Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen / 168 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 29 april 1933 - Sveriges ädelmalmsfyndigheter, av Axel Gavelin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 5. Fördelningen av koppar, bly och zink inom Sveriges ädelmalmsförekomster.

Dessa dimensioner på fyndigheternas övre nivåer
äro fastställda delvis genom grävningar, men till
större delen genom till stort antal neddrivna
diamantborrhål.

Det kan ej ifrågakomma, att här ingå på en
detaljredogörelse för det inemot 40-tal större och mindre
fyndigheter, som hittills bragts i dagen inom detta
distrikt, utan hänvisar jag till fig. 3 och 6 samt
tabellen, sid. 169, vilka torde åskådliggöra, huru det
västerbottniska ädelmalmsdistriktet ter sig vid en
jämförelse med mellersta och södra Sveriges
ädelmalmsfyndigheter.

Vi se av fig. 2 och fig. 3, att Skelleftefältsdistriktet
i stort sett visar en bra nog lika bild som den
mellansvenska Bergslagen. Dock ligga malmerna i
Skelleftefältet mera samlade än i Bergslagen.

Längst i Ö ha vi distriktets förnämsta fyndighet,
Boliden. Den är detta distrikts Falun, en
"världsfyndighet" även den, som i avseende på totalt
malmtonnage säkerligen är mindre än Falun, men med
hänsyn till nuvarande värdet av sina produkter dock
kan sägas vara av samma storleksordning som den
sistnämnda.

Dagpartierna av de övriga större fälten, Långsele,
Kedträsk-Svansele, Malånäs fältet, Mensträskfältet,
Rakkejaure osv. äro visserligen vida mindre men
dock antingen jämförbara med eller större än motsvarande
delar av de övriga största fyndigheterna i
den mellansvenska Bergslagen. Däremot nå de icke
i detta avseende upp till Åmmebergs nivå.

Vi se av tabellen, sid. 169, att Sveriges tre stora
sulfidmalmshuvuddistrikt tillhopa haft en känd
area i dagen av ca 190 000–200 000 m². Om vi
också taga hänsyn till fyndigheterna inom övriga
delar av landet, förnämligast fjälltrakterna, komma
vi till en samlad area för Sverige av minst 200 000
m². Av de tre huvuddistriktens sammanlagda
malmarea faller ca 1/15 på Sydsverige (inkl.
Åmmeberg-Tunabergsdistriktet) och av resten nära lika mycket
på mellansvenska Bergslagen och på Skelleftefältet.

Malmareor och metallinnehåll inom Sveriges stora ädelmalmsdistrikt.

	Sydsverige	Bergslagen	Skelleftefältet
Area m2 . . .	12 000	100 000	80 000
Ton per meter avsänkning närmast dagen
Koppar . . .	300	3 500	3 000
Bly . . .	500	4 000	300
Zink . . .	3 900	8 000	4 000
Svavel (i kis) . . .	500	30 000	90 000
Silver . . .	1	10	8
Guld . . .	0,01	0,2	0,9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>