Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 14. 8 april 1933
- Karl F. Johansson †, av B. K—g.
- Ekonomisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KARL F. JOHANSSON †.
Budskapet om att Karl Fredrik Johansson, i
kamratkretsen mest känd som "K. F.", den 9 sistlidne
februari avlidit i sitt hem i Hedemora, kom som en
smärtsam överraskning för hans många vänner,
alldenstund han trots fyllda 66 år syntes besitta en
orubblig styrka och hälsa.
Med K. F. Johansson har en särdeles framstående
gruvexpert gått ur tiden. Redan ’som elev vid
tekniska högskolan, där han vann inträde höstterminen
1887, väckte han uppmärksamhet hos såväl
kamrater som lärare för sin stora begåvning, men även
för den mindre vanliga egenskapen att på intet sätt
vilja betraktas såsom något lärdomsljus.
Betecknande härför är att då en dåvarande lärare med
skarp blick för elevernas kunskapsmått i J:s tycke
alltför mycket utmärkte honom för hans förmåga,
utbad sig J. att ej vidare bliva förhörd i ämnet samt
övergick till en annan fackskola, under samtidigt
bedrivande av studier vid Stockholms högskola.
Denna J:s egenskap att vilja "sätta sitt ljus under
ena skäppo" hindrade honom emellertid ej från att
bistå kamrater med mindre färdighet i de ofta
svårhanterliga högmatematiska spörsmålen.
Efter avslutade studier vid bergshögskolan hösten
1891 och fortsatta studier vid åtskilliga utländska
läroanstalter, såsom Heidelberg, Freiberg m. fi,
innehade K. F. Johansson kortvariga anställningar vid
gruvföretag i Spanien och i Kyssland samt vid
gruvundersökningar i Norrbotten och kom därefter att
huvudsakligen ägna sig åt konsulterande
verksamhet inom gruvfacket, särskilt i fråga om bedömandet
av malmfyndigheters ekonomiska utnyttjbarhet. I
denna sin verksamhet vann J. stadgat rykte för att,
som redan angivits, vara särdeles framstående och
skicklig.
Under mellantiden för sina resor i angivna
avseende, vilka ofta sträckte sig långt utöver de
skandinaviska länderna, var han sysselsatt med
vetenskapliga studier, särskilt inom mineralogiens
område, och har nedskrivit uppsatser av bestående
värde i svenska och tyska vetenskapliga tidskrifter
om sina rön härutinnan.
Karl Fredrik Johanssons ovan berörda avsmak
för att lysa med sin kunskap ger en antydan om att
han var en särdeles tillbakadragen natur, som ej i
onödan yttrade sig, utan var ytterst fåordig och
gick därför ofta under benämningen "tysta
Johansson". Detta hindrade emellertid ej, att att han vid
enstaka tillfällen, i vänners lag, där han kände sig
hemmastadd, kunde vara särdeles meddelsam och
bland annat giva livfulla skildringar över upplevda
öden under sina resor i främmande länder. Samtidigt
blottade han även de gedigna karaktärsegenskaper
han var i besittning av och visade sig vara
en rakryggad man utan svek.
Hans kvarlevande kamrater från studietiden och
vänner i övrigt komma därför att hålla hans namn
i ett kärt och aktat minne. B. K–g.
EKONOMISK ÖVERSIKT.
Den gångna månaden kan näppeligen sägas ha
medfört någon förbättring i den allmänna ekonomiska
situationen. Utvecklingen under densamma har tvärtom
gått i så oförmånlig riktning, att hela världen snart
befinner sig i den situation, att den tvingande
nödvändigheten av att de mest radikala åtgärder vidtagas för
förhindrande av katastrof börjar framstå allt klarare för
den stora massan av politiker jorden runt. Den
ytterligare försämringen av läget, som den senaste politiska
utvecklingen i Europa och bankkrisen innebär, kan
möjligen medverka till uppnående av större enighet vid
den stundande ekonomiska konferensen, där eljest de
politiska motsättningarna synas komma att riskera
uppnåendet av praktiska resultat. Även om man med
åtgärder i ett enstaka land för mildrande eller
motverkande av krisen kan nå vissa gynnsamma
verkningar, är det dock otvivelaktigt, att först de stora
ekonomiskt dominerande ländernas förenade
ansträngningar ha någon utsikt att åstadkomma det
erforderliga motståndet mot den fortsatta
konjunkturförsämringen.
Den internationella diskussionen om de medel, som
böra anlitas för nämnda ändamål, har under den gångna
månaden varit livligare än någonsin. Allt flera av de
mera inflytelserika nationalekonomerna ha anslutit sig
till reflations- eller, om man så vill, inflationslinjen.
Antalet av dem som anse, att man endast har att
avvakta en i sinom tid automatiskt kommande vändning
i prisutvecklingen, är numera synnerligen fåtaligt, och
de som vilja inskränka sig till åtgärder för stabilisering
av priserna vid den nuvarande nivån bli allt färre och
färre. Förklaringen härtill är att söka i den växande
insikten om att en anpassning efter det nuvarande
prisläget måste medföra utomordentligt svåra rubbningar
inom näringslivets alla områden. F. n. torde vi alla mer
eller mindre omedvetet anse, att vi alla lida ett relativt
snart övergående ont. Ytterst skulle en stabilisering
eller fortsatt deflation innebära en den mest omfattande
förmögenhetsöverflyttning från de tidigare innehavarna
av realkapitalet till dem som ha detta förpantat.
Samtidigt måste med hänsyn till de rubbade
räntabilitetsförhållandena en nedpressning av arbetarnas genom
inflationen stegrade reallöner genomföras, vilket i länder
med starkt utvecklat fackföreningsväsende skulle
erbjuda utomordentliga svårigheter. Alla dessa
rubbningar äro i högsta grad ägnade att stegra den i
deflationens natur inneboende tendensen till acceleration.
Bland anhängarna av en inflation råder givetvis icke
enighet om huru stark en dylik bör göras. Principiellt
är man dock säkerligen överens om att sträcka den så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0130.html
