Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen / 348 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 38. 23 sept. 1933 - En ny metod för mätning av buller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ljudstyrkan, anpassas förstärkarens
förstärkningsgrad för de olika frekvenserna hos
hörselförnimmelsen. Praktiskt uppnås, att frekvenskurvan på en
sådan apparatur fullkomligt nöjaktigt överensstämmer
med hörselförnimmelsen. De viktigaste subjektiva
mätningsmetoderna äro ljudmätningarna efter
övertäckningsmetoden och slutligen den för snabba
praktiska mätningar synnerligen lämpliga metoden genom
jämförelse av ljudstyrkorna. Övertäckningsmetoden

Fig. 2. Principkopplingsschema för bullermätaren.

beror på. att en normalton, som kan regleras hur som
helst efter intensitet och frekvens, måste inställas
starkare för att kunna förnimmas, då örat på samma
gång utsättes för ljudet, som skall mätas. På det att
mätningsnoggrannheten icke må påverkas av
svävningar, måste i stället för normalljudet tjutljud
användas, dvs. ljud, vars frekvens ständigt varierar
mellan två bestämda gränser. Härvid fordras att
hela ljudproduktionsapparaten har noggrann lineär
frekvenskarakteristik. Dessa fordringar uppfyllas
väl i vidaste måtto av förstärkaren, men icke av en
vanlig elektromagnetisk hörlur. För detta ändamål
användes en elektrodynamisk hörlur (fabrikant
Siemens & Halske A. G.) som ljudskala.

Vid bullermätning genom jämförelse av ljudstyrkan
skiljer man mellan den monoiska (enöriga) och
diotiska (tvåöriga) metoden. Vid den förstnämnda
metoden tillföres örat omväxlande i snabb följd en
normalton, som kan förändras, och bullret, som skall
undersökas. Vid den diotiska jämförelsemetoden
tillföres det ena örat bullret, som skall mätas, samtidigt
som jämförelsetonen, vars intensitet även kan
regleras hur som helst, föres till det andra örat. Den
bästa anordningen av detta slag utgöres av
Barkhausens ljudmätare. Den ägnar sig särskilt bra för
bestämmandet av ljudstyrkan hos toner och buller av
vilket slag som helst i praktiken, som t. e.
bullermätningar av maskiner i gång, signalhorn, åkdon, buller
på gator, i fabriker och kontorslokaler o. d.
Dessutom kan apparaten även användas till bestämmande
av ljuddämpningen hos dörrar och väggar eller
liknande akustiska mätningar. På grund härav må
mätanordningen hos denna bullermätare närmare
beskrivas.

Apparaten använder för jämförelseljud en
summerton med en frekvens på 800 svängningar pr sek.
Denna frekvens är allmänt bruklig i mätningstekniken,
avvikelsen från frekvensen 1 000 har ännu icke
något som helst inflytande på mätningsvärdena. Den
av en magnetsummer producerade växelspänningen
(800 svängningar pr sek.) filtreras och tillföres
hörluren på bullermätaren över en transformator och en
potentiometer. Apparaten är justerad för en viss
spänning. Till justering av denna spänning tjänar
en glimlampa, som genom reglering av ett motstånd
i sumnierströmkretsen erhåller den precisa
tändspänningen. Potentiometern före hörluren har justerats
i den nämnda ljudstyrkgraden "phon" och indelats i
skaldelar på 5 phon vardera. Mätningsområdet
sträcker sig till 100 phon och omfattar på så sätt alla
i praktiken förekommande ljudstyrkor.

Under det att man med ena örat upptager bullret,
som skall mätas, sätter man hörluren på ljudmätaren
tätt till det andra örat. Medels en vridknapp regle
rar man ljudstyrkan i mätningsluren så länge, tills
ljudförnimmelsen i båda öronen är densamma
Ansiktet skall härvid vara vänt mot ljudkällan. Om
jämförelsen av bullret med den rena tonen på 800
svängningar pr sek. ännu skulle stöta på svårigheter,
så kan resultatet lätt finnas genom fortskridande
ingränsning. Vid iakttagandet inriktar man mindre
och större ljudstyrkor i snabbt växlande följd. För
att utjämna eventuella felmätningar, beroende på de
båda öronens olika känslighet, är det ändamålsenligt
att företaga två mätningar med ombytta lurar och
taga genomsnittsvärdet av de båda mätningsresultaten.
Mätningsresultatet avläses helt enkelt på phonskalan
nedanför inkopplingsknappen, vars markeringsstreck
efter åstadkommen utjämning visar det riktiga värdet.

Jämförande mätningar, som ha utförts av Heinrich
Herz-Institut för Schwingungsforschungen i
Berlin-Charlottenburg ha utvisat, att den objektiva
mätningsmetoden och hör jämför elsen med bullermätare i
efter Barkhausen giva väl överensstämmande
resultat, under det att övertäckningsmetoden vid
trafikbullermätningar utvisade en ungefär 12 phon mindre
ljudstyrka. Avvikelsen beror på övertäckningsmetodens
egenart: i själva verket utvisar den icke
omedelbart exakt ljudstyrka.

Fig. 3. Bullermätning med Barkhausens apparat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>