Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 29 april 1933 - Sveriges ädelmalmsfyndigheter, av Axel Gavelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa förhoppningar hava i stort sett ända till våra
dagar blivit gäckade. Huvudsakligen från och med
1630-talet, ehuru i något fall redan tidigare, ha
undan för undan ett mycket stort antal
mineralanledningar där blivit upptäckta, hållande, förutom
svavelkis och magnetkis, koppar, bly och silver. De
flesta av dessa tidigare kända förekomster ha
emellertid varit för små eller för fattiga för brytning.
Om vi först hålla oss till övre Norrland, hava av
dettas talrika äldre ädelmalmsfyndigheter inom
urberget endast Svappavaaras och
Nautanen-Liikavaaras kopparmalmsförekomster givit
upphov åt egentlig gruvdrift.
Den största av dem, Svappavaara, gav på
1660-talet upphov till en koppartillverkning av ca
100–120 ton om året, och den bearbetades tidvis under
1700-talet i liten skala. Totala koppartillverkningen
har varit ca 1 050 ton.
Nautanen(-Liikavaare)-fältet, NO om Gällivare, är
upptäckt 1898. Det måste efter ett fåtal års
exploatering nedläggas sedan ca 700 ton koppar
utvunnits.
Gemensamt för Svappavaara och Nautanenområdet
har varit, att kopparmalmerna förekommit såsom
oregelbundna körtelformiga bildningar, ställvis vackra
och kopparrika men av ringa uthållighet och ojämnt
spridda. – Något guldmalm har även påvisats inom
Nautanenområdet, dock hittills ej i lönande mängd. –
Av de övriga norrbottniska kopparmalmsförekomsterna
har särskilt Sjangeli, V om Torneträsk,
låtit tala om sig ända sedan fyndigheten
upptäcktes år 1698. Även här har det hittills varit fråga
om tillgodogörande av rika men alltför små och
spridda malmkörtlar. Efter allt att döma beror detta
fälts framtid icke så mycket på dessa rikare körtlar
utan på huruvida man lyckas finna möjlighet att
tillgodogöra de mycket stora tillgångar av fattiga
kopparimpregnationer, som också finnas härstädes.
Skelleftefältets sulfidmalmer.
Övre Norrland skulle emellertid visa sig bättre än
sitt rykte i avseende på ädelmalmer, och detta tack
vare Skelleftefältet inom NÖ delen av Västerbottens
samt en angränsande del av Norrbottens län. Under
de sista 15 åren har man nämligen här genom
geologiska och geofysiska undersökningar uppdagat en
ny ädelmalmsprovins, som visserligen ännu är långt
ifrån utforskad, men dock synbarligen kan värdigt
ställas vid sidan av den sedan gammalt kända i den
mellansvenska Bergslagen.
Skelleftefältets ädelmalmsprovins bildar i
huvudsak ett i O-V till OSO-VNV strykande bälte av
mellan 15–20 mils längd, från trakten av Skellefteå
i Ö till inlandsbanan vid Stensele och Sorsele i V
och NV. Något på sidan om huvudstråket har man
ett par mindre betydande svavelkisfyndigheter i
Jörns s:n samt en kopparmalmsförekomst inom
Älvsbyns s:n i Norrbottens län.
Malmprovinsen karakteriseras först och främst av
svavelkis och magnetkis. Huvudparten av
malmerna äro därför att karakterisera såsom
svavelmalmer. Därjämte är kopparkis ofta anrikad i sådan
mängd, att malmen kan betecknas såsom
kopparmalm: i åtskilliga av förekomsterna är
koncentration av koppar driven till malmtyper med
 |
Fig. 4. Relativa malmareor och värden av metallinnehållet pr sänkmeter inom Sveriges tre stora ädelmalmsområden. Teckenförklaring; Kvadraten = malmarea. Vita cirkeln = ädelmetaller. Svarta ringen = koppar, bly, zink, kobolt. Streckade ringen = svavel i kis. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
