Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 52. 30 dec. 1933 - Inom svenskt försäkringsväsende, av Sven Nerell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avdelningar är i regel även förvaltning och
underhåll av resp. bolags egna fastigheter förlagd.
Själva försäkringsackvisitionen är en försäljningsverksamhet.
Samma allmänna krav, som ställas på
en modern försäljare i industriens tjänst, måste även
ställas på försäljaren av försäkringar. Han skall
ha ett ärligt uppträdande, förmåga att systematiskt
utnyttja sitt försäljningsområde, äga god
branschkännedom och största möjliga allmänbildning.
Försäkringsackvisitören har emellertid enligt min
mening en svårare uppgift än andra försäljare. Det är
icke varor i vanlig bemärkelse han bjuder ut, varför
hans besök ej intressera på samma sätt som
exempelvis en varuförsäljares, vilken alltid kan demonstrera
en och annan teknisk nyhet. Försäkringsackvisitören
måste nedlägga ett betydande arbete för att
klargöra för kunden själva köpbehovet av vad han
har att sälja, innan han kan komma till tals med
vederbörande angående event. affärer över huvud
taget. Vi försäkringsman mena också, att större och
större krav med åren måste ställas på våra
ackvisitörers kvalifikationer och upplysningsarbete bland
allmänheten än vad som tidigare kanske varit fallet.
Som sammanfattning kan sägas, att försäkringsväsendet
i fråga om renodlad teknisk verksamhet
icke erbjuder mycken plats för ingenjörerna.
Däremot finns en hel del arbeten, som nu utföras av icke
teknisk personal, och som försäkringsväsendet skulle
ha gagn av att få utförda av kameralt och
affärsmässigt utbildade ingenjörer. Jag tänker främst på
sakförsäkringsbolagens försäkrings- och
skaderegleringsavdelningar men även på organisationsavdelningarna
hos försäkringsbolagen över huvud taget.
En ingenjör, som utövat praktisk verksamhet inom
ett fack, likgiltigt vilket, har så mycken allmän
erfarenhet i organisationsfrågor, i vanan att samarbeta
med människor av olika typer, att han enligt min
mening i allra högsta grad skulle komma till sin ratt
på en sådan avdelning.
Innan jag går in på ingenjörernas användning som
försäkringsackvisitörer skulle jag först vilja säga
några ord om ackvisitörernas ställning i allmänhet.
Under senaste årtiondet har uppstått en värdefull
litteratur rörande försäljnings verksamhet. Man har
analyserat upp hithörande problem efter
vetenskapliga linjer och lämnat många värdefulla uppslag för
systematiskt bedrivande av försäljning. Men hur
goda system, som än utbildas för direkt
försäljningsverksamhet, så torde inom försäkringsyrket de
personliga egenskaperna hos försäljaren alltjämt
betyda mest. Tyvärr har jag emellertid gjort den
erfarenheten, att rekryteringen av försäljarna
mestadels sker slumpartat och med för litet beaktande av
vad yrket kräver. Eventuella undantag härutinnan
finnas och äro värda den allra största respekt.
I vårt land nedläggas betydande kostnader på
kommersiell utbildning av den studerande ungdomen,
och duktiga unga män utexamineras årligen från
högre och lägre handelsläroverk. Ytterst få av dessa
ägna sig åt försäljarens yrke. Man föredrar oftast
kontoristens, trots att trängseln på detta område blir
större och större år för år. Det torde vara en på
sina håll genomgående uppfattning, att försäljarens
yrke är något mindervärdigt. Men framför allt anse
nog de unga männen, att en försäljareplats är alltför
osäker för framtiden. Man litar icke på sin egen förmåga
att sälja tillräckligt för att skaffa sig nödigt uppehälle.
Anställningsvillkoren för försäljarna torde ha
avsevärt förbättrats, icke minst under senaste
decenniet. Inom de flesta livförsäkringsbolag exempelvis
har införts såväl egen- som familjepensionering för
yrkesackvisitörerna. Sjukersättningsfrågan har
ordnats antingen genom sjukförsäkring eller på annat
sätt. Semesterfrågan har ävenledes på många håll
fått sin nöjaktiga lösning. Över huvud taget torde
kunna sägas, att en yrkesackvisitör, som ordentligt
sköter sitt arbete, inom livförsäkringsbolagen har en
fullt ut lika säker anställning som den kontorsanställde.
Försäljarens yrke jämfört med den kontorsanställdes
innebär en hel del fördelar. Han har större
frihet i sitt arbete, behöver icke passa kontorstider, och
är han duktigare än sina kamrater, kommer
belöningen omedelbart i form av större inkomster. Jag
hoppas för min del, att vi även i detta land skola
komma därhän, såsom fallet är i vissa
försäkringsbolag i England, att det skall anses vara en
eftersträvansvärd befordran för en kontorist på
huvudkontoret att bli förflyttad som yrkesackvisitör till
något distrikt.
Om ingenjörernas intresse för försäljare
verksamheten har det sagts, att detta är i stigande, fast jag
måste bekänna, att det åtminstone för mig varit en
mycket sällsynt företeelse, att jag påträffat en
tekniskt bildad försäljare. Det förefaller, som om det
även för ingenjörerna borde vara betydligt mera
lockande att ägna sig åt kommersiella befattningar
som exempelvis försäljare än att stanna som
konstruktörer på ritkontoren eller driftsingenjörer i
verkstäderna. Som försäljare erhålla de möjligheter
till avsevärt bättre förtjänster, och via
försäljareyrket kan många gånger passagen till högre och
ledande befattningar gå snabbare än via ritkontoret,
verkstaden eller laboratoriet.
I fråga om ingenjörernas användbarhet som
försäkringsackvisitörer så tror jag, att de med
framgång även på detta område skulle kunna göra sig
gällande, särskilt om de ha föregående erfarenhet
som försäljningsingenjörer från industrien. Under
förutsättning att de ha den rätta inställningen till
försäljarens yrke, ha ingenjörerna de allra bästa
möjligheter att tack vare sin tekniska utbildning och
stora allmänbildning sätta system på sitt arbete,
väcka intresse hos och imponera på kundkretsen.
Men det gäller ju att härvidlag, som i så mycket
annat, börja med mindre uppgifter för att så
småningom arbeta sig fram till och meritera sig för de
större och mera inkomstbringande platserna.
Försäkringsväsendet representerar ett av de många
områden, som utan att vara direkt tekniskt inriktat
likväl erbjuder många arbetsuppgifter för ingenjörer.
Jag tror fullt och fast, att försäkringsväsendet och
därmed allmänheten skulle gagnas av ett ökat
intresse från ingenjörernas sida för hithörande
uppgifter. En förutsättning för att ingenjörerna skola
kunna komma till sin rätt härvidlag är emellertid,
att de komplettera sitt tekniska vetande och sina
tekniska erfarenheter med kunskaper i allmänt
ekonomiska ting, men detta villkor är ju även
förutsättningen för ingenjörernas framgångsrika verksamhet
på många andra områden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
