- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Bergsvetenskap /
33

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄFTE 5

TEKNISK TIDSKRIFT

MAJ 1933

BERGSVETENSKAP

B.G. MARKMAN.

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN

INNEHÅLL: Stålindustrien i . Syd-Afrika, av bergsingenjör Lennart Nordenfelt. - Metoder för beräkning av
krossningsarbetet i kul- och rörkvarnar, av bergsingenjör Ernst Rothelius. - Notiser.

STÅLINDUSTRIEN I SYD-AFRIKA.

Av bergsingenjör LENNART NORDENFELT.

Första ståltillverkare i egentlig mening i Syd-Afrika torde väl vara Dunswart Iron and Steel
Works utefter the East Main Reef Road, inte långt
från staden Benoni. År 1913 började man här smida
ihop uppköpt skrot av mjukt järn, men med åren
har man installerat tvenne Héroult-ugnar för
nedsmältning och raffinering av skrot, och numera är
tillverkningsprogrammet mycket vidsträckt. För ca
tre år sedan upptogs även tillverkningen av ihåligt
borrstål, men efter vad förf. kunnat inhämta,
tillverkades endast en provpost.

En ståltillverkare, som startade på basis av
kontrakt om uppköp av allt skrot från järnvägarna, är
Union Steel Corporation, Vereeniging. Detta.
stålverk, som startades av den kända finansgruppen
Lewis and Marks Ltd, grundade sin tillverkning på
nedsmältning i martinugn - ursprungligen i 10-tons
ugn, senare 20-tons och nu 35-tons ugn. En Héroult-ugn har senare installerats för att möta kraven å
specialstål och stålgjutgods. Årskapaciteten är nu
60000 ton göt per år. Utrustningen, består av. en
600-tons hydraulisk press, 22"-götverk och två
valsverk om 12" resp. 15" vardera, rörverk och
trådverk. Tillverkningsprogrammet omfattar räls upp
till 60 lbs per yard, allt slags stål och järn för
byggnadsindustrien, rör, gjutgods upp till 15 ton, smide
upp till 3 ton, kugghjul upp till 60" med skurna
kuggar, tråd - vanlig och galvaniserad, krossplattor,
kulkvarns- och rörkvarnsdelar, legerat stål, såsom
mangan, krom, nickel, tungsten, vanadin och
rostfritt stål och järn. Under sista halvåret ha de
upptagit tillverkning av ihåligt borrstål enligt Gordons
i Sheffield process. Ugnsskötare från Bedfors,
valsmästare från Dunford och Elliotts och Mr. Gordon
själv arbeta nu för högtryck på att få fram borrstål
av konkurrenskraftig kvalitet. Koppar utvalsas även
vid detta verk – samma valsverk som för järn och
stål. Det nya statliga stålverket - se nedan - har
nu intresserat sig med £ 30 000 i Union Steel Corp.
Under kriget visade det sig svårt för gruvorna att
erhålla leverans å "shoes and dies" för stampverken.
The Chamber of Mines startade därför The Shoes
and Dies Branch of the Co-operative Smelting
Works. En på platsen konstruerad Kjellin-ugn
byggdes för detta ändamål vid Robinson Gold Mine.
Senare har ytterligare två induktionsugnar byggts
samt en Héroult för raffinering av billigare skrot.
Verket ligger nu vid Driehock och förutom "shoes

and dies" tillverkas smidda kulkvarnskulor och
krossplattor.

G. Stott & Co, Johannesburg, är ett litet verk, som
helt baserar sin tillverkning på hopsmidning av
järnskrot.

Samtliga ovan nämnda verk äro beroende av
tillgången på skrot. Då emellertid järnmalm finnes i
landet i stor utsträckning, har tackjärnstillverkning
bedrivits i mindre skala vid två små hyttor vid
Vereeniging och en i Pretoria. Den första större
hyttan byggdes i Newcastle i Natal, där malm från
Prestwick och koks från närliggande koldistrikt
utgjorde råmaterial. Denna hytta har senare inköpts
av Union Steel Corporation. Tillverkningen har
huvudsakligen gått till Vereeniging för
stålframställning och har delvis varit skyddad genom statligt premium. Hyttan - 70 fot hög - kan tillverka mycket
mer tackjärn än hela landets gjuterier och stålverk
kan konsumera, varför driften endast är intermittent.
Trots detta påstås tillverkningskostnaden vara
mindre än £ 4 pr ton. Prestwick-malmen är en carbonat-malm och de ha funnit, till skillnad mot gammal
praxis, att det är mer ekonomiskt att smälta denna
rå än rostad.

Tack vare att S. A. Iron and Steel Industrial
Corp., det statliga företaget, intresserat sig i Union
Steel Corporation ha de även indirekt intresse i Newcastle-hyttan och det kan därför tänkas att denna
hytta kan hållas i kontinuerlig drift med åtföljande
lägre tillverkningskostnader för tackjärnet.
Samarbetet mellan dessa båda stålverk har redan visat sig
vara av största betydelse för tillverkningspriserna,
och Union Steel Corporation uppgiver, att
götpriserna före samarbetet - år 1930 - låg mellan £ 6
10 sih. till £ 7 och numera äro under £ 5:10 (i mars
1931 voro de nere i £ 5 l sh. 11 d.).

South African Iron and Steel Industrial Corporation
Ltd - Statens företag.

Långa och mycket livliga diskussioner pågingo,
innan beslut fattades att bygga detta stålverk.
Aktiekapitalet tecknas på följande sätt: The Union
Government tecknar 500 000 st. £ l aktier, vilka
benämnas A-aktier och vars utdelning är begränsad till
6 %. £ 3000000 vanliga B-aktier få tecknas av
allmänheten eller The Union Government - det senare
kommer troligen bliva fallet. B-aktierna kunna
ytterligare ökas med £ 500000 efter Government’s med-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933b/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free