Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 22 april 1933 - Notiser - Städernas andel av automobilskattemedlen - IMO-pumpen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
städernas andel av automobilskattemedlen beräknas. Den
av tabellariska sammanställningar åtföljda skrivelsen
(tryckt i Svenska kommunal-tekniska föreningens
handlingar, nr 5, 1933) innehåller i huvudsak följande:
Enligt förordningen av den 2 juni 1922 om fördelning
av automobilskattemedel skola 20 % av dessa tillfalla
rikets städer, varvid 80 % av städernas totala andel
skola fördelas mellan de särskilda städerna i
förhållande till de belopp som från dem influtit i
automobilskatt samt återstående 20 % skola fördelas mellan
städerna enligt av k. m:t fastställda grunder.
Städernas andel utgick under tiden till den 1 juli
1927 efter 20 % av de influtna automobilskattemedlen
nettobelopp. Vid nämnda tidpunkt vidtogs den
ändringen, att den angivna procentuella fördelningen skulle
verkställas, först sedan med automobilskattemedel
bestritts dels hälften av de enligt väglagen utgående
statsbidragen till vägunderhåll och vinterväghållning, dels
vad som av de enligt förordningen om särskild skatt å
bensin och motorsprit influtna medleix skulle ställas till
lantbruksstyrelsens förfogande till fiskerinäringens
befrämjande. Sedan år 1930 utgå jämväl i första hand
av automobilskattemedel avlöning åt vägingenjörer,
biträdande vägingenjörer och vägingenjörsassistenter
samt anslaget till forsknings- och undersökningsarbeten
å vägväsendets område. Slutligen har
fördelningsgrunden ändrats ännu en gång, nämligen under
föregående år, då det bestämdes, att av automobilskattemedel
skall i första hand bestridas dels totala beloppet
av de enligt lag utgående statsbidragen till vägunderhåll
och vinterväghållning, dels allt vad av automobilskattemedel
skall utgå till bestridande av kostnaderna för
vägorganisationen i länen, dels anslag för byggande av
landsvägar och vanliga bygdevägar.
Genom att de allmänna avdragen sålunda ökats har
städernas andel av automobilskattemedlen successivt
sjunkit från de ursprungliga 20 % år 1923 till 17,44 %
under det sistförflutna budgetåret 1931/1932. I
fjolårets statsverksproposition hade samma andel beräknats
komma att utgöra 14,5 % av de under budgetåret
1932/1933 inflytande automobilskattemedlen, men då
dessa visat sig vara alltför högt beräknade, blir
städernas andel i verkligheten endast ca 13,25 %.
Svenska kommunal-tekniska föreningen är av den
uppfattningen, att fördelningsgrunden nu bör ändras i
sådan riktning, att åtminstone städernas ordinarie
andel blir oberoende av de allmänna avdragen. Därigenom
skulle nuvarande osäkerhetstillstånd beträffande
storleken av städernas andel kunna till huvudsaklig del
upphöra. En sådan ändring skulle för städernas
vidkommande bliva av stor betydelse, och en stabilisering
av städernas ordinarie andelar skulle vara ägnad att i
betydande grad förbättra organisationen och
utvecklingen av städernas gatu- och vägväsende.
Den grundprincip, som alltifrån automobilskattens
tillkomst varit gällande för fördelningen av större delen
av städernas andel av skattemedlen, nämligen att
medlen skola fördelas mellan de särskilda städerna i
förhållande till de belopp, som från dem influtit i
motorfordonsskatt, synes utgöra ett riktigt uttryck för
syftemålet med automobilskattemedlen. Tillämpningen, har
emellertid icke konsekvent genomförts, enär det
totalbelopp, efter vilket fördelningen skulle ske, genom
införandet av de allmänna, år från år varierande
avdragen givits en godtycklig storlek.
Enligt föreningens mening bör denna grundprincip
tillämpas på så sätt, att hela den influtna
motorfordonsskatten fördelas mellan landsbygd och städer samt
mellan länen och städerna inbördes i förhållande till de
belopp, som från dem influtit. Därigenom skulle
motorfordonsskatten, vilken ju – jämförd med ring- och
drivmedelskatterna – är att betrakta som en mera direkt
skatt, återbördas just till de orter, varifrån skatten
kommit, i den storleksordning och proportion som
betingas av trafikförhållandena på de skilda orterna. Det
torde säkerligen icke finnas någon mera rättvis grund
för fördelningen av den ordinarie andelen än
motorfordonsskatten, som till följd av bestämmelserna om
skattebeloppets variation med fordonens art och tyngd
utgör ett direkt uttryck för trafikens åverkan och
utrymmesbehov.
Om motorfordonsskatten reserveras för landsbygdens
och städernas ordinarie andelar, stå ring- och
drivmedelsskatterna helt till förfogande för övriga, den
allmänna trafiken och vägväsendet berörande ändamål,
vilka böra bestridas med automobilskattemedel, att
fördelas mellan landsbygd och städer efter föreliggande
behov. Vid bestämmandet av olika städers andel av
ring- och drivmedelsskatterna bör hänsyn tagas endast
till behövligheten för den allmänna trafiken av de
ifrågasatta arbetena. Städernas rätt till denna andel,
vilken förslagsvis benämnes extra andel, torde vara
ostridig. Storleken av denna extra andel bör, anser
föreningen, ej vara mindre än hittills. Under 5-årsperioden
1927–1932 har denna andel utgjort 5,5 à 5,0 % av den
sammanlagda ring- och drivmedelsskatten, men synes för
budgetåren 1932/1933 och 1933/1934 ej komma att uppgå
till mer än ca 3,7 %. Enligt föreningens uppfattning
är det angeläget, att det belopp, som ställes till
förfogande för utförande av arbeten av ifrågavarande slag,
icke blir för knappt tilltaget. Det torde dessutom vara
lämpligt att alltid låta detta belopp utgöra en viss
procent av den sammanlagda ring- och drivmedelsskatten.
Under nu rådande förhållanden synes 5 % vara riktigt
och skäligt.
IMO-pumpen. Skruvpumparna betraktas väl i
allmänhet som kuriosa, och det torde därför för den i saken
icke tidigare initierade betyda en överraskning, att som
ny konkurrent till de äldre pumptyperna (kolv- och
centrifugalpumpar, klaffpumpar, kugghjulspumpar osv.)
framträtt en skruvpump av säreget slag, vilken
besitter egenskaper, som synas giva löften om en betydande
användning för olika uppgifter.
Pumpen, som erhållit namnet IMO-pumpen, och vars
utseende framgår av fig., baserar sig på en uppfinning
av civilingenjör Carl Montelius, Stockholm. Den
består i princip av en ändlös skruv, vilken roterar i ett
tättslutande hölje. Gängorna stängas av ett par i
motsatt riktning roterande skruvar. Skruvarna äro utförda
i en sådan form, att de effektivt täta mot varandra.
Hela pumparbetet utföres av huvudskruven; de övriga
verka som ett slags roterande och tätande slider.
Provningar vid tekniska högskolans hydrauliska
 |
Sektion av IMO-pump. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
