Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 12. 25 mars 1933
- Tekniska föreningar
- Tekniska föreningen i Uppsala
- Östergötlands tekniska förening, av H. N.
- Elektriska klubben i Västerås, av W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISKA FÖRENINGAR
Tekniska föreningen i Uppsala
höll den 21 jan. årssammanträde å Gillet under
ordförandeskap av ingenjör Thure Gyllenberg. Sedan
styrelse- och revisionsberättelserna upplästs och godkänts,
valdes till styrelse ingenjörerna Thure Gyllenberg,
ordf., O. Hising, v. ordf., E. Karsvik, sekr. och
kassaförv., G. Hörsta samt stadsingenjör Romson, till
revisorer major Hj. Bylund och disponent Sten Sjöstedt
till klubbm. och materialförv. major Ingelman resp.
ingenjör O. Mannberg.
Ingenjör Nils Lindberg lämnade därefter i en
intressant och sakkunnig framställning, betitlad "Mot eld
och brand och tjuvars band", en redogörelse för
låsteknikens utveckling.
Sedan urminnes tider har, sade tal., människan sökt
skydda sina ägodelar mot förstörande krafter, vare sig
eld, rost eller tjuvar. Mellan den förstörande och den
angripna parten försiggår en ständig kamp med följd,
att den ena uppfinningen föder den andra. Tal. ville
i sin framställning huvudsakligen uppehålla sig vid
kampen mot tjuvarna.
Skyddsmedlen kunna i detta avseende indelas i två
grupper, dels mot dyrkar och falska nycklar, dels mot
mera våldsamma försök. I det förra fallet gäller det
att ha ett tillräckligt invecklat lås. Termen dyrk och
dyrkfri innebär ur låsteknikens synpunkt endast, att
låset inte skall kunna öppas med en vanlig dyrk, dvs.
en nyckel bestående av skaft och dubbelt ax.
Säkerhetslåsen datera sig i modern mening något
hundratal år tillbaka i tiden. Det första uppfanns 1774
av en engelsman, vilket lås behärskade kassaskåpsindustrien
en längre tid. 1818 konstruerade en annan
engelsman ett nytt lås, som var försett med fjädrande
tillhållare, men även detta lås blev omodernt. Tanken
på kombinationslås började allt mer tränga igenom. Det
gällde att framställa ett lås med nyckel, så att nyckeln
i det närmaste vore omöjlig att kopiera, vilket också
lyckades för en tysk konstruktör. Det förnämsta av
dessa kassaskåpslås, tillverkade i Freiburg, är det s. k.
Protector-låset. Nyckeln till detta lås är en
dubbelnyckel, härdad efter tillverkningen, och utskärningarna
i axet sitta på olika höjd. Enligt tal:s vetskap har det
aldrig inträffat, att ett sådant lås kunnat öppnas utan
nyckeln. Om det precisionsarbete tillverkandet av en
dylik nyckel innebär vittnar att fabriken själv ibland
misslyckats med att göra en efternyckel. Emellertid
innebära samtliga dessa lås en svaghet, och det är, att
de äro försedda med nyckel. I Amerika är det alldeles
otänkbart att tillverka ett säkerhetslås med nyckel,
nyckelhålet utgör alltid en angreppspunkt vid försök
till sprängning. Glädjande nog har av en svensk
framställts ett världspatenterat kombinationslås av alldeles
ny konstruktion, nämligen det s. k. Mutatorlåset, vars
princip kanske kan uttryckas så, att det strävar efter
nyckelhålets fördelar ifråga om exakthet och
kombinationslåsets egenhet att sakna hål. Nyckeln består av
nio lameller, vilka kunna kombineras på olika sätt.
Antalet kombinationer medelst två nycklar är rent
fantastiskt, och öppnandet sker mekaniskt utan
räkneoperationer. Den förnämliga uppfinningen har på sistone
anammats av storbankerna.
Tal. berörde ävenså det skydd, som på flera håll
beretts innehavare av bankfack, därigenom att en sådan
tillställts ett lås med två nycklar direkt från fabriken,
där de omedelbart efter tillverkningen läggas i en kapsel.
