Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 40. 7 okt. 1933 - Några ord om forskningen i industriens tjänst, av Bertil Stålhane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man nog säga, att det tekniska framåtskridandet
endast i ringa utsträckning baserar sig på mer eller
mindre epokgörande patenterade "uppfinningar".
Så t. e. konstateras inledningsvis i ett nyligen hållet
föredrag om uppfinnarverksamheten vid ett av våra
förnämligaste industriföretag: "Man kan knappast
säga, att Aseas utveckling under de gångna 50 åren
i någon utslagsgivande grad varit grundad på
uppfinningar av det s. k. epokgörande slaget. I mycket
högre grad har utvecklingen berott på en teknisk
framstegsverksamhet, som icke direkt satt spår i
patentlitteraturen" (B. Nordfeldt, ref. Industritidningen
Norden, 31 maj 1933).
Frågan är om man icke ofta – naturligt nog –
negligerar betydelsen av just det ständigt
fortlöpande, mindre uppseendeväckande uppfinnarearbete,
som utföres av i stort sett alla tekniker och
vetenskapsmän i industriens tjänst, och inera uppskattar
så att säga fristående tekniska nyheter, vilka
emellertid ofta visa sig ha värde endast som material till
tidningsskriverier. Att verkligen uppfinna något helt
och hållet nytt, torde ju för övrigt gränsa till det
orimliga, eftersom alla idéer i större eller mindre
utsträckning grunda sig på kännedomen om förut
kända konstruktionselement och teorier. I
strömmen av "nya uppfinningar", som ständigt flödar,
trots de överfyllda patentregistren, förekomma också
många, som kommit till stånd endast genom en ofta
förbluffande fördomsfrihet beträffande naturlagarnas
giltighet.
Av alla "uppfinningar" äro kanske en tiondel över
huvud taget möjliga att praktiskt realisera, en
hundradel icke förut kända och sålunda patenterbara,
och en tusendel möjliga att omsätta i praktiken med
ekonomisk fördel. Sannolikt avtager proportionen
ännu hastigare. Att utan vidare omvandla en lång
patentförteckning till en teknisk meritlista, kan
sålunda många gånger vara vilseledande. Patentverkets
gallring säger ju icke något om en uppfinnings värde
i praktiken och utesluter kanske icke alltid
principiella oegentligheter. Men även ett gott uppslag
kan icke alltid omsättas till praktisk fördel eller
växlas i pengar. Vägen från idéer och mer eller
mindre ofullständiga experiment till teknisk drift är
oftast mycket lång. Organisationsfrågor,
affärsintressen och andra krafter göra sig gällande och
uppfinnaren såsom fristående företeelse får nog i regel
finna sig i att själv i viss mån bliva behandlad som
femte hjulet under vagnen, kanske ofta beroende på
att uppfinningen i själva verket icke varit färdig eller
att den ekonomiska kalkylen krävt betydande
modifikationer.
För att så vitt möjligt förhindra verkliga
orättvisor, som göra, att en uppfinnare många gånger icke
ens får äran av en värdefull uppfinning, än mindre
ekonomisk fördel, bistår i vårt land Svenska
uppfinnareföreningen med råd rörande exploatering av
patent, en verksamhet som utan tvivel är av behovet
påkallad, i synnerhet som dessa exploateringsproblem
ibland kunna vara betydligt mer svårlösta än
det ursprungliga rent tekniska problemet. En annan
del av uppfinnareföreningens verksamhet, som synes
vara värd ännu större uppmuntran, går ut på att
granska idéer och förslag samt till- eller kanske
oftast avråda sökande av patent och. fortsatt
experimentarbete. Denna sovring och rådgivande
verksamhet har givetvis stor betydelse, i det den enskilde
kan besparas onödig ekonomisk förlust och
besvikelse samt patentverket och det allmänna besparas
en onödig tidsspillan och kostnad. Ett studium av
patenthandlingar ger nämligen ganska snart exempel
på de mest häpnadsväckande uppfinningar, som
alltför många gånger långt ifrån representera några
tekniska framsteg och som följaktligen icke heller borde
behöva belasta patentlitteraturen. Ett mera ovanligt
exempel härpå – som likväl har även sentida
värdiga efterföljare inom olika områden – utgör
svenska patentet n:r 15316: "Blomstergödningsämne
bestående af 37 gram hornboskapsgödsel, 15 gram
torfmull, 15 gram hönsgödsel, 4 gram benmjöl, 3 gram
sot, 5 gram släckt kalk, 5 gram aska af barrträd, 4
gram hornboskapsblod, 6 gram hästblod, 3 gram
svinblod, 1 gram hönsblod, 1 gram kanel och 10 droppar
parfym." Vid läsningen av ett dylikt patentanspråk
är man nästan färdig att tilltro både uppfinnaren och
det i allmänhet föga gemytliga patentverket ett visst
skämtlynne, särskilt med tanke på kanelen och parfymen.
Om vi emellertid i konstellationen vetenskapsmannen,
ingenjören och uppfinnaren i detta sammanhang
övergiva den sistnämnde, kunna vi konstatera
ett alltmer utjämnat motsatsförhållande och närma
oss i och med de senaste årens utveckling den "högre
enhet", som representeras av vetenskapsmannen med
teknisk inriktning och ingenjören med vetenskaplig
utbildning. Även bortsett från teknikens och
vetenskapens många specialgrenar föreligger givetvis
enviss uppdelning ifråga om verksamhetens art, vilken
med tanke på arbetsuppgifternas mångfald och
omfattning är lika naturlig som nödvändig, men sam
bandet, samarbetet mellan vetenskapsmän och
teknici är numera en självklar sak.
Förutom organisatören, finansmannen, försäljaren;
reklammannen osv., vilka alla ha viktiga uppgifter i
den moderna industrien, framstår väl först och främst
ingenjören i direkt industritjänst – teknikern med
rent praktisk arbetsuppgift – som den
betydelsefullaste kraften i industriell verksamhet. Självfallet
beror ju också ett driftsresultat på hur en tillverkning
bedrives beträffande maskinell utrustning och
apparatur, kontroll och systematisering i fabriken etc. Att
utarbeta en idé i princip är en sak – omsätta den i
praktiken en annan. Därför ser man ju också ofta
stora "uppfinningar" begåvade med två fäder, en
teoretiker och en praktiker. Ett numera klassiskt
exempel är ju Haber-Bosch-metoden för
ammoniakframställning av luftkväve, som så småningom växte
till jätteindustri, ett resultat av samarbete mellan
Haber, kemisten-vetenskapsmannen och Bosch,
teknikern-driftsledaren.
Emellertid förutsätter ett effektivt utnyttjande av
vetenskapens senaste rön, att även teknikern har
delvis teoretisk vetenskaplig utbildning. Hur stort
värde praktisk erfarenhet och maskinella resurser än
ha, kan man dock aldrig förneka teoriens
grundläggande betydelse. Det är endast teorien, som kan
skapa sammanhållning, system – som kan giva
arbetshypoteser, vilka möjliggöra en logisk utveckling
av tekniskt-vetenskapligt arbete. Vilken
användbarhet besitta icke termodynamikens matematiskt
formulerade satser? Vilken enhetlighet ger icke
exempelvis den elektromagnetiska vågteorien, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
