Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 8 april 1933 - Ekonomisk översikt - Notiser - Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen - Samarbete i korrosionsskyddsfrågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långt, att man når en prisnivå, genom vilken de minsta
störningarna i näringslivets funktion åstadkommas.
Näppeligen torde nationalekonomerna av facket komma
att ta sikte på vad som kan synas för rättskänslan mest
tillfredsställande. Ehuru samhället regelmässigt
reagerar synnerligen starkt mot alla intrång i
äganderätten, i den omfattning det givit detta begrepp, ha vi
under de senaste tjugo åren bevittnat de mest oerhörda
ingrepp i äganderätten genom penningpolitiska
åtgärder – eller deras mer eller mindre åsyftade
följdverkningar – utan att samhället eller dess enskilda
medlemmar i nämnvärd grad reagerat däremot. De
sista årens prisfall, ehuru åtminstone till dess senare
del icke åsyftat, innebär en förmögenhetsöverflyttning
av oerhörda dimensioner. För samhället är det i varje
fall ur ekonomisk synpunkt en andrahands fråga, i
vilken utsträckning en utjämning av dessa orättvisor
kan ske, och för detsamma kommer i främsta rummet
hänsynen till produktionens och därmed konsumtionens
upprätthållande på så hög nivå som möjligt.
Om sålunda en reflation börjar att allt mera allmänt
framstå som det enda medlet att åter bringa
näringslivets mekanism att fungera i en snabbare takt än för
närvarande, så är det dock lika uppenbart, att man
ännu tämligen allmänt svävar på målet beträffande
sättet att åstadkomma denna prisutveckling. I U. S. A.
diskuterar man möjligheten att genomföra en
nedvärdering av dollarn med eller utan nedskrivning av
dess guldvärde. De erfarenheter, man under de gångna
svåra åren där vunnit vid försöken att bringa större
krediter i marknaden för att förhindra den fortsatta
deflationen, ha dock icke varit uppmuntrande. Det har
visat sig, att snart sagt inga kreditvärdiga företagare
ha efterfrågat nya krediter. För att överhuvud nya
initiativ inom näringslivet skola tagas i större skala,
fordras stabilitet i prisnivån på de varor, som
konsumeras vid nyanläggningar, men några tecken till
prisfallets upphörande ha ännu icke kunnat förmärkas.
Även i Europa börjar man mera allmänt inse, att i den
nuvarande situationen icke minst på grund av de ökade
utrikespolitiska motsättningarna riskerna för
företagarna äro av den storleksordningen, att den enskilde
icke är benägen till nya initiativ. De låga
räntesatserna äro icke tillfyllest att uppväga risken för
fortsatt prisfall och nya politiska svårigheter. Det enskilda
initiativet kräver för närvarande utsikter till mycket
stora vinstmarginaler för att träda i funktion.
Den nuvarande svenska regeringen liksom några av
våra yngre nationalekonomer ha dragit konsekvensen
av denna situation och gått in för att staten skall sörja
för initiativet, när detta uteblir från annat håll. Den
svenska budgeten har helt tillkommit i denna anda. Den
kritik som i denna tidskrift tidigare riktats mot
densamma betraktade detta försök att motverka
lågkonjunkturen genom en omfattande statlig verksamhet
såsom en enstaka företeelse och bedömde den med
utgångspunkt därifrån. Skulle däremot, såsom numera
icke synes uteslutet, även de ledande stora
industriländerna slå in på samma väg och medelst statlig
upplåning finansiera betydande nyanläggningar av de mest
skilda slag, synes det icke absolut uteslutet, att man
verkligen skulle kunna uppnå en förbättring av
konjunktursituationen denna väg. Därmed bortfölle en
väsentlig invändning mot den svenska budgetpolitiken,
i det först ett dylikt samlat initiativ har någon
nämnvärd utsikt att lyckas, medan ett enstaka svenskt dylikt
situlle innebära en väsentlig fara att alltför starkt
försvaga vår situation i händelse av en fortsatt
lågkonjunktur. Ett land som vårt är i allt för hög grad beroende
av den internationella marknaden, för att vi skulle ha
några utsikter att genom dylika åtgärder kunna försätta
oss i ett konjunkturläge, som kunde nämnvärt avvika i
gynnsam riktning från det allmänna. Faran med en
omfattande dylik statlig verksamhet är givetvis, att den
icke ordnas – såsom enligt det svenska budgetförslaget
med dess avtalsenliga understödsarbeten – så att det
enskilda initiativet alltjämt bibehåller sina möjligheter
att ingripa och medverka till alstrandet av mera normala
förhållanden inom näringslivet.
Av det största intresse är professor Keynes förslag
om utfärdande av guldsedlar, inlösliga i samtliga
stater, som om de utgjorde guld, dessa skulle utöka de för
små guldkassorna i ett flertal länder. Härigenom skulle
skapas det monetära underlaget för stoppandet av
deflationen och ordnandet av en kontrollerad inflation, en
återgång till ett prisläge och därmed räntabilitetsförhållanden,
som stå i bättre samklang med näringslivets
kapitalisering än den nuvarande prisnivån. Den stundande
ekonomiska konferensen torde även komma att ventilera
en dylik möjlighet. Stora statliga arbeten äro aktuella
krav f. n. så väl i England som U. S. A. Den amerikanska
banksituationen gör prisfrågorna dubbelt aktuella.
De amerikanska bankernas, hypoteksinstitutionernas och
försäkringsbolagens panter äro redan i nuvarande
prisläge i stor utsträckning värdelösa. Den närmaste tiden
kommer att visa, om den nye presidenten med sina
utomordentliga fullmakter skall förmå göra så stora och
betydelsfulla ingrepp i det amerikanska näringslivet, att
detta så att säga åter kan växa i sina nu allt för stora kläder.
De senaste produktionsekonomiska data från U. S. A.
antyda ingen förbättring av situationen. Stålindustrien
utnyttjade ultimo mars cirka 14 proc. av sin kapacitet,
vilket innebär en försämring på 3 proc. av kapaciteten
sedan närmast föregående månad och på 5 proc. sedan
januari månads slut. Ståltrustens orderreserv är den
lägsta hittills. Kolproduktionen visar likaså bottenrekord
och detsamma gäller järnvägstrafiken. Konsumtionen
av elektrisk kraft visar för mars en liknande nedgång.
Av allt att döma har banksituationen medverkat till
denna oförmånliga utveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
