Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 24. 17 juni 1933 - Notiser - Ångpanneföreningarna - Kolinit — en konsthartsprodukt ur lignin - 35-års-ingenjörsjubileum - Daedalus 1933 - Svenskt-danskt vägingenjörsmöte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varuhissar, 176 (182) enkla lyftinrättningar och 451 (440)
kranar eller sammalagt 1 295 lyftinrättningar mot 1 279
år 1931.
Kolinit – en konsthartsprodukt ur lignin. Vid
Kaiser-Wilhelm-Institut für Kohlenforschung har, enligt
ett kortfattat meddelande i VDI-Zeitschrift (3 juni 19330,
professor Franz Fischer med medarbetare utfört
uppseendeväckande försök i avsikt att ur ligninhaltiga
ämnen framställa en konstprodukt med ungefär samma
egenskaper som bakelitens.
Metoden bygger på det sedan länge bekanta
förhållandet, att lignin i närvaro av små mängder av
starka syror upplöses i fenoler. Det vid försöken
använda ligninhaltiga utgångsmaterialet har utgjorts av
sågspån, torv, jordiga och ligninrika brunkol, huminsyra
och stenkol, vilka i form av fint pulver behandlats i
värme med en oraffinerad kresolblandning. Efter
avlägsnande av kresolöverskottet tvättades produkten en
kort tid med bensol. Bästa råmaterialet visade sig vara,
utom ren lignin, lignitiska brunkol med 66 à 93 %
ligninhalt. Brunkolet maldes, torkades i vakuum och
behandlades vid ca 80° i en med uppvärmningsanordning
försedd bländare med en 12 %-ig lösning av kresol i
något lättflyktigt lösningsmedel. Massan svällde därvid
upp till ca dubbla volymen. Efter avdunstning av
lösningsmedlet i vakuum kunde massan pressas under högt
tryck och vid ca 150°.
Den på beskrivna sätt framställda produkten visade
en slagböjningshållfasthet, som endast obetydligt
underskred motsvarande värde för råbakelit. I motsats till
bakelit blir den nya massan, benämnd "kolinit"
elektrisk vid gnidning och förhåller sig därvid på samma
sätt som ebonit. Koliniten kan bearbetas med verktyg
i analogi med bakelit och kan vid bearbetningen
fås att antaga god glans. Ytan är mycket hård och
beständig mot luftens inflytande. Kostnaden för
framställningen uppgives belöpa sig till endast 15 pf. per kg,
därav 5 pf. för råmaterial och 10 pf. för bearbetningen
t. o. m. pressningsproceduren, sålunda små belopp i
förhållande till motsvarande kostnader för bakelit.
Försöken skola närmast fortsättas med stenkol och torv som
utgångsmaterial.
35-års-ingenjörsjubileum. Den årgång teknologer, som
slutade tredje avdelningen å tekniska högskolan år
1898 samlades lördagen den 10 juni till 35-årsfest. På
förmiddagen besöktes Aseas anläggningar och statens
ångkraftverk i Västerås, varefter direktör A. Lindén
och hans fru mottogo kamraterna på lunch i sitt
gästfria och vackra hem därstädes. Kl. 7 samlades man till
festmåltid på Bellmansro i Stockholm. Härvid ägnades
först en hyllning till de bortgångna kamraternas minne.
Det erinrades om att sedan 30-års jubileet 3 kamrater
hade avlidit, nämligen J. E. Fries, Karl Gustaf Sjöberg
och Theodor Proffe. Av det ursprungliga antalet 76
återstå numera i livet 58, av vilka 6 bo i Amerika och
en i Frankrike.
Festen bevistades av 35 kamrater, nämligen konsul
Erik Delin, ingenjör Amos Kruse, friherre C. A. von
Köhler, maskiningenjör J. Lindholm, ingenjör C. E.
Palmgren, lektor H. Skoglund, ingenjör W. T. Arnberg,
förste maskiningenjör P. G. von Bahr, ingenjör K. W.
Berglund, linjedirektör J. W. Carlgren, mariningenjör
C. V. Christofferson, ingenjörerna K. F. Dahl, Gunnar
E. A. Dalen och E. J. B. Hellström, överingenjör K.
Jonas E. Hesselman, ingenjörerna P. J:son Frenell och
P. H. Kreüger, direktör Arthur Lindén, ingenjörerna
G. E. Skog och J. O. S:son Grabe, förste maskiningenjör
A. T. Särnström, ingenjör Georg Unné, Paris,
ingenjörerna Arvid Westerberg och G. A. Wittbom,
kommendörkapten greve C. A. Posse, landshövding A. B. J.
