- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Bergsvetenskap /
14

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

TEKNISK TIDSKRIFT

11 FEBR. 1933

- bliver så gott som värdelöst, då gruvan
nedlägges. Man måste kalkylera med snabb avskrivning.
(Ofta åtgår 1/4 till 1/3 av samtliga kostnader blott för
avskrivningar och måttlig dividend.)

2) Dyr botningsmetod med stor virkesåtgång samt
ofta stora avstånd mellan de brytvärda delarna av
gångarna.

3) Malmernas komplicerade sammansättning och
svårigheten att förädla malmen.

4) Dyr arbetskraft, åtminstone relativt taget, samt
den indolens, som även griper européen efter längre
tids vistelse i tropikerna.

Mellan industrien och indiska regeringen står
även s. a. s. en ständig kamp. Inom den sistnämnda
gör sig en starkt etisk riktning gällande, och
regeringens kuliinspektörer, vilka kontrollera
arbetsförhållandena där kontraktskulis äro anställda, bestå
till största delen av f. d. officerare, vilka visserligen
följa bokstaven, men mer till kulins förmån än till
industriens. På andra områden ser man liknande
saker; skulle en europé bliva nedstucken av en kuli,
vilket händer emellanåt, finner domstolen nog
förmildrande omständigheter för kulin. Rättsligt består
full likhet inför lagen, men det synes mig, som om
européen synas noggrannare i sömmarna än
infödingen. Det bör ju dock medgivas att européernas
beteende gentemot malajerna och särskilt deras
kvinnor ofta är grund till tvistigheter, men å andra sidan
flyter ofta malajblod i regeringstjänstemännens
ådror.

Anrikning och förädling.

Emedan malmmineralen vanligen äro finfördelade
och intimt inneslutna i gångmassan., måste
Sumatra-malmerna finkrossas. I enstaka fall förekomma dock
handsovring och direkt smältning. Finkrossningen
sker i stampverk och kvarnar till sådan grad, att
ungefär 80 % av malmen kan passera genom en

sikt med 180 maskor pr
eng. tum. Efter
finkross-ning (relativ finkrossning)
amalgameras godset,
varefter avfallet härifrån
cyanideras. Vid ett par
gruvor sker cyanideringen
direkt. För att få
lämplig kornstorlek användas
spetsluttar och lådor samt
för erhållande av lagom
tjockt slam
"Doerrver-dichter" och
dekanterings-behållare. Amalgameringen sker på vanligt sätt
och cyanideringen i höga
järnbehållare (pachuka, fig. 11) med ca 75 timmars
agitation av 3 kg luft.

Ur amalgamet fråndestilleras kvicksilvret, vilket
återvinnes praktiskt taget utan förlust.
Amalgama-tionsprocessen är billig. Vid cyanideringen användes
natriumcyanid eller det amerikanska
patentpreparatet aerobrand med ca 26 % CN, 33 % Ca, 15 % Na,
2,5 % grafit, 1,4 % CaC2, vidare tillsattes något
blyacetat för regenerering av NaCN samt släckt kalk
för syror och svaga metallsalter. Åtgången per ton
malm av natriumcyanid är ca 0,7 kg och om aero-

brand användes ca 1,15 kg. Man kan säga att det
för en malm med ca 10 g Au och 200 g Äg erfordras
i medeltal l kg pr ton malm, motsvarande en
kostnad av ca 0,6 g Au (eller 2,25 kr.). Efter filtreringen
av cyanidlösningen går denna till zinklådorna, där
förbrukningen av zink utgör ungefär 0,2 kg pr
ton malm. Det erhållna precipitatet smältes sedan
med soda, borax, järn och ev. glas i grafitdegel till
boullions. Den rikaste slaggen, som erhålles vid
smältningen, males och amalgameras. Hela
anriknings- och förädlingsförloppet följes dagligen genom
noggrann provtagning. Man kontrollerar t. e.
dagligen varje pachuka med avseende på total cyanhalt,
fri cyanhalt, alkali, mängd löst ädelmetall osv.
Vidare kontrolleras filterpressarnas och zinklådornas
arbete m. m. Provtagningen av guldsilvertackorna
är ytterst omsorgsfull och analyserna med cheques
ävenledes.

Av ett bergverks driftskostnader gå ca 30 % till
anrikningen med förädling, vilket motsvarar ca 2-3
g Au pr ton malm (7 å 10 kr.).
Krossningskostna-derna utgöra 40 till 50 % härav. Att i denna
artikel ingå på processernas detaljer skulle föra för
långt, även om dessa äro intressanta såväl anrik
-ningstekniskt som kemiskt-metallurgiskt. I stället
vill jag i korthet nämna några varianter av
processerna, vilka uppstått på grund av malmernas
olikartade beskaffenhet vid en del gruvor.

Simau eller Tandai Berg, som är den rikaste
gruvan å Sumatra, har sin brytning i primära zonen.
Mycket zinkblände, blyglans och kopparkis finnes,
litet mangan och mycket få selenmineral. Av hela
guldmängden i malmen - även mot gruvans djup -
utfås ca 50 % genom amalgamering. Av silvret
utfås endast 3 till 4 %, vilken mängd dock avtager
mot djupet. Förhållandet mellan det Au och det Äg,
som erhålles genom amalgamering, förbliver
emellertid konstant eller l : 1,3, och det finnes här i malmen
ett särskilt alliage mellan guld och silver med denna
sammansättning. För att undvika kopparkisens
skadliga inflytande vid cyanideringen, koncentreras
sulfiderna efter amalgameringen och finkrossningen
och bearbetas särskilt. Simaus utvinning var 1931
mycket god, över 95 %, både beträffande silver och
guld. Malmen höll samma år ca 291 g Äg och 19,4 g
Au per ton - alltså en verklig "guldgruva".

Vid Red j ang Lebong finnes varken zinkblände
eller blyglans men manganmineral, litet kopparkis
och något pyrit samt selenhaltiga malmmineral.
Brytningen går till största delen i primära zonen.
Krossningen drives ej så långt, och sanden, som
utgör ca 28 % av malmen, cyanideras för sig och
sligen, ca 72 %, för sig. I sanden utvinnes 88 %
av guldet samt 75 % av silvret, i sligen resp. 93 %
och 86 %. Förhållandet mellan Au och Äg i malmen
är konstant eller ca l : 6. Förr användes
amalgamering för de högre zonerna, där ett silverrikt
guld satt fint insprängt i kvartsen. Guldet kallades
här av infödingarna för "mas rnoedah", dvs. ungt
guld eller ljust guld. Man erhöll 10-12 % av guldet
i amalgam, vilket innehöll 10-12 % silver. Resten
av silvret är bundet till mangansuperoxid (Mn02)
och i AuAg-selenider och resten av guldet mestadels
i sagda selenider. Mot djupet på gruvan avtog
utvinningen genom amalgamering, men förhållandet
mellan Au och Äg i amalgamet förblev konstant.

Fig. 11. Apparat (pachuka) för
cyanidering.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:29:34 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933b/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free