Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 2 dec. 1933 - Notiser - Svensk tillverkning av träkolsbriketter - Sveriges järnhantering vid utgången av oktober 1933 - Elektrovärmeinstitutet under 10 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
falla sönder och icke heller åstadkommo otillbörliga
avsättningar i reningsanordningarna. Genom de
erfarenheter man vunnit under senare tid av drift med
obriketterade lövträkol synes det framgå, att man möjligen ej
kommer att uppskatta briketternas fördelar till den
grad som man tidigare antagit. Till följd härav och
på grund av att briketteringsprocessen på en viss punkt
(torkningen) ännu ej synes vara fullt klar, har
akademien föreslagit, att lån endast skall lämnas till den
anläggning som skall tillverka förutnämnda svenska
brikett, den s. k. Tvingbriketten.
Akademien har vidare undersökt möjligheterna att
använda träkolsbriketter som bränsle i
uppvärmningsanordningar av olika slag. Om endast
förbränningsvärme och pris läggas till grund för jämförelsen mellan
träkolsbriketter och andra bränslen, visar det sig, att
briketterna visserligen skulle kunna konkurrera med
antraciten men däremot endast i undantagsfall med
koksen och att på sådana platser vedeldning avgjort
borde föredragas. Gentemot brunkolsbriketter skulle
träkolsbriketterna helt säkert vara konkurrenskraftiga.
Även om avsättningsmöjligheterna för träkolsbriketter
f. n. ej te sig lysande, kan fabrikation av dylika ej
heller betraktas som utsiktslös.
Kommerskollegium har om nämnda ansökningar
yttrat, att kollegium vid flera tillfällen ansett sig böra
uttala en varning gentemot alltför stora förväntningar
i fråga om och en alltför hastig utveckling av
motordriften med träkolsgeneratorer. Emellertid synes
övergången till gasgeneratordrift numera hava inträtt i ett
skede, där densamma begränsas till sådana ändamål, vilka
kunna anses tekniskt och ekonomiskt sunda. Då
framställningen av en fullt lämplig och möjligast prisbillig
träkolsbrikett är av stor betydelse, har kollegium i likhet
med ingenjörsvetenskapsakademien tillstyrkt lån för
möjliggörande av en träkolsbriketteringsanläggnings
utförande. Sedan intressenterna i disponenten Klints
metod enat sig om att den projekterade anläggningen
bör komma till utförande i Tving, har kollegium
tillstyrkt att ett lån å 50 000 kr. tilldelas fabrikör T.
Brunberg i Tving. I konselj den 24 november har
regeringen också för ändamålet beviljat ett lån å 48 666 kr.
Sveriges järnhantering vid utgången av oktober 1933.
Enligt järnverksföreningens statistik den 24 november
har handelsbalansen för järn och stål under årets
första 10 månader gått i en för den inhemska
tillverkningen gynnsam, riktning. Järnexporten företer en
kvantitet, högre än under något tidigare av krisåren.
Den uppgick under nämnda 10-månadersperiod till
182 400 ton, vilket innebär en ökning gentemot
motsvarande period under fjolåret med 65 400 ton.
Kraftigast träffar denna ökning tackjärnet (från 23 200 till
54 900 ton), men den återfinnes hos så gott som
samtliga redovisade varugrupper. De viktigaste
ökningarna kunna här nämnas. Kisel- och kisel-manganjärn
har ökats från 6 300 till 10 000 ton, andra ferrolegeringår
samt järnsvamp från 5 000 till 9 500 ton, skrot
från 2 700 till 7 100 ton, varmvalsat stångjärn från
20 700 till 23 900 ton, andra rör än kalldragna från
15 800 till 23 500 ton samt dragen eller kallvalsad tråd
från 2 200 till 5 400 ton. Däremot har exporten av
kalldragna rör minskats från 3 700 till 1 200 ton. Även
exporten av järnmalm företer en viss ökning, nämligen
från 1 821 000 ton till 2 224 000 ton. Exporten av
manufakturerade järnvaror har ävenledes något stegrats. En
undantagsställning intaga kul- och rullager, av vilka
exporterats endast för 15,2 mill. kr. mot 22,0 mill. kr.
under samma period av 1932.
