Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK TIDSKRIFT
13 MAJ 1933
givande. Det totala aktiekapitalet blir sålunda
£ 4 000 000. Dessutom har tillåtelse erhållits att
utgiva debentures garanterade av Government till ett
värde av £ l 500 000. Totalt aktiekapital, vilket tills
dato stadfästs av Government, är därför nu uppe i
en summa av £ 5 500 000. Staten skall alltid genom
sina A-aktier erhålla en röst mer än de övriga
aktierna sammanlagt. Det har även beslutats, att
Staten köper alla aktier, som ej kunna placeras i
den öppna marknaden.
Stålverket planerades ursprungligen för en
kapacitet av 150 000 ton per år, men hade vid tiden för
anbudets inlämnande ökats till 180000 ton per år.
De politiska diskussionerna om stålverket äro
alltjämt mycket häftiga. Enligt uppgift torde även de
anslagna medlen redan väsentligt överskridits.
På det förberedande stadiet har
’’’Gutehoffnungs-htitte" och International Construction Co. Ltd, f. d.
Sahlin and Kennedy, London, varit rådgivande
ingenjörsfirmor. Gutehoffnungshuttes förslag till
anläggning för en produktion av 182 000 ton per år
slu-taiade på £ 2 100 000 och International Construction
Company’s förslag på £ 3 615 000. Det senare
anbudet har accepterats och Int. Constr. Comp. är nu
konsulterande ingenjörer för hela anläggningen. En
teknisk kommitté arbetar nere i Syd-Arika under
ledning av Mr. A. K. Reese.
Det bör även inledningsvis påpekas, att den mark,
på vilken stålverket bygges, upplåtits gratis av
Pretoria City Council för en tid av 99 år och att
järnmalmsförekomsten i närheten av Pretoria får brytas
mot en royalty av £ 500 per år eller 2 d. per ton,
beroende på vilken summa som blir störst.
Järnverket bygges strax utanför Pretoria -
närmare bestämt en halv mil väster om staden och på
södra sluttningen av Langenbergen och begränsas i
norr och väster av järnvägen Pretoria-Roberts
Heights.
Fördelen av att verket bygges på bergets sluttning
är ju i ögonen fallande, då produkterna allt efter som
de flyta fram i tillverkningen förflyttas nedåt med
hjälp av sin egen tyngdkraft, tills de som
färdigprodukter når den lägsta nivån och där utlastas direkt
i järnvägsvagnar å S. A. Railways huvudlinje.
Svårigheterna med verkets placering å sluttningen
av Langenbergen består däri, att särskilda åtgärder
måste vidtagas för att skydda verket mot de
sky-fallsliknande regn, som allt som oftast hemsöka dessa
trakter. Stora avloppstunnlar hava byggts söder om
verket för att kunna avleda de stora vattenmassor,
som kunna tänkas komma nedsköljande utefter
bergets sluttning.
Stålverket kommer att bestå av fyra
huvudavdelningar:
1. Koksverk. 2. Masugnsanläggning. 3.
Martinverk. 4. Valsverk.
Inkluderat i dessa huvudavdelningar är givetvis
sådana hjälp- och biproduktsavdelningar som
krossverk för malm och dolomit, gasreningsanläggning för
masugnsgas, kraftstation, dolomit- och
kalkbränningsugnar, mekanisk och elektrisk verkstad samt
anläggning för tillvaratagande av tjära och andra
biprodukter.
Koksverket. Detta bygges av Messrs.
Woodall-Duckham Vertical Retort and Öven Construction
Com-pany Ltd, London. Anläggningen består av 57 st Bec-
kerugnar, byggda av högvärdigt silikategel, och
beräknas få en kapacitet av 450 ton masugnskoks per dag.
Kolchargerna komma att komprimeras före
insättningen i koksugnarna, då man härigenom funnit, att
man kan framställa tillfredsställande masugnskoks
med ända till 75 % Transvaalkol som
utgångsmaterial.
Kol för koksverket kommer in på det högst
belägna spåret och stjälpes i kolmottagningsbehållare,
varifrån det sedan per transportband föres till
särskilda blandningsbehållare.
Den färdiga produkten från koksugnarna avkyles
enligt Collins Dry Quenching System, varvid inte
endast stora vattenkvantiteter inbesparas, utan även
koksens värme ekonomiskt utnyttjas för produktion
av ånga-kraft - ca 425 kg ånga per ton koks.
Tillvaratagandet av avloppsvärmet är ett
genomgående drag i hela stålverksanläggningen.
Avloppsvärmet från samtliga ugnar användes för att via en
ångcentral producera elektrisk kraft.
Då koksen avkylts, siktas den och föres till stora
behållare vid masugnen. Den fina koksen användes
som bränsle i ångkraftcentralen.
Avgaserna från koksugnarna behandlas i en
särskild avdelning. Tjäran kondenseras på vanligt sätt
och den svaga ammoniakiösningen destilleras till
25 %-ig ammoniak och gasen frigöres från bensol,
innan den enbart eller i blandning med masugnsgas
kommer till användning i olika ugnar inom verket.
Järnmalm. I Yliegpoort-distriktet finnes en mycket
ren hematitförekomst, hållande mellan 67 % och
68 % Fe och mycket litet kisel. Då denna malm är
för ren för att enbart uppsättas på masugnen,
kommer den att i lämpliga proportioner blandas med en
kiselhaltig hematit, som tinnes ej långt från
stålverksanläggningen, för att på så sätt erhålla
lämplig sammansättning på slaggen. Denna senare malm,
som f ramfraktas till malmbehållarna per linbana,
håller ca 48 % Fe och upp till 21 % Si.
Vliegpoort-malmen fraktas per järnväg till verket.
Pretoria-malmförekomsten, dvs. hematiten med hög Si-halt,
beräknas till ca 48 mill. ton. Vliegpoort-malmen
uppskattas till 100 mill. ton. Den senare
malmförekomsten är av sådan natur, att dagbrytning kommer att
användas för lång tid framåt. Brytningskostnaderna
uppgivas bliva rätt låga och malmen beräknas kosta
i malmbehållarna vid stålverket mindre än 10 sh.
per ton. På masugnen beräknas 80 % av denna
malm uppsättas.
Masugnsanläggningen. Denna anläggning bygges
av Messrs. Ashmore, Benson, Pease and Company,
Ltd, of Stockton-on-Tees, och är av amerikansk
konstruktion - konstruktör är Freyn Engineering
Company, Chicago. Det är av intresse påpeka, att den
är av liknande konstruktion som den masugn, som
nyligen byggts vid Fords anläggningar vid
Dagen-ham, Essex, England. Masugnens kapacitet är
beräknad till 500 ton tackjärn per dygn, och plats har
reserverats för ytterligare en masugn öster om den
nu under byggnad varande. För värmning av
bläster-luften användes Cowper-apparater.
Arbetet vid masugnen är till största delen
mekaniserat och automatiskt. Malm, dolomit och koks
tappas från sina respektive lagerbehållare i en
"vågvagn" (Scale-car), vilken löper längs under dessa
behållare och som sedan tömmer sitt innehåll i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
