Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 34. 26 aug. 1933 - Notiser - Propaganda för inhemskt bränsle - Ett nytt lödmedel för aluminium - En ny gasbetongmetod - Människokroppens elektriska motstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svårigheter att förmå t. e. en enskild fastighetsägare att
övergå från koks- till vedeldning. Ett försök att bryta
motståndet på denna punkt utgör det s. k. Bodensystemet,
vilket innebär, att bränsleleverantören förbinder
sig att ställa den för fastighetens uppvärmning
erforderliga veden till förfogande och samtidigt åtar sig det
med vedeldningen förbundna ökade arbetet mot en total
ersättning, motsvarande kostnaden för det kolbränsle
som skulle förbrukats för ändamålet.
Emellertid finnes det numera i marknaden dels för
vedeldning i kokspannor avsedda tillsatsapparater och
dels pannor, speciellt konstruerade för vedeldning.
Dylika pannor och apparater medföra visserligen någon
ökning av installationskostnaden, ehuru denna ökning
är obetydlig i jämförelse med den totala anläggningskostnaden
för uppvärmningsanordningar i en större
fastighet. I gengäld blir eldningsarbetet väsentligt
underlättat genom användande av dessa specialpannor.
Man kan fråga sig, om det verkligen kan löna sig
att genom denna propaganda öka vedavsättningen för
eldningsändamål. När konjunkturerna förbättras och
trä- och cellulosaindustrierna börja återfå sitt
normala virkesbehov, kanske vedeldningsproblemet
kommer att bedömas efter helt andra grunder än nu.
Häremot genmäler emellertid skogsexpertisen, att virke
av för eldning lämpad kvalitet under alla förhållanden
kommer att finnas tillgängligt. Alltsedan sekelskiftet
ha ungskogar uppdragits på stora arealer. Dessa ha nu
uppnått eller börja uppnå den ålder, då en första
genomhuggning borde företagas, om bestånden skola utvecklas
på ett tillfredsställande sätt. På grund av svårigheten
att ens till självkostnadspris kunna avyttra därvid
utfallande virke, som i huvudsak består av Sekunda ved
eller kplningsved, kan man befara, att denna första
gallring i ett flertal fall icke kommer till utförande. Även
i normala tider skulle alltså avsättningsproblemet för
dess biprodukter komma att kvarstå.
Broschyren i fråga, som utarbetats av jägmästaren
Folke Johansson i samråd med socialstyrelsens
värmetekniska byrå, belyser på ett populärt men ändock
vederhäftigt sätt vedeldningsproblemet även ur andra
synpunkter än de här refererade och torde därför kunna
påräkna intresse inom vida kretsar av bränsleförbrukare.
Ett nytt lödmedel för aluminium har ånyo utsläppts
i marknaden. Medlet, som består av en blandning av
olika salter men däremot ej innehåller fri metall, har
uppfunnits av herr Harry Johansson, Stockholm, och
erhållit namnet "Rediffal", enär dess verkan uppges bestå
i en reduktion av metallklorider och fluorider och en
diffusion av metaller i lödfogen.
Anmärkningsvärt är, att lödning och svetsning med
pastan kan utföras vid relativt låg temperatur, max. ca
525°, så att värmen från en bunsenlåga eller en
vanlig lödlampa är tillräcklig för arbetet. Pastan smälter
redan vid ca 300°, då en reaktion i pastan inträder,
varvid små mängder av utreducerad lödmetall förenas med
aluminiummetallen i arbetsstycket. Lödningen kan
utföras utan extra tillsats av metall, men vill man ha
garantier för att lödningen "tar" i hela fogen, kan
aluminium eller aluminiumlegering vid lödningen tillföras
fogen i form av tråd eller plåt. Man kan emellertid
enbart med pastan löda aluminium vid koppar och t. o. m.
hoplöda aluminiumfolier, som därvid bestrykas med ett
tunt lager pasta och värmas på ett lämpligt underlag,
t. e. en oxiderad gjutjärnsplatta.