Järnimporten uppgick under samma 10-månadersperiod
till 211 400 ton mot 216 700 ton under
motsvarande tid år 1932. Någon för de olika varugrupperna
enhetlig tendens kan här icke konstateras. Det valsade
stång- och fasonjärnet företer en viss minskning,
medan ökning av importen kan konstateras beträffande
grovplåt och grövre gjutna rör.
Tillverkningssiffrorna angiva ökad produktion av så
gott som samtliga järnverkens produkter. Mest i
ögonen fallande är ökningen i tackjärnsproduktionen (från
213 700 till 253 200 ton) samt i tillverkningen av
martinmetall (från 268 400 till 347 400 ton). Tillverkningen
av kvalitetsgöt, som under lång tid oavbrutet minskats,
har under månaderna augusti–oktober avsevärt
stegrats. Någon minskning i tillverkningen av
bessemer- och thomasgöt kan konstateras.
Järnverken äro för närvarande i allmänhet väl
sysselsatta, men produktionens uppehållande har
försvårats av den rådande vattenbristen. Prisläget visar
någon tendens till förbättring, särskilt för tackjärn
Stegringen i prisläget för en del av järnhanteringens
råvaror inverkar emellertid ogynnsamt på
tillverkningskostnaderna.
Elektrovärmeinstitutet under 10 år. Mot bakgrunden
av den omläggning i ingenjörsvetenskapsakademiens
forskningsverksamhet som nyligen ägt rum är det
intressant att fördjupa sig i den 10-årsberättelse över
elektrovärmeinstitutets arbete som med ekonomiskt stöd
av ett hundratal firmor sammanställts av ingenjör Otto
Stålhane och för ca en månad sedan distribuerats till
subskribenter, institutets uppdragsgivare och
akademiens ledamöter.
Huvudparten av den över 700 sidor starka boken
upptages självfallet av redogörelser för arbetsresultaten,
vilka sammanfattats i ett trettiotal fristående uppsatser.
Det är dock endast åt en ringa del av institutets
verksamhet som skriften kunnat ge offentlighet. De allra
flesta av uppdragsgivarna till de över 500 slutförda
uppdragen ha förklarligt nog velat behålla resultaten för
sig själva. Genom publikationen får man emellertid en
god bild av det mångsidiga och i flera hänseenden
banbrytande arbete som utförts vid institutet.
Vad främst beträffar institutets egentliga forskningsområde,
elektrovärmet, möter oss där den insats
institutet gjort vid det experimentella förarbete som ligger
till grund för den under de senaste 10 åren i landet
uppvuxna industriella tillverkningen av elektriska ugnar
för en mångfald olikartade ändamål.
I arbetet för elektricitetens användning i hushållen
har institutet lämnat energiproducenterna ett verksamt
stöd genom undersökningar av lämpliga konstruktioner
av elektriska hushållsapparater. Som bekant har detta
arbete lett till en höjning av dessa apparaters kvalitet
och till normer för apparaternas provning och bedömning.
Vid institutet ha vidare klarlagts de viktigaste
principerna för elektriska ångpannors konstruktion, ett
arbete som bl. a. förde till den s. k. elektriska strålpannan.
l nära samband med denna arbetsuppgift stå en hel del
ångpannetekniska problem, för vilkas undersökning ett
särskilt institut, ångvärmeinstitutet, bildades, vilket
dock varit direkt knutet till elektrovärmeinstitutet.
Bekant är även den nya vedspiskonstruktion som
utarbetats vid institutet och som redan vunnit ett gott insteg
i svenska hem.
Bland andra större arbeten omnämner skriften en
undersökning angående utsikterna för tillverking av
alkalicyanider ur luftens kväve, vilken med skärpa belyser
vikten av systematiska vetenskapliga studier före
startandet av en ny tillverkning i industriell skala. En
undersökning i samma klass utgör studiet av förloppet vid
reduktion av järnmalm, vilket måhända kan leda till
en blivande järnsvamptillverkning, grundad på
mellansvenska anrikningsmalmer.
Institutet har även i ett annat avseende varit inne
på gruvhanteringens avsättningsproblem, nämligen i
fråga om en på Boliden-arseniken grundad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
