Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 48. 2 dec. 1933
- Tekniska föreningar
- Svenska teknologföreningens avdelning för Industriell ekonomi och organisation, av O. K.
- Tekniska samfundet, av G. E. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISKA FÖRENINGAR
Svenska teknologföreningens avdelning för Industriell
ekonomi och organisation höll sitt ordinarie
höstsammanträde å teknologföreningens lokaler måndagen den
30 oktober. Sammanträdet hade inlagts i programmet
för den kurs i Affärsteknik för ingenjörer, som
avdelningen ordnat under tiden 30 oktober–4 november.
På förslag av styrelsen beslutade avdelningen kalla
27 ledamöter av Svenska teknologföreningen, varefter
medlemmarnas antal uppgår till 658.
Programmet upptog även val av styrelse och
representanter i teknologföreningens styrelse.
Avdelningen beslutade enhälligt omval av styrelse och
suppleanter, varför styrelsen har följande
sammansättning: undervisningsrådet N. Fredriksson ordf.,
civilingenjör F. Berthelius v. ordf., överingenjör O. Kärnekull
sekreterare, disponent E. Bosæus, kommerserådet A. F.
Enström, direktörerna E. Falk och G. Klemming. Till
suppleanter valdes direktörerna A. Kruse och R.
Liljeblad samt överingenjörerna T. (Sällfors och E.
Wijkander. Till ledamöter i teknologföreningens styrelse för
år 1934 valdes undervisningsrådet N. Fredriksson och
direktör G. Klemming med överingenjör O. Kärnekull
som suppleant.
Härefter följde föredrag av överingenjör Olof
Kärnekull över ämnet "Nya arbetsuppgifter för ingenjörer"
med diskussionsinlägg av landshövding Sven Lübeck,
direktör Sven Nerell och civilingenjör Carl Kleman.
I den fortsatta diskussionen yttrade sig direktör
Kristoffer Huldt, som, framhöll, vilken betydelsefull
uppgirt ingenjörerna ha att fylla som försäljare av svenska
industriprodukter på våra exportmarknader. Men det
torde vara nödvändigt att ingenjörerna söka komplettera
sina kunskaper på det merkantila området, ty
exportindustrierna skulle då kunna draga ännu större nytta av
ingenjörerna för exportmarknadens bearbetning. Vidare
lämnade direktör Huldt meddelande angående Svenska
teknologföreningens anställningscentral, som förmedlar
anställning åt platssökande ingenjörer.
Ingenjör F. Stenhagen underströk behovet av ökade
språkkunskaper hos de ingenjörer, som ägna sig åt
merkantil verksamhet, och ansåg att den nyligen vidtagna
gymnasiereformen var ett steg i rätt riktning.
Ordföranden framförde avdelningens tack till
föredragshållarna och avslutade sammanträdet med följande
ord: Vi ha nu hört, att många nya arbetsuppgifter
föreligga för ingenjören i vår tid. Man kan då fråga sig
varpå det beror, att ingenjörerna kunna passa för så vitt
skilda uppgifter? Utan att nu söka mera ingående
analysera den frågan vill jag dock som min uppfattning
framhålla, att en av orsakerna härtill helt säkert är, att
ingenjören ständigt i sitt arbete blir ställd inför
realiteter. Redan under utbildningstiden får han lära sig
respekt för naturlagarna, som ej låta jämka på sig efter
tycke och smak. När han sedan kommer ut i livet och
blir ställd inför uppgiften att konstruera och kalkylera,
så gäller det även här realiteter, som snart ge honom
besked, om han tänkt och handlat rätt. Han fostras
därigenom till att se saker och ting objektivt utan hänsyn
till vad andra kunna anse opportunt. Han blir såsom
en av talarna uttryckte sig "en praktisk karl, en rådig,
jag kan väl tillägga, rättrådig man". Det förhåller sig
nog så att det är just denna omständighet, som gör
ingenjörens insats så värdefull i samhällets såväl som det
enskildas tjänst. Skulle ingenjören övergiva denna
objektivitet och offra denna för opportuniteten, då är
han icke längre trogen sig själv och sin uppgift.
Ingenjören får aldrig släppa objektiviteten i sitt arbete, han
skall förbli trogen sig själv.
Efter sammanträdet följde gemensam middag och
samkväm. O. K.
