Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 35. 2 sept. 1933 - Ekonomisk översikt, av Filip Oberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än synnerligen temporärt påverka konjunkturutvecklingen.
Produktionens tillväxt i U. S. A. fortsatte under
de följande månaderna i en oväntat snabb takt.
Förklaringen härtill torde vara att söka i ett flertal
omständigheter. Vårens uppsving hade visserligen sin
huvudsakliga orsak i psykologiska förhållanden men
vilade ock i hög grad på det faktiska läget inom
näringslivet. Lagerhållningen inom stora delar av
produktionsapparaten – däri inräknat även gross- och
detaljhandeln – har under de gångna lågkonjunkturåren,
för undvikande av onödiga förluster vid prisfall,
reducerats till ett minimum. Samtidigt har
konsumtionen av kapitalföremål – föremål som icke
omedelbart konsumeras – drivits till den gräns, där
nyanskaffning icke längre kan undvikas, och det
ackumulerade konsumtionsbehovet är sålunda synnerligen
betydande. Dollarns frigörande från guldet och en hel
del andra åtgärder, som kunde tydas som tecken på
att prisfallsperioden skulle – åtminstone så långt det
ligger inom mänsklig makt – motarbetas, gav den
psykologiska impuls, som erfordrades för att i nämnda
läge ifråga om tillgång och efterfrågan åstadkomma
en prisstegring genom att göra den potentiella
efterfrågan reell. Tillgängliga; siffror, som indicera den
amerikanska produktionens omfattning, visa för det
stora flertalet branscher en avsevärd ökning. Särskilt
markerad är förbättringen för den tunga industrien.
Tackjärnstillverkningen utgjorde sålunda för
månaderna april–juli 4,67 mill. ton, medan motsvarande
siffra i fjol endast var 2,88 mill. ton. Ännu starkare
är produktionsökningen för stålindustrien eller från
4,08 till 9,28 mill. Den sista månad för vilken
tillverkningssiffror föreligga (juli) uppvisar den starkaste
stegringen. Den framställda kvantiteten tackjärn
utgjorde sålunda under nämnda månad i fjol 0,58 mill.
ton mot 1,85 mill. samma månad i år; för stål voro
motsvarande siffror respektive 0,80 och 3,26 mill. ton.
Ståltrustens orderreserv har däremot icke stigit i
samma takt. Detta torde sammanhänga med en viss
reservation mot långfristiga order också hos
producenterna på grund av det otvivelaktigt, trots den allmänna
förbättringen, genom statsingripandena ovissa
prisläget. Textilindustriens konsumtion av råvara anger,
vad bomullsindustrien beträffar, för de senaste
månaderna en fördubblad tillverkning gentemot i fjol, och
även för ylle äro de sista tillgängliga tillverkningssiffrorna
mycket förmånliga. Byggnadsverksamheten
är likaså livligare än under årets tidigare månader
men håller sig dock på en lägre nivå än under samma
tid i fjol. Antalet producerade automobiler är för juni
och juli något större än i fjol men dock icke i nivå
med siffrorna under förra hälften av 1932. Federal
Reserve Boards produktionsindex har stigit med i det
allra närmaste femtio procent från mars till juni och
för fabrikaten – i motsats till gruppen mineral – är
förbättringen ännu kraftigare eller 58 procent under
nämnda fyramånaders period. Järnvägstrafiken har
icke stigit i samma takt som produktionens övriga
grenar, utan ökningen för densammas del uppgår endast
till 20 à 25 procent, vilket delvis torde bero på att
detaljhandeln icke kan uppvisa samma starka förbättring
som den allmänna produktionsindexen. Den vaknande
optimismen avspeglar sig såsom naturligt är ännu
starkare i fondbörsnoteringarna å New York-börsen.
Kursnivån å densamma är ungefär dubbelt så hög som i
slutet av april.
Liksom depressionen aldrig – möjligen med
undantag för Tyskland – varit så djup i Europa som i
U. S. A., så har återhämtningen under innevarande år
ej heller varit så stark. Förbättringen under
detsamma är dock påtaglig även där. Produktionsindices
för de viktigaste europeiska industriländerna ange
över lag en tydlig förbättring av situationen och liksom
i U. S. A. är den störst för den tunga industrien.