Vi ha varit i tillfälle att taga del av provningsprotokoll
från statens provningsanstalt över korrosions-, drag-
och bockningsprov å skarvar, utförda med lödmedlet
utan extra metalltillsats. Av protokollet framgår, att
lödfogen ej förstörts vid korrosionsförsök (frånsett ett
prov, som troligen varit behäftat med lödfel), att fogens
brotthållfasthet ej influerats av korrosionen, att den
nedsättning i plåtens draghållfasthet, som konstaterats
å lödda provstycken, är att hänföra till plåtens
utlöpning vid värmningen och alltså kan borttagas genom
hastig avkylning efter lödningen och skarvens hamring,
samt att bockningsproven givit resultat, som torde
överträffa alla fordringar man i praktiken kan komma att
ställa pä ett aluminiumlödställe.
En ny gasbetongmetod. Om en ny gasbetongmetod,
"Iporitmetoden" meddelar VDI-Zeitschrift den 12 aug.
Metoden består i att ett pulver, benämnt Iporit,
inblandas i betongvällingen i en vanlig bländare. Pulvret är
varken brännbart, giftigt eller eldfarligt. Däremot är det
fullständigt vattenlösligt. Man blandar cement och sand
i förhållandet 1:2,5 till 1:4 (volymdelar) och kan
använda vad slags cement som helst utom smältcement.
Vatten tillsättes endast i sådan mängd, att en god
skumbildning uppstår och man erhåller en flytande välling.
En ringa tillsats av vattenglas ökar skummets
varaktighet. Vid blandningen tillväxer betongmassans volym
med ca 40 %, ytterligare någon höjning i massan
inträder efter blandningen.
Iporitbetongens hållfasthet efter fullständig bindning
uppgår till ca 25 kg/cm2; värmeledningstalet är vid en
volymvikt av 1,2 t/m3 och 50 % naturlig fuktighet 0,34.
Betongen är fullt okänslig för svamp och röta samt
innehåller inga för metaller skadliga beståndsdelar. Viu
eldhärdighetsprov ha betongkroppar upphettats till 1 050°C
utan att de söndersprängts eller förändrat sin volym. i
Människokroppens elektriska motstånd. De
fysiologiska orsakerna till dödsfall genom elektrisk ström äro i
stort sett outredda, men man skulle komma ett gott
stycke på väg till lösningen av detta problem, om
människokroppens elektriska motstånd vore känt.
Undersökningar i detta syfte ha nyligen utförts i Tyskland och
resultaten finnas i korthet refererade i "Forschungen
und Fortschritte" (20 juni 1933) av dipl.-ing. H.
Freiberger vid Berlins elektricitetsverk.
Undersökningen utfördes på färska lik dels med
440 V likström, dels med 5 200 V växelström, 50 p/s.
Försöksomständigheterna voro anpassade efter de vid
olycksfallen förekommande förhållandena.
Det framgick av experimenten, att hornlagret i
epidermis, alltså hudens yttersta cellskikt, bildar ett
isolerande skikt, som genomslås vid högre spänning
och därvid förstöres. Det är vid detta genomslag som
de efter olycksfallen konstaterbara "strömmärkena"
bildas.
Genomslaget kan i de tjockare hudskikten på
handflätan eller fotsulan inträffa redan vid ca 50 V, på
andra kroppsdelar, där huden är tunnare, vid än lägre
spänningar. Genomslaget medför alltid en mycket
märkbar förändring i kroppens ledningsförmåga.
Före genomslaget växlar ledningsmotståndet inom
vida gränser, beroende på elektrodens storlek,
beröringstrycket och fuktigheten vid beröringsställena.
Motståndsmätningar har givit resultat, växlande mellan
2 000 och 100 000 ohm. Inom detta område ligga de
vid likström erhållna värdena högre än växelströmsvärdena,
beroende på polarisation. Vid växelström kan
man konstatera en kapacitiv fasförskjutning, som kan
bero på hudens polarisationskapacitet.
Är hornskiktet mekaniskt skadat eller kemiskt
eller elektriskt förstört, så visar kroppen ett av
spänningen oberoende men individuellt växlande motstånd,
som beror på temperaturen på liknande vis som
motståndet i svaga saltlösningar. Man lyckades konstatera,
att kroppens motståndsförändring efter döden nästan
helt och hållet beror på avsvalningen, varför man även
kunnat hänföra mätningsresultaten till levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
