Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen / 184 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 29 april 1933 - Smältverket vid Rönnskär, av Axel Lindblad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 17. Ariodugrien.

att vid strömavbrott få den chargerade skärstenen,
resp. kopparn infrusen, finnes ett ackumulatorbatteri
som reserv.

Blästern tillföres i centrum av konverteras ena
gavel och fördelas medels en blästerlåda till de 16
formorna. Blåsmaskinsanläggningen omfattar tre
aggregat, därav två turbokompressorer och en
kolvkompressor. De kunna vardera leverera 125 m³ luft
per minut vid ett övertryck av 1 till 1,2 atm.

Konverteringen vid Rönnskär tillgår på så sätt, att
först påfyllas konvertrarna med ca 5 ton flytande
skärsten, varpå blåsningen begynner. Därvid
förbrinner svavlet och bortgår som svavelsyrlighet
genom rökkanalerna till skorstenen. Järnet oxideras till
järnoxidul, som f or slaggas med hjälp av tillsatt
kvarts. På så sätt fortgår blåsningen tills så gott
som allt järnet oxiderats och bildat slagg samtidigt
som det vid järnet bundna svavlet oxiderats och
bortgått som SO₂, vilket tager 1 à 1 1/2 timme.
Innehållet i konvertern består nu i stort sett av
kopparsulfid och slagg. Den sistnämnda avtappas, varefter
en ny kvantitet skärsten tillsättes och blåsningen
fortsattes på samma sätt som förut. Detta upprepas
4 till 5 gånger, då konvertern börjar vara så pass
fylld med kopparsulfid att ytterligare tillsättning av
skärsten icke går för sig, varför blåsningen får fortgå
utan ytterligare tillsatser. Härunder förbrinner även
det vid kopparn bundna svavlet och som slutresultat
erhålles en råkoppar, hållande ungefär 98 % Cu
jämte malmens innehåll av guld och silver.

Den vid blåsningen bildade, av järnsilikat
bestående slaggen återföres till flamugnen. Den
innehåller nämligen 2–2,5 % koppar, huvudsakligen i
form av små uppstänkta kopparsulfidkulor.

Den erhållna råkopparn g jutes antingen i tackor
om ca 90 kg vikt eller också föres den i smält
tillstånd direkt över till anodugnen för vidare
raffinering och gjutning till anoder.

Vi hava nu följt processen så långt, att vi sett,
huru malmens metallinnehåll utvinnes. Den erhållna
råkopparn är emellertid icke någon färdig
slutprodukt, vilket bäst framgår av följande analys:

Cu . . .	97,9 %		Fe . . .	0,02 %
Au . . .	0,123 %		Se . . .	0,71 %
Ag . . .	0,314 %		S . . .	0,1 %
O2 . . .	0,44 %

Fig. 18. Interiör av elektrolytverket.

För att från råkoppar komma till färdig vara är det
därför nödvändigt att fortsätta bearbetningen och
nu på våta vägen medels elektrolys först av
råkopparen, sedan av det vid denna första elektrolys
erhållna guld- och silverhaltiga slammet.

För detta ändamål överföres råkopparen, om
möjligt i smält form, till den s. k. anodugnen, där en
förberedande raffinering sker för avlägsnande av
slaggstänk samt största delen av det syre, svavel
och järn, varmed den är förorenad. Anodugnen, som
visas å fig. 17, utgöres av en tippbar kolpulvereldad
flamugn. Raffineringen sker genom oxidation med
luft och efterföljande reduktion medels s. k. polning
med färska björkstammar på urgammalt sätt. Den
förraffinerade kopparn gjutes därefter till anoder i
form av plattor, ca 3 cm tjocka och försedda med
öron för upphängning i elektrolysbaden. Varje
sådan platta väger ungefär 125 kg.

Elektrolytverket, av vilket såväl en interiör som
en exteriör visas i fig. 18 och 19, är utbyggt för en
årlig produktion av ca 6 000 ton elektrolytkoppar
och omfattar 192 tankar, var och en för 21 anoder
och 20 katoder. Tankarna äro utförda av trä med
invändig blybeklädnad. Elektrolytverkets hall är
delad i tvenne skepp, som vardera bestrykes av en
elektrisk travers.

Avståndet mellan anoder och katoder är i denna
anläggning större än vanligtvis brukar vara fallet.
Ävenså arbetas här med lägre strömtäthet, 135 amp.

Fig. 19. Elektrolytverket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>