Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 3 juni 1933 - Pontus Henriques †, av Carl Heuman - Notiser - Tekniska högskolan - Sveriges bergshantering år 1932
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som – med nuvarande presidenten Lindstedt som
primus motor – under åren 1906–1908 utarbetade
det storstilade och framsynta förslag, vilket sedan
lades till grund vid omorganisationens genomförande.
I hög grad har Henriques även gjort sig förtjänt
om högskolan genom sina från trycket utgivna
"Skildringar ur kungl, tekniska högskolans historia"
(del I, 1826–1876, utg. 1917, del II, 1877–1911, utg.
1927). Detta storslagna verk, som omfattar mer än
1 000 sidor i stor kvart med cirka 80 porträtt och
ett 20-tal andra illustrationer, utgör frukten av ett
mångårigt, träget och inspirerat arbete. I en
elegant och särdeles njutbar form framställes här
högskolans inre utvecklingshistoria under nämnda
tidsperioder, de växlande undervisningsprinciperna,
personligheterna, deras verksamhet och strider m. m.
Ett mindre arbete (utg. 1928) utgör en livfullt
avfattad krönika över festligheterna med anledning av
100-årsjubileet i sept. 1927.
Så kan Pontus Henriques med rätta kallas en
"andlig donator", till vilken tekniska högskolan såväl som
tusentals forna lärjungar stå i djup tacksamhetsskuld.
Men i långt vidare kretsar skall minnet leva
av hans personlighet, hans ädla sinne, hans varma
hjärta, hans oförlikneliga humor. När Pontus i ett
festligt samkväm reste sig för att tala, beredde sig
en var på en högtidsstund, och ingen blev besviken.
Otaliga äro sägnerna om de spirituella yttranden,
som vid sådana tillfällen funnit väg över hans läppar
eller som undfallit honom i annat sammanhang,
och det skulle säkert vara en tacksam uppgift för
en därtill skickad person att försöka samla dylika
Henriquiana. Men en sådan uppteckning kan dock
icke ge en föreställning om det oefterhärmliga sätt,
varpå orden sades och som så väsentligt bidrog till
deras verkan.
"Den gudarna älska dör ung." Att denna sats
icke är allmängiltig, därpå utgjorde Pontus
Henriques ett talande bevis, ty förvisso var han, om
någon, en gudarnas älskling. Rika naturgåvor och
ljusa levnadsöden kommo på hans lott. Med lust
och framgång ägnade han sig åt arbetet, men han
förstod även att fylla vilostunderna med ett rikt
innehåll. Hans sinne var öppet för allt stort och
skönt, som människoanden frambragt i dikt, i konst,
i musik, och han kunde med djup förståelse njuta
därav. Han fann vila och vederkvickelse i ett
sällsynt lyckligt familjeliv vid sidan av en älskvärd
maka, som var hans stöd från den tidigaste
mannaåldern intill livets slut. Vänskapens håvor kommo
honom även till del i rikaste mått. Få människor
torde det ha förunnats att leva ett så helgjutet och
harmoniskt liv, att sprida så mycken glädje bland
sina medmänniskor, att så långt in i sena ålderdomen
bevara hälsa, arbetskraft och livslust. Så må vi väl
sörja över hans bortgång men glädjas vid minnet av
hans liv och verk och med tacksamhet gömma hans
ljusa bild i våra hjärtan. Carl Heuman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
