Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 37. 16 sept. 1933 - Köp ej maskiner med olämpliga skydd, av Gustaf Forsberg - J. Gunnar Holmström †, av E. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här synes föreligga en feluppfattning, som kan
leda till skada för arbetarskyddet. Detta får ej
behandlas som en parti- eller gruppangelägenhet.
Arbetarskyddet är en hela samhällets gemensamma
angelägenhet, en självvärnsåtgärd med förebyggande
uppgift liksom den allmänna hälsovården har
förebyggande uppgift i förhållande till sjukvården.
Då arbetarskyddet är ett allmänintresse, kan det
ej anses betänkligt att, för så vilt något avsevärt
gagn kan beräknas följa därav, giva lagens stöd åt
fordran på att maskinfabrikanterna skola, i vad på
dem skäligen ankommer, medverka till att minska
olycksfallsrisken vid maskinarbete.
Den inledningsvis återgivna uppfattningen, som
omfattas av arbetsgivare, arbetare och
yrkesinspektörer, har sent omsider medfört ett litet resultat
(arbetarskyddslagens 7 § 2 mom.), men detta kan
alls ej anses som någon lycklig lösning av frågan.
Bestämmelsen är villkorlig och omsnärjd av förbehåll,
så att den betages erforderlig kraft.
Den här ovan under förutsättning av "avsevärt
gagn" efterlysta lagliga fordran på maskintillverkarnas
medverkan torde ej böra göras till föremål för
stora förhoppningar om resultat.
Emellertid torde bättring kunna vinnas med de
enklare medel som f. n. sedan länge användas och
blott behöva ett litet stöd av några extra ord lagda
till lagens 4 §. Där föreskrives att arbetsgivare skall
till förekommande av olycksfall i arbetet särskilt
iakttaga bl. a. (litt. g) att maskiner kringgärdas eller
eljes så anordnas att såvitt möjligt den med dem
förbundna faran undanröjes.
Ett tillägg av innehållet "kringgärdande eller
anordning, som här avses, skall vara vederbörligen
godkänd" eller dylikt skulle giva den goda hjälp
som behövs, Den här förut nämnda "orättvisan"
mot svenska fabrikanter skulle ju bortfalla om man
– ej riktade fordran mot fabrikanterna utan –
liksom nu är förhållandet knöt kravet till användandet
av maskinerna.
Ansatser från maskinfabrikernas sida att förse
maskinerna med lämpliga skydd har förvisso gjorts,
ehuru de ofta utfallit mindre väl. Om konstruktörerna
arbetade igenom problemet "maskinskydd"
lika omsorgsfullt som de arbeta igenom övriga
maskinkonstruktionsproblem, skulle de också – trots
föreliggande svårigheter – komma till i praktiken
godtagbara lösningar. Sådana finnas f. ö. redan nu
i stort antal genom deras åtgöranden, som i åratal
företrädesvis sysslat med lösandet av dessa
specialuppgifter, och kunna där så lämpar sig användas
eller läggas till grund för ytterligare utveckling av
maskinskyddsanordningarna.
Ett studium av de "skydd", som finnas på en del
maskiner i handeln, visar oförtydbart, att man ofta
"slängt dit" något som skall föreställa skydd, i
stället för att med eftertanke arbeta ut något
praktiskt lämpligt. Ty skydden skola kunna användas
och maskinen skall även kunna användas utan att
skydden behöva borttagas annat än i särskilda fall,
När så erfordras skall det kunna ske bekvämt och
utan onödig tidsförlust och det skall vara lika lätt att
sätta dit skydden igen, Om man ej kan få skydd
som duga under alla förhållanden, så är det i och
för sig ingen ursäkt för att icke använda skydd
som duga i 70, 80, 90 % av förekommande fall.
Mycket vanliga fel äro:
1) Stigkant på nollskiva. Denna anordning
strävar att draga upp remmen på drivskivan – och
sålunda åstadkomma en oväntad igångsättning, då
maskinen måhända är under justering. Anordningen
är mycket farlig och helt nyligen har också
meddelats, att nollskivor ej få ha stigkant.
2) Saknad av remledare, nollskiva, koppling eller
motsvarande anordning för frånslagning av drivkraften.
3) Remledare äro ej sällan olämpligt placerade,
svåråtkomliga eller icke åtkomliga från de platser,
där det bäst behövs.
4) Skyddshuvar för smärgel- och slipskivor äro i
övervägande antalet fall utförda av gjutjärn, vilket
material är minst sagt olämpligt som sprängskydd.
Intet sprängskydd alls är t. o. m. bättre än gjutjärn.
I våra dagar bör det ej möta någon svårighet att
få lämpliga och väl fastsatta skyddshuvar vid
smärgelskivor o. d.
5) Vid kuggväxlar ser man ej sällan en liten
plattjärnsskena vid ingreppssidan. Engelsmännen
beteckna konstruktionen som "very bad". Om man
skall klippa fingrarna i en kuggväxel, sker det
effektivt nog direkt i växeln och det är alltså blott en
onödig kostnad att anbringa den särskilda
plåtskenan, som ej räcker till att hindra fingerklippning.
6) Kugghjul, balanshjul, remskivor o. d. utföras
oftast med fria armar, där man kan få in en hand
eller fot, i stället för med hela nav eller täckta armar.
7) Med vissa maskiner levereras skyddsanordningar,
som äro alldeles för veka även om de
möjligen kunde godtagas i övrigt.
8) Lyftkranar, stubbrytare o. d. sakna ofta lämplig
fastsättning av linan, ehuru ett dubbelt halvslag
kring valsen och därtill ett enkelt fäste vid valsens
fläns eller igenom valsen runt axeln, skulle givit
fullgod trygghet mot linsläppning. I lag föreskriven
uppgift – anslag om högsta tillåtna belastning –
saknas nästan alltid på dessa lyftredskap, intill dess
den möjligen anbringas vid någon av yrkesinspektören
begärd besiktning.
Ja, detta är blott några få exempel. Den som
tilläventyrs tvivlar, anmodas att själv se efter när
tillfälle bjuds. Gustaf Forsberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