Gärde, majorerna Sven G. Holmgren och Ernst Nilsson,
ingenjör G. N. E. Sahlström, major Carl Schmidt, överingenjör
Einar A. Nordensten, disponent F. G.
Samuelson, direktör R. N. V. Hellgren, ingenjör Birger
Johnson och direktör Olof von Nolting.
Daedalus 1933. Innevarande års upplaga av Daedalus,
tekniska museets årsbok, är, som förut i annat
sammanhang meddelats, tillägnad dr Carl Sahlin i tacksam
erkänsla av det intresse och verksamma stöd som museet
från hans sida ständigt fått röna.
Att bergshistorien, för vilken dr Sahlin är den
främste målsmannen i vårt land, utgör en betydande och
dessutom jämförelsevis väl bearbetad del av
industrihistorien, framgår nogsamt av årsboken, såväl i
redogörelsen för museets verksamhet som i de större
uppsatserna. I denna senare avdelning har professor Arvid
Johansson fullföljt den utredning angående det svenska
stålets världsrykte, som dr Sahlin i föregående årsbok
fört fram till tiden för de stora götmetallprocessernas
genombrott, dvs. till .ca 1850. Ett bidrag av stort
intresse utgör den skildring av Kjellinska stålugnens
experimenttid, som på ett okonstlat och fängslande sätt
lämnats av verkmästaren Emanuel Trana och vilket
inledes med några kompletterande upplysningar av
professor Carl Benedicks. Det är att hoppas, att årsbokens
redaktion må lyckas i sina strävanden att låta denna
berättelse av ett ögonvittne till en uppfinnings
tillblivelse följas av andra i samma stil.
En gammal men helt visst odödlig idé har professor
E. Hubendick behandlat i sin uppsats om, perpetuum
mobile; det aktuellaste ämne som väl hittills blivit
behandlat i en industrihistorisk publikation utgör
däremot Ciervas autogiro, vars 10-årsdag celebreras med
en uppsats av Harald Martin.
I avdelningen "Meddelanden och frågor" behandlas
varjehanda spörsmål, däribland Martin Wibergs
räknemaskin, en av de äldsta svenska, vidare tidiga svenska
ångmaskiner, vilket meddelande skall göra slut på vår
gamla vanföreställning, att Owens "The witch of
Stockholm" vore den första svenskbyggda ångbåten, samt en
beskrivning av Polhems flottbroar.
Årsboken framträder i ett mycket tilltalande
typografiskt utförande. Även annonsavdelningen, för många
ett onödigt påhäng, bär vittne om smak och omtanke.
Eftersom intet kan vara fullkomligt, må vi dock ej
försumma tillfället att påpeka en del tryckfel, som tyvärr
drabbat vissa personnamn och därigenom kommit att
bliva rätt i ögonen fallande, nämligen Stassana i stället
för Stassano, de Braglie i stället för de Broglie,
Bolzmann i stället för Boltzmann och v. Dellwig i stället för
v. Delwig.
Svenskt-danskt vägingenjörsmöte. Ett möte av
mindre vanligt slag ägde dagarna 11–13 juni rum mellan
medlemmar av Amtvejinspektørforeningen i Danmark
och representanter för den svenska vägadministrationen.
Från dansk sida deltogo 29 amtsvejinspektörer och från
svensk överdirektören Nils Bolinder, byråchefen K. G.
Hjort, väginspektören K. K. Adler, sekreteraren i
Svenska väginstitutet Nils v. Matern samt 14 vägingenjörer.
Mötet tog sin början i Malmö den 11 juni under
överdirektör Bolinders ordförandeskap. Härvid höllos
föredrag av kapten v. Matern angående vägbeläggningar i
Sverige samt av amtsvejinspektör H. E. Refn om
tvärprofiler för vägar. Efter en utflykt i närheten av
Malmö förflyttade sig deltagarna till Köpenhamn, där
nästa dags förhandlingar ägde rum under
ordförandeskap av amtsvejinspektör A. Kjaergaard. Denne
lämnade därvid en redogörelse för den danska
vägadministrationen, medan motsvarande svenska förhållanden
belystes av byråchefen Hjort. Efter föredragen
företogs en utflykt på vägarna i Köpenhamns och Roskilde
amt. Mötets sista dag, den 13 juni, ägnades åt ett
studiebesök vid bron över Lilla Bält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
