Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 28 okt. 1933 - Ingenjörsvetenskapsakademiens högtidssammankomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
abonnemangsgränsen erforderliga urverket erhåller sin drivkraft
från mätaren själv, vilket innebär en nyhet och en
högst väsentlig förenkling av mätaren.
Ingenjör Einar Morterud, Oslo, och överingenjör
Arnold Brobeck, Korsnäs cellulosafabriker, hade
uppmärksammats för ett banbrytande tekniskt
forskningsarbete gällande utvecklingen av indirekt
kokning vid tillverkning av sulfat- och sulfitcellulosa.
Morterud var den, som från början tog itu med
problemet att åstadkomma en förbättring av
kokningsprocessen vid framställning av cellulosa. Med
utomordentlig energi har han alltsedan 1905, då på
hans förslag den första förvärmaren utfördes,
oavbrutet arbetat på att påvisa betydelsen av en
förbättrad cirkulation som ock på utformningen av
anordningens detaljer. Så småningom lyckades han
också komma fram till en lösning av
förvärmareproblemet för sulfatkokning. Vad den indirekta
uppvärmningen för sulfit beträffar blev det Brobeck
förbehållet att först finna den rätta konstruktionen på
förvärmaren. Denna konstruktion möjliggjordes
genom tillgripande av de moderna syrefasta
järnkromlegeringarna, som ungefärligen vid denna tidpunkt,
1928, första gången togs i användning inom
sulfitindustrien. Brobeck har ägnat dessa materialfrågor
ett ingående studium, och det länder honom till stor
förtjänst att kraftigt ha bidragit till
utexperimenterandet av lämpliga legeringar för sulfitändamål.
Ett stort arbete har av honom ävenledes nedlagts på
att studera cirkulationens betydelse för
sulfitkokningen och dess lämpliga avvägning.
V. preses, direktör Almgren, vände sig därefter till
dr Lindblad och ingenjör Falkman samt framhöll bl. a.
att genom att nu tilldela dr Axel Lindblad
ingenjörsvetenskapsakademiens stora guldmedalj och
bergsingenjör Oscar Falkman den över Alfred Nobel
präglade minnesmedaljen i guld har akademien velat
belöna dem för denna deras stolta tekniska gärning.
Bakom de lyckliga industriella resultat, som det
nuvarande Bolidens gruvaktiebolag uppnått, ligger
nämligen en serie av betydelsefulla tekniskt
vetenskapliga insatser och målmedvetna organisatoriska
åtgärder av dessa akademiens ledamöter.
Bland de många svårigheter man haft att
övervinna vid Rönnskär och vilkas lyckliga lösning i hög
grad kunna tillskrivas dr Lindblads förtjänst, må
särskilt framhållas arseniksyrlighetens avlägsnande ur
rostgaserna. Det gällde härvid icke blott att
bemästra de ofantliga mängderna av denna minst sagt
svårhanterliga biprodukt utan krävdes även ett
ingående studium av förut obekanta kemiska och
fysikaliska egenskaper hos de ur rostgaserna
utkondenserade arsenikföreningarna för att möjliggöra
dessas rätta behandling.
Ett tacksamt fält för dr Lindblads forskningshåg
och uppfinnaregeni har tillgodogörandet av de ur
Bolidenmalmen utvinnbara biprodukterna visat sig
vara. Särskilt lockande, ej minst ur ekonomisk
synpunkt, framträder problemet att nyttiggöra de
betydande arsenik- och svavelmängderna. Ifråga om
arsenikens användning må nämnas, att den tidigare
huvudsakligen kommit i bruk i Amerika som
besprut-ningsmedel på växter till skydd för insekter,
särskilt i bomullsplantager och fruktodlingar, vartill
dock ej åtgår mer än ca 25 000 ton årligen. Som
impregneringsmedel för virke har det visat sig, att
arseniken skyddar mot röta och insektsangrepp. På
detta och närliggande områden pågå intressanta
forskningar av dr Lindblad och hans medhjälpare.
Den process för framställning av elementärt
svavel ur rostgaserna, som nu föreligger utarbetad för
industriell drift vid Rönnskär, grundar sig på dr
Lindblads egna uppfinningar. Det är att hoppas att
inom en ej allt för avlägsen framtid det skall bliva
möjligt att täcka en ej oväsentlig del av de svenska
sulfitfabrikernas svavelbehov på denna väg.
Bland övriga biprodukter, som dr Lindblad ägnat
sitt intresse, anfördes även selen och wismut.
Metoder för utvinnande av selen ur elektrolytslammet
och wismut ur konverterdammet föreligga redan
utarbetade och färdiga för teknisk tillämpning.
Ett mångårigt forskningsarbete under dr Lindblads
överinseende har ägnats frågan om den guldfattiga
Bolidenmalmens anrikning. Dessa experiment hava
numera fört fram till ett speciellt i industriell skala
utprovat flotationsförfarande, som torde bliva av stor
betydelse för förädlingsprocessen.
Som dr Lindblads främste medarbetare på de förut
omnämnda arbetsområdena, har varit verksamma dr
Olov Bäckström beträffande den elektriska
malmletningen, bergsingenjörerna Paul Palén och P. G.
Brännström vid de metallurgiska processernas
genomförande, civilingenjörerna Per Ågren och Gustaf
Tanner vid biprodukternas tillgodogörande,
bergsingenjören Sture Mörtsell vid anrikningsundersökningarna
samt slutligen ingenjörerna Helmer Törnqvist och
Arvid Blomberg vid smältverkets planläggning,
konstruktion och uppförande.
Det är klart, att allt detta arbete, fortsatte v. preses,
har kostat mycket pengar och att det därför varit
nödvändigt att i spetsen för Bolidenföretaget ha tillgång
till en person, som dels förstått att uppskatta och
värdesätta forsknings- och utvecklingsarbetet, dels ock
intressera andra härför. Dr Lindblad har varit nog
lycklig att härutinnan hava haft förmånen att få
samarbeta med en vidsynt och förstående chef,
ingenjören Oscar Falkman. Med djärvhet och vidsynthet
har han prövat de framkomna förslagen och
oförskräckt medverkat till deras lösning. I anläggningar
vid Boliden, Rönnskär och järnvägen däremellan har
(oräknat kostnaderna för själva gruvan och dess
öppnande samt för fastighetsköp) investerats ej
mindre än 38 000 000 kronor.
Ingenjör Falkmans insatser i företagets utveckling
har huvudsakligast legat på det organisatoriska och
administrativa området. Att han härvid nedlagt ett
mycket målmedvetet och förtjänstfullt, om seg energi
vittnande arbete, därom bära icke blott bolagets
finansiella ställning utan också i hög grad de genom
hans förtänksamhet och omsorg – här som i övrigt
under insiktsfull medverkan av disponenten Erik
Wesslau – väl ordnade och bebyggda industrisamhällena
i Boliden och Rönnskär synliga vittnesbörd.
Preses meddelade därefter, att akademien låtit
prägla en medalj över ingenjören Alexander
Lagerman för hans förtjänster om tändsticksindustriens
tekniska utveckling. De närvarande erhöllo senare var
sitt exemplar av medaljen. Slutligen höll professor
W. Weibull ett väl disponerat och verkligt givande
föredrag över Alexander Lagermans livsgärning.
Högtidssammankomsten avslutades med supé och
samkväm under akademiens värdskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
