2,8 mill. kr.         E. H–r.

REKLAMANSLAGET.

Av Gunnar H. Rune.


Det finns ingenting ont, som inte har något gott
rned sig. Det nyss tilländalupna året som på det
hela taget måste anses vara ett dåligt år, utgjorde
inget undantag därvidlag. Ty det visade med otaliga
exempel, att tron på reklamens försäljningsskapande
förmåga var oförminskad. Det övervägande antalet
svenska företag av någon betydenhet som reklamköpare
ha i stort sett bibehållit sina reklamanslag
och i flera fall ökat dem.

Detta är dubbelt anmärkningsvärt under ett år, då
parollen spara varit på allas läppar. Ty vilken
besparing kan tyckas mera välmotiverad än en
nedskärning av reklamanslaget.

Den som köper in råmaterial, han vet, att han fått
en tillgång för sina pengar, någonting påtagligt. Den
som betalar ut fasta löner till resande och agenter
har fortfarande känsla av att erhålla påtaglig valuta.
Dessa utföra ju ett försäljningsskapande arbete, som
givetvis måste ha skälig lön. En besparing på någon
av dessa punkter skulle uppenbarligen i de flesta
fall medföra en direkt minskning av omsättningen.

Helt annorlunda kan förhållandet synas vara, när
det gäller reklam. Den som köper reklam kan sällan
mäta det direkta resultatet av detta utlägg. I
konsumenternas köpebeslut spelar många faktorer in.
Frågan vad reklamen gjort eller icke gjort är
givetvis mycket svår att avgöra.

Att under sådana förhållanden bibehålla
reklamanslaget vid oförändrad storlek vittnar inte blott om
tro på reklam. Det betyder en på fäkta baserad
kännedom om dess produktivitet.

Reklamen – en arbetsbesparande maskin.

Reklamen har samma ekonomiska förutsättningar
som en arbetsbesparande maskin. Den moderna
stordriften kan endast bliva lönande, om arbetskraft
ersattes med billig maskinkraft. Den stående
problemställningen före varje maskininköp är: huru
mycket arbetslöner sparar jag därigenom?

Massproduktionen har framskapat massdistributionen.
Så länge en skomakare med hjälp av några
gesäller försåg sin by med skor, voro hans
avsättningsproblem minimala. Men när hans lilla
verkstad några decennier senare vuxit ut till en industri,
som måste söka avsättning över hela landet, då
tillkommo stora svårigheter: för det första att se till
att tillräckligt många återförsäljare togo upp hans
skor till försäljning, för det andra att konsumenterna
kommo till dessa och efterfrågade hans märken. Den
första uppgiften kunde han lösa genom att anställa
resande, som foro omkring och intresserade
detaljister. Men för att stimulera den stora allmänheten
till köp fordrades en billigare form av försäljning,
en slags maskinförsäljning, reklam. Reklamens
funktion är således att ersätta och komplettera
personligt försäljningsarbete – precis på samma sätt
som en maskin sparar arbetare. Ett sådant
betraktelsesätt borteliminerar både över- och
underskattning av reklamens betydelse. Reklamen är inte
ett undergörande medel. Frågan om reklamen lönar
sig eller ej beror på de ekonomiska förutsättningarna
i varje särskilt fall. Reklamens sak – och
näringslivets – främjas bäst, om reklamen bedömes
som andra ekonomiska faktorer – efter de
kostnader den medför och de resultat den skapar.

En maskins värde kan generellt sett sägas stå i
direkt proportion till summan av de arbetslöner den
sparar in. Reklamens värde beräknas efter samma
grunder. Ju mera försäljarlöner den kan inbespara,
desto större blir reklamanslaget och vice versa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:29:14 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free