Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 40. 7 okt. 1933 - Några ord om forskningen i industriens tjänst, av Bertil Stålhane - Folke Johansson †, av B. H. Lundborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till redan befintliga resurser och kombinationsmöjligheter.
En väg, som synes erbjuda många fördelar, är den
som återfinnes i elektrovärmeinstitutets och det
nyligen tillkomna ang värmeinstitutets arbetsprogram.
Dessa forskningsinstitut ha av sin ledare och
skapare, civilingenjör Otto Stålhane, med stöd från
ingenjörsvetenskapsakademien, under loppet av 10
år från en blygsam början utvidgats till att numera
omfatta en medarbetar stab, som, huvudsakligen på
basis av laboratorieundersökningar, per år bearbetar
ett 100-tal tekniskt-vetenskapliga problem, även på
vitt skilda områden – elektrovärine, teknisk kemi
metallurgi, eldningsteknik, ångteknik m. m. –
varvid uppgifterna kunna avse utredningar,
konstruktioner eller utarbetande av nya processer.
Instituten ha i stort sett varit självförsörjande, i
det samtliga utgifter (numera överstigande 100 000
kronor per år) omfattande såväl löner som laboratorieutensilier
och allmänna omkostnader täckts å
ena sidan och till största delen genom debitering för
uppdrag från skilda håll, å andra sidan med anslag
av statsmedel (genom ingenjörsvetenskapsakademien)
sökta i varje särskilt fall för forskningsuppgifter
av allmänt intresse. Dock har i omkostnaderna
icke ingått lokalhyra, i det ingenjörsvetenskapsakademien
välvilligt ställt lokaler till institutens
förfogande utan ersättning. Sedan verksamhetens början
ha instituten bearbetat olika tekniskt-vetenskapliga
uppgifter till ett antal, som överstiger 500, varav ett
50-tal varit av sådan art, att instituten för deras
utförande ansökt om och erhållit anslag från
ingenjörsvetenskapsakademien (huvudsakligen dess
bränsletekniska kommitté). Den totala kostnaden för
verksamheten från år 1923 till och med 1932 överstiger
500 000 kronor, varav något mer än 100 000 kronor
utgöres av medel, beviljade av ingenjörs
vetenskapsakademien under samma tid, sålunda en
förhållandevis liten belastning å anslagsbudgeten.
Utvecklingen visar i varje fall, att ett behov av en
institution, där en mängd olika aktuella tekniska
problem Kunna få en sakkunnig och opartisk behandling
föreligger. Förklaringen till att elektrovärme- och
ångvärmeinstituten i viss mån kunnat fylla detta
behov ligger uppenbarligen i den synnerligen
gynnsamma växelverkan mellan å ena sidan arbetet åt
enskilda uppdragsgivare och å andra sidan den med
understöd av statsmedel bedrivna forskningsverksamheten.
Den senare möjliggör, att arbetet kan
hållas uppe på en hög tekniskt-vetenskaplig standard
och att rean från industrihåll anser sig med utsikt
till positiva resultat kunna överlämna lösandet av
aktuella tekniska problem till en institution, som är
oberoende av alla affärsintressen. Å andra sidan
möjliggör den stora omfattningen av enskilda
uppdrag, som täcka den större delen av omkostnaderna,
att den ovannämnda tekniskt-vetenskapliga
grundläggande forskningsverksamheten kan bedrivas med
relativt små bidrag av allmänna medel. Härtill
kommer att det "mångsyssleri" som bedrivits vid
instituten, särskilt under senare år, visat sig i hög grad
befordra arbetets framgångsrika bedrivande, emedan
det medför en vid överblick över de aktuella tekniska
problemen och mångsidig kunskap om metoder och
materialresurser.
Emellertid är ju någon grad av ekonomisk stabilitet
nödvändig, om en dylik verksamhet skall kunna
drivas utan alltför stora svårigheter och man har
också under senaste tid bland intresserade diskutera
möjligheterna för att, bland annat medelst
dispositionsrätt till ett litet rörelsekapital och
ändamålsenligare laboratorielokaler, stödja de båda instituten.
I varje fall synes starka sympatier finnas för den
tanken, att "det allmänna" utrustar och underhåller
laboratorielokaler, vilka upplåtas åt mindre
arbetsgrupper under ledning av lämplig person, som för övrigt
driver verksamheten på eget ansvar, varvid
kostnaderna för varje särskilt arbete täckes genom
debitering av uppdragsgivaren resp. med anslag av
allmänna medel sökta för forskningsuppgifter av allmänt
intresse, Jämte enkelhet och smidighet i
organisationen innebär en dylik anordning hög verkningsgrad
på verksamheten och motsvarande förbilligande av
omkostnaderna för varje särskilt arbete, vare sig det
gäller aktuella industriproblem eller systematiskt
forskningsarbete på längre sikt.
Utan stora kapitalutlägg men med insats av
personlig energi och fantasi, kunde sålunda även på
denna väg resultat ernås, vilka motsvara en i vårt
land väl befäst tekniskt-vetenskaplig tradition.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
