Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen / 269 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 27. 8 juli 1933 - Stjärtlösa flygplan, av K. G. Molin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 4. Nieuport Delages stjärtlösa plan.

i stället för förut under densamma. Fenorna ha
flyttats ne i under vingen och placerats vid
stöttorna för de båda sporrarna. Vid sväng användes
endast det yttre sidorodret, medan det inre står
kvar i neutralläge (pedalerna äro oberoende av
varandra och reglera var sitt roder). Däremot kunna
båda sidorodren ställas på tvären för att vid
glidflykt möjliggöra brant nedstigning med relativt
låg fart.

Landningsstället består av två hjul i tandem mitt
under kroppen – sporrarna under vingarna äro
således nödvändiga för att stödja planet. Det
främre hjulet är styrbart liksom på en cykel, och
det bakre är försett med broms; manövreringen på
marken är alltså mycket lätt.

I Tyskland har Alexander Lippisch vid
Rhön-Rossiten-Gesellschaft – ett institut som sysselsätter
sig speciellt med forskning rörande segelflygning –
tagit upp konstruktionen. Redan 1928 utställde
han på luftfartsutställningen i Berlin två segelplan
av denna typ samt därjämte konstruktionsritningar
till ett stort motorplan med passagerarplatserna
inbyggda i vingen.

Det första planet, [delta] 1, blev färdigt 1931 – ett
tvåsitsigt lågdäckat plan med Bristol Cherub-motor på
maximalt 36 hkr. Vingen har formen av en triangel
med trubbig vinkel främst och bakkanten av vingen
som bas, vinkelrät mot flygriktningen. Ovanpå
vingen är kabinen belägen, i vars bakdel motorn är
monterad. Landningsstället består av tre hjul; de
båda huvudhjulen relativt långt bak och ett litet
stödhjul – styrbart – under främre delen. Man
behöver sålunda aldrig riskera, att maskinen skall
ställa sig på näsan.

Ytterst på vardera vingspetsen finnes en kort
fena samt bakom denna ett sidoroder. Beträffande
funktionen liknar [delta] 1 –. "Hermann Köhl", som
maskinen kallats emedan det första exemplaret byggts
för atlantflygarens räkning – sin engelska
föregångare. I fråga om de övriga rodren skilja sig
emellertid Lippischplanen från Pterodactylen, i det
att de ha skilda skevnings- och höjdroder. Hela
bakkanten av vingen upptages av dessa; den yttre
delen av vardera vinghalvan av skevningsrodren och
de centrala delarna av höjdrodret.

[delta] 1 har en tomvikt på 320 kg och tar 200 kg i last
(två personer + bränsle för 600 km). Maximalhastigheten
uppgår till 150 km/tim, och topphöjden till 4 000 m.

Sedermera ha tre nya typer byggts och konstruktionsberäkningar
för ytterligare ett par föreligga.
[delta] 2 är ett litet ensitsigt plan med en tomvikt på
endast 130 kg; motoreffekten är 20 hkr. [delta] 3 är
försedd med en Argus As 8-motor på 110 hkr och har
en tomvikt på 450 kg. Av typen [delta] 4 skulle tre
plan deltagit i Europa-runttävlingen i somras, vilka
dock ej i tid blevo färdiga med provflygningarna
och därför ej ansågos böra deltaga. Maskinen är
tvåsitsig och har två Pobjoymotorer på 75 hkr
vardera i tandem. Maximalhastigheten är 260 km/tim,
och landningshastigheten 70 km/tim.; tomvikten 330
kg samt topphöjden 7 000 m.

Lippisch har nu planer på att bygga en
femmotorig maskin enligt samma principer. Den
kommer att förses med raka luftkylda motorer på 130
hkr vardera, av vilka en placeras bakom kabinen
(liksom på [delta] 1) och de övriga i tandem på båda
sidorna. Vingen är mycket tjock, och maskinen
närmar sig därför "das Nurflügelflugzeug" –
passagerarplatser och motorer helt inbyggda i vingen
enligt Junkers’ princip. Tomvikten är beräknad till
1 900 kg och totalvikten till 4 000 kg. Spännvidden
är 15 m, vingytan 55,5 m² och sidoförhållandet 1:4
– det sistnämnda skulle enligt Lippisch’
undersökningar vara det gynnsammaste för den använda
vingprofilen och vid den ifrågakommande
inställningsvinkeln för vingarna (planet flyges vid
ovanligt låg anfallsvinkel). – Beräknas den nyttiga
lasten till 700 kg och bränslelasten till 1 400 kg,
erhålles en teoretisk aktionsradie på 4 700 km
(färdhastighet 200) km/tim.).

Nieuport Delage utställde på den stora
utställningen i Paris i nov.–dec. f. å. en maskin, som i
princip nästan fullständigt liknade det första
Lippischplanet. Vingform, kabin, roder, landningsställ
och motorplacering överensstämma sålunda, men
Nieuportplanet är större. Motorn är en
stjärnformig, luftkyld Lorrainemotor på 120 hkr, som
driver en skjutande propeller. Maximalhastigheten
uppgår till 220 km/tim., landningshastigheten till 70
km/tim. Aktionsradien uppgår till 600 km och
topphöjden till 6 800 m. Totalvikten är 1 039 kg, därav
tomvikt 615 kg. Kabinen har plats för tre
personer; två av platserna äro belägna längst fram
samt utrustade med dubbelkommando.

Den tyska maskinen Soltenhoff, typ So A, har
vingform och roderfunktion, som närmast överensstämma
med Pterodactylen, ehuru den är byggd som
lågvingat, fribärande monoplan. Den har plats för
två personer och är försedd med 40-hästars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>