Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 29 april 1933 - Bolidenföretaget, av Oscar Falkman - Smältverket vid Rönnskär, av Axel Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu är det klart, dels att det åtminstone teoretiskt
sett är möjligt att klara de olika ländernas
myntsystem utan anlitande av något som helst materiellt
underlag därför – något annat materiellt underlag
än guld torde numer ej kunna komma ifråga –, dels
att guldets värde bleve oberäkneligt, för den händelse
att dess funktion som värdemätare skulle definitivt
upphöra. Men en sådan detronisering av guldet synes
osannolik. Det är nog nödvändigt, om inte annat så
för den mänskliga svaghetens skull – såsom det
uttryckts – att fortsättningsvis hava en någorlunda
fast punkt, en synlig mätare för alla
värdeberäkningar, denna mätare må nu vara guldet självt
eller vid guldet förankrad dollarvaluta eller
guldpund, samt ett instrument, som ögonblickligen
alarmerar, när resp. lands valuta blir överansträngd. Utan
guldunderlag för åtminstone de ledande valutorna i
världen skulle det också med tämligen stor
säkerhet aldrig bliva någon stabilitet i relationen de olika
valutorna emellan. Följderna för den internationella
handeln av valutornas inbördes svängningar ha vi
nyligen sett, då man under en tid saknade den fasta
punkten. Ett annat konstaterande ha vi också
kunnat göra i dessa dagar, nämligen att guldet är det
enda, för vilket människor i alla väder ha förtroende
såsom något värdebeständigt, – och det är på
förtroendet det slutligen kommer an. När dollarns
värde började bli osäkert, då sökte folk skaffa sig
guld i förvissning om, att dess värde är säkrare än
landets sedlar. Och staten var så rädd att förlora
guldet, att den satte straff liksom på en tjuv för den,
som lagt sig till därmed genom att använda sig av
statens tidigare utfästelser att lämna guld för sedlarna.
Om man också är övertygad om, att guldet
kommer att behålla resp. återfå sin monetära betydelse,
är det naturligtvis ej därmed sagt och i de flesta
fall är det också föga troligt, att de nu fria valutorna
komma att återgå till sina gamla guldpariteter. Så
som förhållandena utvecklats, synes det tvärtom
sannolikt, att så icke blir fallet. Återgången torde
komma att ske på sådana villkor, att guldet i regel
blir mer värt, i resp. valutor räknat, än det var
tidigare. Om dessa antaganden äro riktiga, borde
man alltså icke hava anledning frukta, att Boliden-företaget
skall behöva förlora sina existensmöjligheter på grund
av något alltför kraftigt reducerat guldpris.
Då mitt föredrag fått titeln "Boliden-företaget",
borde jag strängt taget också tala om företagets
finansiering och ekonomiska utbyggande. Detta
skulle emellertid här föra för långt. Jag skall
därför begränsa mig till att nämna några siffror, som
kunna vara av intresse.
En bekant amerikansk tes säger: För att utbygga
en koppargruva erfordras 5 år och 5 mill. dollar.
Tesen härstammar från förkrigstiden. Tar man nödig
hänsyn till sedan dess förändrade förhållanden,
måste man säga, att densamma träffat ganska rätt
i vårt fall, vad själva gruvföretaget beträffar.
Naturligtvis räcka de 5 åren och de 5 millionerna
dollars lock ej också till för det stora smältverket, helst
som anläggandet därav ej kunde påbörjas förrän
relativt långt efter det gruvan öppnats, och verket
måste utbyggas också för annat än
kopparproduktion. Det kapital, som nedlagts resp. under
innevarande år torde komma att ytterligare nedläggas i
anläggningar vid Boliden, Rönnskär och järnvägen
däremellan – alltså oräknat kostnaderna för själva
gruvan och dess öppnande samt för fastighetsköp –
utgör sammanlagt ca 38 mill. kronor. Jag är glad
kunna säga, att denna stora summa till alldeles
övervägande del utgjort betalning för svensk
arbetskraft. I huvudsak hava endast specialutrustningar,
som ej kunnat erhållas inom landet, köpts utifrån.
Alldeles slut är det ännu ej med anläggandet. Vi
ha bland annat en del biprodukts verk, som torde
tillkomma, men som ännu ej påbörjats, ävensom
eventuellt utbyggande av andra gruvor. Bolaget är
numer praktiskt taget skuldfritt. Anläggningarna
hava alltså betalts med bolagets eget kapital och
intjänade vinster.
Företaget sysselsätter f. n. vid prospektering,
gruva, järnväg och smältverk inalles ca 1 550
tjänstemän, förmän och arbetare. Av de sistnämnda äro
ca 300 anläggningsarbetare. Vid både Boliden och
Rönnskär, men framförallt vid Boliden, har man
måst ordna med en betydande bebyggelse för
härbärgerande av de i företaget arbetande.
| S . . . | 29 % | Au . . . | 19,2 gr/t | |
| Cu . . . | 1,8 % | Ag . . . | 60 gr/t | |
| As . . . | 9,1 % |
| As | 32,98 % | Bi | 0,26 % | P2O5 | 0,50 % | ||
| S | 20,47 % | TiO2 | 0,23 % | Se | 0,59 % | ||
| Fe | 32,48 % | SiO2 | 8,35 % | Au | 71 gr/t | ||
| Cu | 0,95 % | A12O3 | 1,19 % | Ag | 124 gr/t | ||
| Pb | 0,38 % | MgO | 0,77 % |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
