Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 34. 26 aug. 1933
- Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 34 ÅRG. 63 26 AUG. 1933
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén. – Världskraftkonferensens nordiska
sektionsmöte 1933. – Nils Anders Melander †. – MBV-förfarandet. – Tillverkning av gummitråd. – Notiser. –
Litteratur. – Sammanträden.
DET UTRIKESPOLITISKA KVARTALET.
Av Rütger Essén.
Det allmänna världsläget: en viss
förbättring. – "Planhushållning" tidens
signatur. – Misslyckandet av den ekonomiska
världskonferensen i London. –
Återvaknande optimism i trots härav. – England
och sterling-politiken. – Roosevelts kamp
mot depressionen i U. S. A. – ett försök till
ekonomisk revolution. – Covenant-planen
– dess bakgrund och utsikter. – Tyskland
efter den nationella revolutionen. –
Hugenbergs avgång. – von Papens roll. –
Jordbrukspolitiken. – Konflikten med Österrike.
– Italiens europeiska ställning. – Balbos
eskaderflygning. – Ryssland: femårsplanens
delvisa fiasko. – Fara för hungersnöd.
Stockholm den 19 augusti 1933.
Det kanske mest utmärkande för de senaste
månadernas utveckling är att det världsomfattande
internationella samarbetets linje, när det gällt
arbetet för världskrisens övervinnande, mött ett svårt
avbräck. Liksom förut nedrustningskonferensen i
Genève så blev även den med så mycken pomp och
vältalighet iscensatta ekonomiska världskonferensen i
London i stort sett ett fiasko. Försöken att genom
världsöverenskommelser hejda och övervinna
depressionen torde därigenom tillsvidare ha skrinlagts.
Detta är den väsentliga betydelsen av
Londonkonferensens misslyckande. De stora ländernas
handels- och valutapolitik synes som förut komma att gå sin
egen väg. Uppmärksamheten inriktas i stället allt
skarpare på att följa de särskilda regeringarnas och
folkens ansträngningar att med egna åtgärder
övervinna krisen, framför allt arbetslösheten. I detta
hänseende är det särskilt åtgärderna i Förenta staterna
och i Tyskland, som följas med spänning världen
runt. Den ekonomiska politiken är i bägge dessa
länder sedan någon tid av nära befryndad art. I
bägge ledes denna politik av med diktatorisk
maktfullkomlighet utrustade regeringar, vilka utan
tvekan synas sätta åsido hittills åtminstone i teorien
allmänt erkända ekonomiska frihetsprinciper under
åberopande av en slags samhällelig nödvärnsrätt gent
emot arbetslösheten såsom den fara som till varje
pris måste övervinnas.
Betecknande för läget är också det förhållandet, att
valutapolitiken numera knappast någonstädes ledes
med återställande av ett fast internationellt
penningvärde som bestämmande synpunkt. Det finnes väl
numera icke någon regering, som icke medvetet och
avsiktligt, behandlar landets valuta som ett
instrument för handels-, närings- och socialpolitiska syften,
även om detta änu icke öppet erkännes utan i stället
– såsom i de nordiska länderna – stabilisering av
valutans inre köpkraft eller en måttlig prisstegring
proklameras som ledande princip.
Emellertid har under de sista månaderna av allt
att döma en viss förbättring inträtt i det ekonomiska
världsläget. Meningarna äro delade om
varaktigheten och den fasta grunden för denna förbättring.
Otvivelaktigt är den emellertid tillsvidare ett faktum,
även om förbättringens proportioner ännu äro
mycket små, Det är väl också obestridligt att den
lättnad, som inträtt, åtminstone i Amerika och Tyskland
stimulerats av åtgärder, vilka i viss mån äro
artificiella och i varje fall ej kunna alltför ofta eller länge
upprepas. Man gör emellertid på många håll
gällande, att just denna stimulans varit enda
möjligheten att övervinna den i hög grad psykologiskt
betingade allmänna förlamning, som den långvariga
världskrisen överallt förorsakat. Framtiden får
utvisa i vad mån detta varit riktigt. I varje fall
synes världsutvecklingen numera för kanske lång tid
framåt ha övergivit de liberala ekonomiska
frihetsprinciper och den självständighet för näringslivet,
som hitintills åtminstone med läpparna bekants av
de flesta västerländska regeringar. "Planhushållningen"
har blivit tidens signatur – ehuru den i
allmänhet ingalunda utövas eller ledes av de
socialistiska arbetarpartier, vilka länge proklamerat dess
princip. Det är en "borgerlig" och icke en
socialistisk planhushållning, som för närvarande ger sin
prägel åt världens ekonomiska liv,
Misslyckandet av den ekonomiska världskonferensen
i London betecknar i detta hänseende i viss mån
en vändpunkt. Om denna konferens överhuvudtaget
hade en mening, måste denna ligga i utformandet
och godtagandet av fasta riktlinjer framför allt för
världens valutapolitik. I fråga om handelspolitiken
hyste knappast någon en dylik förhoppning, l
premiärminister Mac Donalds kanske något
melodramatiska inledningsanförande underströks vältaligt den
utomordentliga vikten av ett positivt resultat av
konferensen, då världens förhoppningar eljest
definitivt skulle krossas. Något positivt resultat blev
emellertid i trots härav ej utav. Varje överenskommelse
i valutafrågor omöjliggjordes framför allt på
grund av den bestämda vägran från U. S. A:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:29:14 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0325.html
