Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen / 139 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 22 april 1933 - Notiser - IMO-pumpen - En ny hejare för framställning av större stycken sänksmide - Svenska vattenkraftföreningen - Mästarekurs för elektriska reparatörer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

laboratorium hava visat, att friktionsförlusten i pumpen är
konstant och rätt obetydlig och att volumetriska verkningsgrader på
ca 91 % kunnat uppnås.

Varvantalet, som för de största hittills utförda enheterna vid
pumpning med olja kan uppgå till 1 500 pr min., varvid kapaciteten
är ca 5 000 lit/min., kan för de minsta typerna drivas ända till
10 000 pr min. Alla pumpstorlekar kunna således direktdrivas
av elektriska motorer.

Pumpen har även kommit till användning som hydraulisk
motor och därvid visat samma egenskaper beträffande verkningsgrad
etc., som då den arbetar som pump.

Även som vattenmätare har pumpen kommit till användning.
Skruvarna äro i detta fall av ebonit och ställda vertikalt. Vid
den lägsta vattenmängd, som mätaren registrerar, är varvtalet
blott ca 2 varv/min., vid normal maximibelastning ca 3 000
varv/min., under det att långvariga slitprov hava utförts med
9000 varv/min.

Enligt vad vi erfarit, erbjuder IMO-pumpen mycket
av intresse i fråga om konstruktion och arbetsegenskaper,
och det förefaller sannolikt, att den kommer
att bliva en värdefull tillgång vid lösandet av åtskilliga
hittills besvärliga tekniska problem. Med hänvisning
till det föredrag om IMO-skruvarna, som ingenjör
Montelius kommer att hålla i teknologföreningen den 3 maj,
må vi dock tillsvidare stanna vid ovanstående
kortfattade meddelande.

En ny hejare för framställning av större stycken
sänksmide. För någon tid sedan gick genom den
amerikanska fackpressen ett meddelande om uppställningen
av en hejare med 12 000 kg hammarhuvudvikt. Hejaren
hade en tvådelad stabbe av stålgjutgods, vägande 240
ton. Komplett vägde den 320 ton. Utförandet av det
oerhörda fundamentet och transporten av den tunga
stabben erbjödo betydande svårigheter. Hejarens
kapacitet var ungefär 25 000 mkg per slag. Det är givet att
framställning av sänksmide i en sådan bjässe måste
komma att belastas med höga amorteringskostnader.

Vid strävandet att få fram en hammare med samma
kapacitet, men med väsentligt billigare anskaffnings-
och uppställningskostnader, har en tysk firma
konstruerat en dubbelhejare efter en helt ny princip.

Denna består i att två hammarhuvuden med samma
vikt och samma hastighet slå mot varandra, varigenom
schabotten göres överflödig. Hejare av denna nya
konstruktion väga endast cirka 1/3 av en schabotthejares
vikt med samma kapacitet.

Den nya hejaren behöver givetvis endast ett lätt
fundament, då den ju ej utövar något som helst
slagtryck nedåt. Fundamentet kan därför minskas till cirka
1/8–1/10 av det vid schabotthejare nödvändiga, och
därjämte är man ej beroende av golvets beskaffenhet
vid uppställningen. Emedan inga skakningar uppstå
under maskinens arbete kan uppställningen ske i
vilken byggnad som helst.

Till dessa fördelar kommer även, att hejarens
slageffekt är större än en vanlig hejares, då ej ens vid
hårdaste slag någon energiförlust uppstår i schabotten.
Vid schabotthammare stiger, särskilt vid tungt sanksmide,

Sektioner av Bêché-hejaren.

denna förlust till 20 à 30 % av hammarhuvudets slagarbete.

Å fig. visas en dubbelhejare i genomskärning.
Drivningen – genom ånga eller pressluft – sker
endast på det övre hammarhuvudet. Det undre
hammarhuvudet är förbundet med det övre medelst
ståltrådslinor. Linorna äro ej fast förbundna med
hammarhuvudena, utan dessa vila fritt på gummiskivor på de
tallrikar, i vilka linorna äro fastade. Diametern å
linorna minskades vid den första försökshejaren i
proportion till längden för att pröva maximalbelastningen
under hejarens arbete. Det visade sig emellertid att
deras belastning uteslutande kan bestämmas av
kolvytan storlek och drifttrycket och ej av slagets kraft.
Vid normal dimensionering har en ståltrådslina med 5–8
gångers säkerhet använts, och den har ej utsatts för
större påfrestningar än en vanlig hisswire, varför den
även får samma livslängd.

Hela hejaren med undantag av cylindern utföres
uteslutande av stål. De efterställbara styrningarna i
hammarhuvudenas fyra yttre hörn garantera exakta
smidesstycken, särskilt vid långa arbesstycken. Hammarens
slagtal ligger enligt moderna begrepp högt, dvs. ca 80
per minut.

Svenska vattenkraftföreningen håller torsdagen den
27 april ordinarie stämma och årsmöte å jernkontoret i
Stockholm. Vid årsmötet, som börjar kl. 11, komma
följande föredrag att hållas: "Dagens kraftfrågor" av
civilingenjör Carl Kleman, "Pumpkraftverkens ekonomi" av
överingenjör Axel Ekwall samt (kl. 14,30) "Metoder för
reparation av betongskador å vattenbyggnader" med
inledande korta föredrag av arbetschefen G. Westerberg
och direktör C. Matton, varefter följer diskussion.

Mästarekurs för elektriska reparatörer.
Hantverksinstitutet i Stockholm anordnar den 9–20 maj en
mästarekurs för elektriska reparatörer, för vilken
programmet i dagarna fastställts. Detta omfattar allmän
elektroteknik samt mätteknik (10 1/2 timmar), elektriska
maskiner och apparater (14 timmar), belysning och
uppvärmning (5 timmar), installations- och anläggningsteknik
(32 timmar, därav inomhusinstallationer 13 1/2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>