Föredragshållaren visade därefter en serie skioptikonbilder,
som, illustrerade framställningen alltifrån äldre
tiders enklare kassakistor till de hypermodernaste
kassavalvskonstruktioner. En verklig relikt ur historisk
synpunkt var offerkistan i G:la Uppsala kyrka,
möjligen härstammande från 1000-talet. Ingående visades
och belystes ävenså den moderna teknikens framsteg,
när det gällt att skapa ett mer eller mindre effektivt
brand- och sprängskydd.
Sedan ingenjör Lindberg avtackats av ordf., samlades
de närvarande till supé och samkväm.
Östergötlands tekniska förening
avhöll lördagen den 28 jan. sitt första sammanträde för
året på Frimurarehotellet i Linköping.
Vid val av styrelse och övriga funktionärer för år
1933 utsagos såsom styrelseledamöter direktör Gösta
Lindman, ordf., byggnadskonsulent S. Torgersruud, v.
ordf., disponent Henry Nilsson, sekr., ingenjör A.
Wadström, skattm., samt ingenjörerna G. Wahlbeck och L. A.
Åkerman, såsom styrelsesuppleanter stadsarkitekt Sten
Westholm, fabrikör M. Ängquist och ingenjör S.
Widegren, såsom revisorer direktörerna Th. Örtenblad och F.
Béen, såsom revisorssuppleant ingenjör H. Clarin, såsom
1:ste och 2:dre klubbmästare stadsarkitekt S. Westholm,
resp. ingenjör H. Blide samt såsom valnämnd (jämte
styrelsen) trafikinspektör G. Haverman, disponent A.
Svensson och yrkesinspektör H. O. Ödlund.
Dagens föredrag hölls av ingenjör Otto Cyrén,
Stockholm, över ämnet: Bergoljan och motorbränslefrågan i
allmänhet. Talaren, som vistats mycket vid Baku i
Ryssland, påvisade att det säkerligen sedan urminnes
tider funnits oljekällor, som t. o. m. gått upp i dagen
på dessa orter. Det var först i slutet på 1800-talet som
bröderna Nobel började industrialisera oljefyndigheterna.
Därefter började man göra Oljefyndigheter även på
andra platser i Europa och Amerika. Talaren
redogjorde för de olika borrningsmetoderna. Oljan
förekommer vanligen i djupa berglager. I Baku vanligen
på cirka 500 meters djup men på många andra håll ända
till 2 000 meters djup. Det är därför ett mycket
tidsödande och kostbart arbete att borra upp olja genom
berglagren. Ända till början av detta århundrade hade
man endast intresse av de tunga, tjockflytande pljorna
för bränsle och smörjändamål. Vid destilleringen
gjorde man sig stor möda för att bli av med de då
nästan obrukbara lätta, flyktiga oljorna. Numera – i
explosionsmotorns tidevarv – äro dessa senare i form
av bensin o. d. de mest eftertraktade och producerade.
På grund av alla länders enorma behov av oljor och
därför att man kanske får räkna med att oljefyndigheterna
förr eller senare taga slut, pågå omfattande
experiment och undersökningar i hopp om att finna
andra medel som kunna ersätta eller utdryga oljan.
Särskilt i länder som hava stor oljeimport.
Föredraget belystes av en del intressanta ljusbilder.
En stunds diskussion följde, varefter ordföranden
uttalade de närvarandes tack för föredraget.
Sammanträdet avslutades med gemensam supé och
angenämt samkväm. H. N.
Elektriska klubben i Västerås
höll sitt 27:de årsmöte den 9 februari, varvid styrelsens
och revisorernas berättelser föredrogos, och styrelsen
beviljades ansvarsfrihet för 1932 års förvaltning.
Styrelsen och revisorerna omvaldes, och såsom ordförande
fungerar sålunda ingenjör Sven Norberg och såsom
sekreterare ingenjör Erik Westman.
Av styrelsens berättelse över verksamheten under
1932 framgår, att klubben hållit 12 sammanträden med
föredrag i olika elektrotekniska ämnen. Tillsammans
med Svenska elektrotekniska kommittén och I. V. A.
har klubben deltagit i kostnaderna för tryckning av en
avhandling om måttsystem av tekn. dr Wennerberg.
Tillgångarna vid årets slut utgjorde 7 081 kr. 6 öre,
varuti ingår direktör Edströms fond med 2 534 kr. 17 öre.
Medlemsantalet var vid årets slut 294.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:29:14 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0117.html
