Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 18 febr. 1933 - Ett dödligt olycksfall vid en kran. Arbetsgivares ansvar enligt lag, av Ernst v. Post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i arbetet deltagande (arbetaren) med den påföljd,
att (arbetaren) från den bergsplatå, där kranen varit
uppsatt och varest (arbetaren) själv befunnit sig,
slungats först mot ett från bergsplatåns vägg
utskjutande klipparti och därefter ned å vägen samt
att (arbetaren) därvid tillfogats så svåra skador, att
han senare samma dag till följd av dem avlidit.
I målet måste vidare anses ådagalagt, dels att
kranen, som nyuppsatts på förut berörd bergsplatå,
icke därsammastädes provbelastats, dels ock att de
lyft, som med densamma före olycksfallet å platsen
verkställts, avsett stenblock, vilkas vikt med 100 kg
understigit vikten av det block, som befunnit sig i
kranen, då olyckan inträffade.
Bestämmelserna angående provningen av kranar i
4 § b) i lag den 29 juni 1912 om arbetarskydd anser
rådhusrätten böra så förstås, att därigenom
föreskrivits skyldighet för arbetsgivare att vid varje
uppsättande av dylik kran å ny arbetsplats genom
provbelastning utröna, att kranen med den
uppställning och det fäste som givits densamma, med
trygghet kan användas till lyftande av den största tyngd,
som å arbetsplatsen ifrågakommer.
I målet är ostridigt, att svaranden (ingenjören),
som är ansvarig för den tekniska ledningen av
(arbetsgivarens) arbeten, i nu förevarande fall icke
givit order om vederbörlig provbelastning ävensom
att (ingenjören), som väl vid alla arbetens
utförande inskärpt vikten av att därvid iakttaga
största möjliga försiktighet, dock ej utfärdat generella
föreskrifter om provbelastning av kranar och dylika
redskap å ny arbetsplats utan förlitat sig på en,
enligt uppgift, vid hans tillträde (år) av
ingenjörsplatsen förefintlig fast praxis i detta avseende.
Vid dessa förhållanden kan (ingenjören) icke
undgå ansvar för vad i saken förefallit.
I följd härav dömer rådhusrätten honom
(ingenjören) jämlikt 25 kap. 17 §, 18 § och 22 § samt 14
kap. 9 § Strafflagen, att till statsverket böta, för
oförstånd i tjänsten, tio till femton kronor
uppskattade dagsböter samt för vållande till annans
död likaledes tio dagsböter till samma belopp eller
tillhopa trehundra kronor.
Vad däremot mot svaranden (arbetsförmannen) i
saken förekommit finner rådhusrätten icke vara av
beskaffenhet att till ansvars- eller ersättningsskyldighet
för honom föranleda, vadan åtalet mot
(arbetsförmannen) liksom ock mot honom framställda
skadeståndsanspråk av rådshusrätten ogillas.
Vidkommande de mot (ingenjören) av riksförsäkringsanstalten
framställda skadeståndsanspråken
prövar rådhusrätten, då det av utredningen i målet
måste anses framgå, att avlidne (arbetaren) genom
eget vållande medverkat till skadan i sådan mån,
att skadeståndet skäligen bör jämkas till hälften av
det belopp, vartill skadan skattas, lagligt förplikta
(ingenjören) att genast mot kvitto ersätta
riksförsäkringsanstalten med hälften av vad anstalten i
följd av olycksfallet fått utgiva för tiden till och
med den 3 juli 1932 eller med trehundranittiosex
kronor 75 öre, varjämte riksförsäkringsanstalten
därjämte förbehålles rätt att, jämlikt den av
rådhusrätten ovan antagna beräkningsgrunden för
gäldandet av den åsamkade skadan, mot (ingenjören) föra
talan om gottgörelse för vad anstalten kan komma
att ytterligare få utgiva av i målet ifrågakomna
livräntorna för tiden från och med den 4 juli 1932.
Beträffande de av änkan framställda ersättningsanspråken
för egen del och såsom målsman för sin
och sin avlidne mans underårige son, finner
rådhusrätten desamma, med hänsyn till i målet upplysta
förhållanden, icke kunna bifallas i vad de avse tiden
till den 6 april 1934.
Från sistnämnda dag förpliktas emellertid
(ingenjören) att till änkan i bidrag till hennes eget
uppehälle månatligen i förskott utgiva tjugo kronor, så
länge hon lever ogift.
(Ingenjören) förpliktas att ersätta statsverket vad
detsamma utgivit eller framdeles kan komma att
utgiva i vittnesersättning åt i målet avhörda vittnena,
varemot rådhusrätten föreskriver, att vittneslönerna
till övriga på åklagarens begäran i målet inkallade
vittnen skola stanna å statsverket.
Slutligen förpliktas (ingenjören) att gottgöra
riksförsäkringsanstalten dess kostnader å saken med tio
kronor.
Talan mot detta utslag fullföljes – – – " etc.
En rådman var av skiljaktig mening och anförde:
"Jag finner icke i målet utrett, att svaranden i
påtalade hänseenden gjort sig förvunnen till ansvar, i
följd varav åklagarens och målsägandens i målet
förda talan av mig ogillas.
De ersättningar, som av allmänna medel utgått
eller kunna komma att utgå till i målet på
åklagarens begäran avhörda vittnen, skola stanna å
statsverket.
Riksförsäkringsanstaltens anhållan om ersättning
för rättegångskostnaderna lämnas utan avseende."
Såväl svaranden som käranden – allmänna
åklagaren – hava anfört besvär hos hovrätten.
Oavsett hur domen där utfaller, synes
rådhusrättens utslag utgöra en varning för samtliga som hava
det juridiska ansvaret för kranar och andra
lyftinrättningar i industrien och allmän tjänst.
Det lagrum, där besiktning och provning av
lyftanordningar stadgas, är 4 § b i arbetarskyddslagen,
som lyder:
"Hissar, kranar, hängbanor och andra därmed
jämförliga transportanordningar skola underkastas
besiktning och provning på sätt, sorn kan anses
betryggande; och skall å dem finnas på lämpligt ställe
tydligt angivet den bärighet i vikt, varför de vid
senaste besiktning godkänts, jämte dagen för denna
besiktning ävensom, då de äro avsedda för
persontrafik, det antal personer, som utan fara kan på en
gång begagna dem. Ställningar och dylikt skola
erbjuda tillfredsställande säkerhet";
och dessutom 3 § i samma lag: "Arbetsgivare är
pliktig iakttaga allt, som i avseende å arbetslokaler,
maskiner och redskap eller eljest med hänsyn till
arbetets natur skäligen kan anses av nöden för att
skydda hos honom sysselsatta arbetare mot
olycksfall och ohälsa i arbetet". – – –
Ur yrkesinspektionens cirkulär nr 19 II Lyftkranar
och andra därmed jämförliga maskiner återgives
följande:
"Med lyftkran förstås här sådan lyft inrättning,
där lasten är upphängd uti en över en flyttbar
skiva ledande lina eller kätting.
1) Lyftkranar och spel böra vara försedda med
verksam spärr- eller bromsinrättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