Tekniska samfundet
i Gröteborg avhöll sitt första allmänna höstsammanträde
tisdagen den 10 oktober 1933 å Restaurant Valand.
Aftonens föredrag hölls av kommendörkapten E.
Wetter, Svenska Orient linjen, över ämnet: "Islams
arvländer under nydaning".
Talaren erinrade först om världskriget och huru det
murkna museimanska riket reducerades och en del nya
stater uppstodo.
Därefter lämnade kommendörkapten Wetter en
förträfflig skildring av Mustafa Kemåls mäktiga
befrielsekamp, som räddade Turkiet från total undergång. Den
gamla regeringen störtades, och Kemal flyttade
förvaltningen till den nya huvudstaden Ankara. Stormakterna
fingo respekt för Kemal, Turkiet började erkännas
och uppbyggnadsarbetet kunde börja. Landet var
utarmat och handelsbalansen starkt negativ. På tio år
har han skaffat Turkiet en god ekonomisk ställning
genom sträng sparsamhet och utveckling av landets
resurser. Guldvaluta har inforts och upprätthålles, och
genom förhandlingar har Turkiets statsskuld högst
avsevärt reducerats. Landsvägar och järnvägar hava
anlagts, och glädjande nog ha svenska ingenjörer därvid
utfört ett storartat arbete. Till 90 % var Turkiet ett
agrarland, och dess gamla mattindustri flyttade med de
grekiska flyktingarna till Grekland. Under åren 1927–1932
började landet att industrialiseras, och ca 2 000 nya
statsunderstödda industrier uppstodo. Subsidierna ha nu
måst minskas, och Turkiet söker numera genom
speciella handelsöverenskommelser ordna varuutbytet,
vilken metod har slagit väl ut. Den viktigaste
utförselorten är Istambul, dit de turkiska handlande inifrån
landet komma en gång om året för inköp. Denna sedvänja
gör att det är svårt att upprätthålla en reguljär
förbindelse med de turkiska affärsmännen. Den svenska
handeln och industrien har dock stora möjligheter att göra
sig gällande i Turkiet.
Ett par år efter det att nydaningsverket tagit sin
början i Turkiet kom turen år 1925 till Persien, Det nya
statsöverhuvudet reser, liksom Kemal, själv runt
landet för att kontrollera att de nya förordningarna
efterlevas. Regimen är sträng, och de enda straffen äro
spöslitning och hängning. Persien, som nästan uteslutande
var ett agrarland, söker nu att på allt sätt genomföra
industrialiseringen. Monopolhandeln dominerar och
inkomsterna av ett monopol gå till något visst ändamål.
Ex. sockermonopolet, som skall möta kostnaderna för
järnvägsbyggnaderna. Oljeindustrien är en av statens
viktigaste inkomstkällor. Budgeten är stabiliserad, och
en konstant valuta har införts. Persien behöver en
mängd nya varor för landets uppbyggande, men alla
importaffärer ske f. n. med licens, som skall uppvisas vid
gränsstationen.
Irak är en annan av Levantens stater, som undergått
en hastig utveckling. Landet är numera medlem av
Nationernas förbund och har ingått ett 25-årigt förbund
med England. Stor vikt lägges vid utbyggandet av nya
kommunikationsleder. Bland större arbeten märkas en
ej mindre än 95 svenska mil lång rörledning från
oljefälten till hamnstaden Haifa, vilken beräknas bliva
färdig nästa år. Vid detta stora arbete ha 12 000 man
erhållit sysselsättning.
Just nu tilldrager sig utan tvivel Palestina det största
intresset. Det känns som en befrielse, yttrade talaren,
att komma till detta land, som har pengar nästan i
överflöd och dessutom är i lycklig avsaknad av arbetslöshet.
Den nu pågående våldsamma utvecklingen i Palestina
får givetvis i främsta rummet tillskrivas den starka
invandringen dit, vilken leder sin upprinnelse från
Sioniströrelsen, som startades för ca femtio år sedan. På
sista tiden har tyska judar i stor utsträckning sökt sig
tillbaka till rasens hemland. Tidigare utflyttade mest
judar från Polen, Ryssland och U. S. A. Palestina har
ett fint klimat och flertalet invandrare slå sig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0447.html
