Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 35. 2 sept. 1933
- Ekonomisk översikt, av Filip Oberger
- Notiser
- Kurs i affärsteknik för ingenjörer
- Läget på metallmarknaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetstimme i varje arbetsstycke, då ju försäljningspriset
enligt planen förutsattes nära nog oförändrat? Skall
den förväntade stegrade sysselsättningen inom
respektive industrier – eller inom näringslivet i dess helhet
– kunna sänka de fasta omkostnadernas andel i
självkostnaden i en sådan utsträckning, att kapitalet
erhåller icke blott samma förräntning som för
närvarande utan ock i sinom tid högre och så småningom
rimlig förräntning? Sannolikt räkna planens skapare
med detta resultat. Det utomordentligt svåra läget
kräver utomordentliga åtgärder. Den risk staten löper
genom att icke vidtaga Ultima åtgärder har tydligen
befunnits större än den stora, som de djupgående
ingreppen innebära. Vi få hoppas, att så få länder som
möjligt tvingas in på dylika experiment. Det ryska
experimentet lockar icke, även sett blott på dess
ekonomiska konsekvenser. De många mellanformer av
planhushållning, som äro aktuella nu, höja säkerligen
icke levnadsstandarden för den arbetande delen av ett
folk men måhända den genomsnittliga i länder med stor
arbetslöshet. Den högsta möjliga genomsnittliga
levnadsstandard på lång sikt bör uppenbarligen vara varje
stats ekonomiska strävan. Huru detta mål skall
förverkligas är ett av dagens mest aktuella problem.
Statens reglerande ingripande kräves från alla håll; tvist,
synes endast råda om formen för detta. Filip Oberger.
NOTISER
Kurs i affärsteknik för ingenjörer. Svenska
teknologföreningens avdelning för industriell ekonomi och
organisation kommer i höst att anordna en kurs i
affärsteknik för ingenjörer. Enligt det preliminärt fastställda
programmet kommer kursen att hållas i Stockholm
under tiden 30 oktober–3 november.
Programmet upptager bl. a. föreläsningar i följande
ämnen: industriens finansiering, bankteknik,
förvaltningslära, redovisningsprinciper, internationella
handelsförbindelser och handelsavtal, exportteknik och
institutioner i industriens tjänst.
Kursen, som huvudsakligen är avsedd för yngre
ingenjörer, ordnas med i medeltal 3 timmars föreläsningar
pr dag, vartill komma seminarieövningar i vissa ämnen.
Antalet kursdeltagare är begränsat till 30 st., och
kursavgiften har fastställts till 50 kr.
I anslutning till denna kurs kominer avdelningen att
hålla sitt ordinarie höstsammanträde den 4 november.
Därvid kommer frågan om nya arbetsuppgifter för
ingenjörerna, att belysas i en serie anföranden. Så snart
programmet blivit definitivt fastställt, komma närmare
underrättelser om anmälningstid m. m., att lämnas
föreningens ledamöter.
Läget på metallmarknaden. I den av Metallgesellschaft
utgivna metallstatistiken, som nyligen utkommit
med sin 34:e årgång, omfattande tidsperioden
1922–1932, har förutom ett omfattande och detaljerat
statistiskt material även publicerats följande analys av läget
på metallmarknaden, i den mån denna omfattar de
viktigaste nonferrometallerna.
Den ekonomiska och politiska kricen har utlöst en
väsentlig förskjutning i de olika ländernas och
kontinenternas metallproduktion. Även i fråga om
förbrukningssiffrornas relation ha stora förändringar
försiggått. Till de olika produktionsorternas naturliga
produktionsvillkor och kostnadsfaktorer ha kommit åtskilliga
på statlig väg åstadkomna ingrepp, avseende att mildra
krisverkningarna på den nationella produktionen,
ingrepp sådana som importbegränsning eller importförbud,
exportpremier samt statlig subventionering i en eller annan form.
De kanske mest i ögonen fallande förskjutningarna
gälla den amerikanska kontinentens produktion, jämförd
med utomamerikanska länders. De amerikanska
produktionssiffrorna visa en markerad absolut tillbakagång,
men även i förhållande till den totala världsproduktionen
har Amerikas produktion minskats. Från år 1929
till år 1932 har sålunda Amerikas andel i metallproduktionen
sjunkit beträffande aluminium från 52 till 43 %,
bly från 60 till 45 %, koppar från 78 till 55 % och
beträffande zink från 45 till 38 %.
Mycket instruktiv är en undersökning av produktionsutvecklingen
i de skilda länderna ur valutadeprecieringens
synvinkel. År 1932 härrörde från valutasvaga
länder 30 % av aluminiumproduktionen, 34 % av
zinkproduktionen, 50 % av kopparproduktionen, 57 % av
blyproduktionen och 85 % av tennproduktionen. I dessa
fall är det oftast fråga örn exportländer, och valutadeprecieringen
har här verkat som en produktionsstimulans.
Om med dessa länders produktionskapacitet förstås
den högsta under senaste 10-årsperiod inträffade
produktionen, så hade de valutasvaga länderna under fjolåret
fyllt denna kapacitet beträffande bly till 76 %, zink till
75 %, koppar till 60 %, aluminium till 57 % och tenn
till 49 %, medan motsvarande kapacitetsfyllnad för
länder med guld valuta var: för bly 50 %, för zink 42 %,
för koppar endast 35 %, för aluminium 52 % och för
tenn 41 %.
De valutasvaga produktionsländerna tillhörde i
flertalet fall Brittiska imperiet, såsom England, Australien,
Brittiska Indien, Canada och Rhodesia, men därjämte
ingå i denna konstellation av gynnade metallproducenter
de skandinaviska länderna, Jugoslavien och Grekland,
åtskilliga syd- och mellanamerikanska länder samt
Kina och Japan.
Av betydelse i detta sammanhang är de deprecierade
valutornas inre köpkraft. Så långt denna
sammanhänger med levnadskostnaderna, har den inre köpkraften
bibehållits eller rent av stegrats i de flesta valutasvaga
länderna (undantag Grekland, Chile och Japan), och som
industriens produktionskostnader i viss mån äro
beroende av levnadskostnaderna, har metallproduktionen i
de valutasvaga länderna kunnat arbeta med
jämförelsevis lägre produktionskostnader än i länder med
guldvaluta. Disagiot mellan en valutas inre och yttre
köpkraft har alltså verkat som en sorts exportpremie,
vilken kommit de exporterande industrierna till godo i full
utsträckning. Häri ligger en av orsakerna till dessa
industriers relativt höga utnyttjningsgrad.
Skyddstullarnas inverkan på metallproduktionen
ökades under fjolåret. Av aluminiumproduktionen åtnjöt
89 % (år 1931 75 %) tullskydd, medan motsvarande
siffror för bly voro 88 (76) %, zink 74 (75) %, koppar
78 (61) % och tenn 36 (30) %. Denna ökning beror dels
på nyinförda tullar, såsom å aluminium i Canada och
koppar i U. S. A., dels på den större motståndskraft mot
krisen som de tidigare tullskyddade metallproducenterna
erhållit. I ett flertal fall kombineras tullskydd med
valutadepreciering. Förenade bidraga dessa faktorer till
en säkring av hemmamarknaden för det egna landets
produkter och ett premierande av den exporterade delen
därav. Huruvida dessa förhållanden äro att betrakta
som bestående eller endast som övergående biverkningar
av valutadeprecieringen, är en fråga som ej nu kan besvaras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0339.html
