Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 3 juni 1933 - Teknokrati, ett amerikanskt slagord, dess innebörd och syfte, av G. Settergren - Pontus Henriques †, av Carl Heuman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
självt och genast. Därför möter man även på detta
område i särskilt hög grad denna den verkliga
sakkunskapens adelsmärke, respekt för skillnaden
mellan att veta och icke veta, mellan att kunna och icke
kunna och den lyckliga omedelbara konsekvensen
härav, en sund motvilja att taga befattning med
områden, som ligga utanför den egna kompetensen. Vår
teknik och vår vetenskap står högt. Just därför är
det icke att påräkna att i varje fall dess bästa
hjärnor skola stå till buds för en verksamhet, inför vilken
de måste känna motvilja eller åtminstone tvekan, en
verksamhet på områden där de icke äro sakkunniga
utan måste härska med auktoritet, som förvärvats
inför helt andra uppgifter.
I själva verket äro just sådana teknokratiens
förespråkare, som jag här haft tillfälle att skildra, de
minst lämpliga att stå som samhällsledare.
Oklarheten, fantasteriet och den mitt igenom
siffermaterialet framlysande okunnigheten äro varnande exempel.
Var och en som det minsta sysslat med statistiska
framställningar av industriella förhållanden, måste
inse att en utredning rörande tretusen olika
industrivarors utveckling under de senaste hundra åren
endast kan planeras av en person, som har ringa
vetskap om vad saken i själva verket gäller. När
Industriförbundet vid senaste kvartalsskiftet utgav sitt
arbete om den svenska industrien, visade det sig i flera
fall möta oöverkomliga svårigheter att erhålla
jämförbara data för de senaste 50 åren ens för våra viktigaste
och största industrigrenar och Sverige har ändock
säkerligen mycket bättre material i detta hänseende än
Förenta staterna. Det förefaller som skulle Veblen
hava förutsett den här berörda svårigheten att
verkligen kunna förmå just teknikens prima krafter att
intaga de platser i samhällsledningen, som han vill
bereda dem. Hans rent kommunistiska
betraktelsesätt avslöjar sig kanske klarast när han med
hänvisning till att ingenjörerna erhållit sina kunskaper och
sin utbildning på samhällets bekostnad, förklarar dem
helt enkelt vara skyldiga att ställa sig till samhällets
förfogande. Han förkunnar uttryckligen att det ej kan
finnas någon privat äganderätt ens till kunskaper och
skicklighet. Det är svårt att gå längre i kommunistisk
principfasthet.
Att närmare ingå på teknokratiens barbariska
ignorerande av alla värden utom de rent materiella
eller på dess syfte att lindrigast sagt uppluckra den
privata äganderätten skulle föra för långt och torde
f. ö. vara obehövligt då, enligt den uppfattning jag
bildat mig om teknokratien, den är en typisk
tidsblomma, om vars lukt och färg man ej behöver
mycket bekymra sig, därför att den är dömd att
försvinna om icke förr så vid morgonrodnaden till den
dag, som bådar slutet på den nuvarande krisen.
![]() |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>