Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 36. 9 sept. 1933
- Några principfrågor vid industriella kostnadsberäkningar (forts.), av Ragnar Liljeblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TDSKRIFT
HÄFT. 36 ÅRG. 63 9 SEPT. 1933
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Några principfrågor vid industriella kostnadsberäkningar, av överingenjör Ragnar Liljeblad.
– Tidskriftsnytt inom de mekaniska och elektriska facken. – Notiser. – Sammanträden.
NÅGRA PRINCIPFRÅGOR VID INDUSTRIELLA
KOSTNADSBERÄKNINGAR.
Av överingenjör Ragnar Liljeblad.
(Forts. fr. sid. 325.)
Till sist vill jag nämna något om ränteomkostnaderna.
För mig står. det fullkomligt klart, att räntan
på hela det i en viss rörelse investerade kapitalet
måste ingå i kalkylen som en omkostnad. Räntan
kommer alltså att ingå dels som en fast kostnad,
utgörande en del av hyran för fastigheter och
maskiner, dels som en rörlig kostnad utgörande ränta på
materialförråd och varor i arbete. Har man en
tillverkning, där räntan alltid ingår med samma procent
i fabrikatets totala pris, är det naturligtvis en
smaksak, om densamma medräknas eller icke, åtminstone
för det fall att företaget endast arbetar med eget
kapital. Vid blandad tillverkning är det emellertid så,
att vissa fabrikat fordra stora räntekostnader, andra
mycket små. Att vid försäljningen taga hänsyn till
dessa variationer är naturligtvis uteslutet. Skillnaderna
måste framkomma redan i tillverkningskostnaderna.
Att det skulle medföra någon olägenhet, när
självkostnadspriset användes som grund för
fastläggande av försäljningspriset, ätt i det förra redan en
vinst ingår, är naturligtvis intet annat än en fördom.
Vet jag, att jag i självkostnaden redan har normal
ränta på mitt eget kapital, så tager jag naturligtvis
hänsyn till detta. Det tillägg, som eventuellt kan
erhållas, är då en vinst utöver den normala
kapitalräntan på 5 à 6 %. Även i det fall, att jag som köpare
gjort upp med ett antal andra tillverkare som
underleverantörer om leverans till självkostnad, gäller, att
jag kommer till riktigaste och rättvisaste resultat,
om kapitalräntan medräknas. Behöver exempelvis
den ena tillverkaren en mycket dyrbar
maskinutrustning, under det en annan huvudsakligen är beroende
av handarbete, är det ju alldeles i sin ordning att
den förra erhåller en viss betalning även för det
kapital han disponerar för sitt arbete, om han ej skall
komma i en sämre ställning än sin medleverantör.
Om köparen anser att den på så sätt fixerade
självkostnaden under för handen varande omständigheter
är ett för högt pris, kan han ju fordra en rabatt, men
denna rabatt bör då rättvisligen vara lika stor för
båda leverantörerna.
Även när det gäller att för mig avgöra den
lämpligaste organisationen av arbetet, är det lika
nödigt att taga hänsyn till räntekostnaderna. Som
exempel kan jag taga ett råvaruförråd.
Våra totala inköps- och förrådskostnader för
råvaruförrådet hålla sig vid Asea under 3 % av
materialkostnaderna, trots att förrådet är synnerligen
svåröverskådligt. I förrådsomkostnaderna äro då
inräknade alla till förrådet hörande kostnader, såsom
inköpskostnader, förlagsränta, lokalhyra, transporter,
löner för förrådspersonal samt alla kostnader för
förrådets kvantitets- och värdebokföring m. m. Förrådet
innehåller närmare 10 000 olika slag av artiklar. Jag
känner emellertid till andra verkstäder, där
förrådskostnaderna uppgå ända till 10 %. Att vi vid Asea
ha så låga förrådskostnader, trots att räntan är
inräknad, beror på den mycket hastiga omsättningen.
Förrådet omsattes 7 à 8 gånger om året. Detta
möjliggöres genom en mycket väl ordnad
förrådsbokföring. Denna kostar naturligtvis en del pengar, och
skulle man försöka avgöra, om dessa kostnader
betala sig utan att taga hänsyn till räntan, är det
mycket möjligt, att resultatet bleve negativt. Tager
man emellertid hänsyn till räntan, kan man vara
säker på, att förrådskostnaderna genom slopande av
förrådsbokföringen skulle mångdubblas.
En fråga, som från flera håll framställts till mig
är: Skall räntan beräknas även å de avskrivna
beloppen, alltså på hela inköpspriset för exempelvis
maskiner och anläggningar?
Det framgår av vad jag förut sagt, att om
avskrivningarna ha varit större än som motiverats av
tekniska skäl, bör självfallet vid fastställande av
hyran ränta beräknas på de ej tekniskt motiverade
avskrivningsbeloppen. Vid riktigt dimensionerade
avskrivningar, och då alltså i det långa loppet vid
stabilitet i utvecklingen och prisläget maskinparkens
värde i stort sett motsvarar halva inköpspriset, bör
räntan endast beräknas å detta belopp, alltså ej å de
avskrivna beloppen.
Jag skulle kunna belysa detta ytterligare med ett
enkelt exempel. Antag att A lånar B ett kapital på
100 000 kronor för att driva en rörelse. Antag
vidare att praktiskt taget hela detta kapital åtgår för
anskaffande av en enda arbetsmaskin och att
utgifterna för rörelsen i övrigt kunna försummas. Vi
utgå från att maskinens livstid är 10 år, dvs. att efter
10 år maskinen är så omodern, att det lönar sig att
slopa densamma och anskaffa en ny maskin. I
detta fall, när det ej är fråga om en mängd
arbetsmaskiner, som vid olika tillfällen utrangeras, kan
naturligtvis icke bokföringsvärdet för varje år
ungefär motsvara halva inköpsvärdet, däremot blir
tidsmedelvärdet under 10 år halva inköpsvärdet eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:29:14 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0341.html