Arbetslöshetssiffrorna bestyrka dessa indices registreringar,
men nedgången i arbetslösheten är dock relativt sett
mycket obetydlig, såsom framgår därav, att de
sysselsattas antal i Tyskland och England stigit under ett år,
sedan i juli i fjol, med endast 5 proc. De arbetslösas
antal skattas för Tysklands del till ca 6 mill.
Beräkningarna för U. S. A. variera högst betydligt, men
flera av dem antyda en armé av arbetslösa på hela 13
mill. man.
Den inträdda förbättringen i framför allt det
amerikanska konjunkturläget har otvivelaktigt i
utomordentligt hög grad sin grund i de förhoppningar
Roosevelt-regimen i U. S. A. väckt. De rent faktiska
åtgärder, som den nye presidenten vidtagit, ha även
de hittills väsentligen – vad gäller deras
konjunkturpåverkan – genom sin psykologiska effekt
åstadkommit något resultat. Dollarns frigörande från guldet,
prisstöttande åtgärder, stämplandet av all
baissespekulation vare sig på fond- eller varumarknaderna som
illojal verksamhet m. m. har allt i högsta grad varit
ägnat att övertyga den stora köpande amerikanska
allmänheten om att prisfallet, så långt det står i
mänsklig makt, skall motverkas. Det lider näppeligen
något tvivel om att just skapandet av denna
psykologiska förutsättning för ett konjunkturomslag är den
rätta vägen att ge upphov till eller stimulera en
begynnande konjunkturförbättring, sedan, såsom förut
framhållits, tillgången på nyttigheter reducerats och
efterfrågan i potentiell form, endast tillbakahållen av
psykologiska faktorer, är för handen.
Den monetära vägen har trots de talrika försöken
visat sig oframkomlig. Konsumenterna ha icke velat
ta emot den erbjudna krediten, och någon ökad
köpkraft har icke uppstått. Vad som fattats, har just
varit den psykologiska förutsättningen, viljan att köpa
med hänsyn till prisutsikterna för den närmaste
framtiden. Roosevelt har genom sina vittomfattande
fullmakter och det bruk han gjort av sin på det
ekonomiska området diktatoriska ställning lyckats att
åtminstone framkalla den erforderliga psykologiska
inställningen. Så långt hans åtgärder endast ha
väsentligen denna effekt äro de otvivelaktigt önskvärda.
Däremot torde det djupa ingripande i det ekonomiska
livets mekanism, som Recovery-planen utgör, i och för
sig innebära risker, vars storlek ännu är ytterligt svårbedömliga.
Den nuvarande krisen torde väsentligen vara
avhängig av att hela det rådande ekonomiska systemet
bygger på en rörlighet i prisbildningen å arbetskraften,
som är definitivt borta i och med organiserandet av
såväl arbetskraft som arbetsköpare. Priset på
arbetskraften kan icke längre ändras, så att tillräckligt med
arbetskraft blir efterfrågad från arbetsköparna. Detta
är ett faktum, som vi icke kunna komma förbi.
Organisationerna på båda sidor borga för den saken. När
man sålunda icke kan röra på priset, är det tydligen
nödvändigt att på ett annat sätt åstadkomma en
efterfrågan, som ger en sysselsättning åt en så stor del av
den tillgängliga arbetskraften, att samhället ur social
synpunkt är till freds. Då arbetskraften inom vissa
gränser är given, finnes sålunda endast en möjlighet
alltjämt öppen, den att åstadkomma en efterfrågan, som
är tillräckligt mycket större än den, som under givna
omständigheter svarar mot (prisläget) lönenivån.
Denna väg har Roosevelt gått genom maximeringen
av arbetstiden som "blanket code". Höjningen av
arbetslönerna, som ingår i samma code, har tydligen
endast varit möjlig genom den samtidiga maximeringen
av arbetstiden, då ju i annat fall mindre arbetskraft
skulle efterfrågas till det högre priset. Den stora
frågan i samband med denna plan är: Vem skall betala
den kraftiga stegringen av lönekostnaden per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
