Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
TEKNISK TIDSKRIFT
12 AUG. 1933
och gruvorna sysselsätter järnindustrien en personal
av 120000 man. I många industrier har arbetslönen
genom långt driven mekanisering fått träda tillbaka
för en växande kapitalfaktor. Så är förhållandet
även inom järnhanteringen, men endast i mer be-
gränsad omfattning. För stålindustrien är det
mänskliga arbetet alltjämt av dominerande betydelse.
Denna industri är en för vår folkförsörjning och
ar-betstillgång mycket viktig faktor, som väl kan
motivera ett moraliskt stöd från statens sida.
NYA METODER UNDER OCH OVAN JORD I SULITELMA.
Av överingenjör KJELL LUND.
(Forts. fr. sid. 56.)
Reagenserna.
Den avvattning, som där äger rum, är dock
jämförelsevis obetydlig; dessa tankars förefintlighet i
systemet motiveras emellertid även av andra orsaker.
Dels tjäna de som regulatorer framfor flotationssystemen för att tillförsäkra dessa en konstant pulptillgång och dels som "kontakt-tankar". Under
finmalningen i kulkvarnarna tillsättes nämligen per ton
malm ca 0,8 kg kalk, vars uppgift är att under kopparflotationen, som sker först, förhindra zinkblendens och svavel/magnetkisens flytning. Härför
kräves emellertid en viss "kontakttid", varigenom
kalkens differentierande inverkan på de olika mineralerna kommer bättre till sin rätt. Pulpens alkalitet
kontrolleras varje timme genom titrering (med
1/10 n. HCl och med fenol-italein som indikator).
Av nämnda mineraler är det svavel- och magnetkisen, som påverkas starkast av kalken, vilket alltså
även underlättar zinkseparationen. Denna kommer
som flotationsprocessens andra stadium. Till sist,
som tredje stadium, bringas även svavel/magnetkisen
till flytning. Vid respektive flotationsstadier, som
alltså följa i serie och i olika apparater, tillsättas de
flytningsreagenser, som anförts å tabell I, omfattande
driftsåret 1932.
Härtill kan tidvis förekomma en obetydlig tillsats
av någon extra reagens som stöd för skumbildningen
e. d., särskilt i perioder med variabel
malmsammansättning. I detta sammanhang bör också nämnas, att
reagensernas mängd till varje tid får regleras efter
malmens halter. Ett slående exempel härpå
framgår av tabell I. Såsom synes var zinkhalten under
andra halvåret 1932 högre än under första halvåret;
ehuru det ej rör sig om någon större differens,
återspeglas dock även en så liten variation genast i
förbrukningen av kopparsulfat, som är huvudreagensen
vid zinkflotationen.
Flotationsresultaten.
Av de 3 förekommande olika separationerna är
naturligtvis kopparflotationen den ekonomiskt vik-
tigaste. - I genomsnitt för sista driftsåret (1932)
innehöll det vid flotationen behandlade rågodset
1,91 % Cu, medan lägsta och högsta förekommande
dagsanalysen under året var resp. 1,46 % och 2,60 %.
Härav framgår alltså, att malmsammansättningen
under perioden ifråga varit mycket växlande. - Av
100 viktsdelar rågods erhölls 6,8 delar
kopparkoncentrat å 26,10 % Cu, motsvarande ett utbyte av 92,6 %.
Vid en mera stabil malmsammansättning ligger
emellertid denna siffra normalt på 93-94 %.
Zinkhalten i rågodset var i genomsnitt för 1932
1,24 %, som vid själva zinkflotationen reducerats till
1,20 %, emedan något zink (ca 2 %) följer
kopparkoncentratet. Det erhållna zinkkoncentratet innehöll
44,25 % Zn. Att samtidigt uppnå såväl ett högprocentigt koncentrat som en hög utvinning av ett så
lågprocentigt utgångsmaterial som detta är ingen
lätt uppgift. Redan vid ett par tiondelars högre
zinkhalt i rågodset ställer sig emellertid saken be
tydligt gynnsammare, och normalt kan man räkna
med ett utbyte i zinkkoncentratet på 60 å 70 %. För
1932 låg den emellertid något lägre, beroende på
olika omständigheter. - Beträffande zinkflotationen
kan vidare bemärkas, att det givetvis ej är direkt
lönande att framställa ett zinkkoncentrat av denna
zinkfattiga malm. Zinkflotationen i Sulitelma har
emellertid en speciell uppgift och får närmast
betraktas som ett förstadium till den efterföljande kisflotationen. Kisprodukten bör nämligen i möjligaste
mån befrias från zink, .icke så mycket för den
egentliga kiskvalitetens skull - tagen som
svavelmaterial - utan för att bränderna efter rostningen skola
kunna bli en användbar järnmalm.
Kisprodukten, den s. k. flotationskisen,
koncentreras upp till en, svavelhalt av ca 49 %, och vid
normal produktion utgör den årliga kvantiteten ca
100000 ton. - Vid alla former för anrikning står
som bekant utbytet i produkten i ett visst förhållande
till koncentrationsgraden, eller med andra ord till
den halt som önskas, och i synnerhet vid "höganrikning", dvs. på gränsområdet mot den teoretiskt
möjliga maximihalten. Vad Sulitelmas kisprodukt
beträffar, gör sig emellertid därvidlag ett särskilt
Tabell L Huvudsakligaste flytningsreagenser vid Sulitelma. Gram per ton rågods.
Kopparflotationen
Zinkflotationen Kisflotationen
1. halvåret 1932
Hela året 1932
1. halvåret 1932
Hela året 1932
1. halvåret 1932
Hela året 1932
Sodium aerofloat
18
20
Aerofloat
92
94:
49
53
Kopparsulfat .... ......
5974
6981
Na-xanthat .............. . ............................
__
__
9
10
72
81
i Zinkhalten i rågodset till zinkflotationen var 1. halvåret 1932 = 1,07 %. Hela året 1932 = 1,20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
